God Jul med tre F.

Hoppas att julen är godare än någonsin förr. Själv är min jul lugn, stressfri och familjekär. Funkar för mig.
Vissa ord hänger själklart ihop med jul, andra är mer långsökta...
Förväntan. Egentligen handlar alla festligare sammanhang om hur stor eller hur liten din förväntan är. Är din förväntan stor och festen lagom kul blir du besviken. Är din förväntan låg och festen lika lagom kul blir du antagligen nöjd.
Ordet är lite märkligt dock. För väntan, dvs väntan som antingen ligger före i tid eller så är väntan för mycket? Betyder att i väntan på något byggs en föreställning upp om vad som egentligen väntar. Förväntan.
Familj. För många en självklar plats att vara på/hos vid jul. För andra inte alls självklart, vare sig det är valt eller tvunget att tillbringa julen mer eller mindre ensam. En grupp av individer med socialt sammanhang, ofta biologiskt eller juridiskt sådant.
Från latinets familia, som betyder den närmaste gruppen eller hushållet med enbart romerska medborgare. Intressant, redan på romartiden definierades familjen som de utvalda, lite bättre människorna... Känns familjärt (välkänt). Familj.
Frysa. Det är löjligt kallt nu, idag -15. Och december 2010 har varit den kallaste december på många år. Själv har jag svårt att komma ihåg en enda annan december där vi haft snö på marken hela månaden. Och så fryser jag. Mest hela tiden. Längtar efter vår och varma dagar med espresso i skuggan av ett träd.
Frysa betyder att känna kyla på obehagligt eller för kroppen besvärligt sätt. Används i överförd bemärkelse för något som stannar upp. Och så känns det; obehagligt, besvärligt och det har stannat upp. Frysa.

Tidens tand tär, men även när...

Hoppla! Snart är det jul. Och alla förväntningar har skruvats upp till max. Hoppas det går bra för oss alla. Nå, här får du veckans ord, som alla påverkats, påverkar eller kommer att påverkas med tiden:
Klämmig. Ord förändras över tid, eller har ett annat ursprung än vad det verkar. Ni kanske tror att klämmig betyder klämkäck eller så ("det var en klämmig låt"), men i detta fall var det en vän som uttryckte sig ungefär så här om sina skor. "de är fina, men lite klämmiga." Vilket betydde att de var trånga liksom. Tänk vad fel det kan låta, fast rätt det är. Lite göteborgskt, rent utav. Klämmig.
Julbord. Ah, detta vi kan längta länge efter och har stor förväntningar om, men är samtidigt något vi nästan alltid föräter oss på. Så säger jag julbord i december känner du en sak, säger jag samma ord strax efter jul eller varför inte i januari känner du något annat. Se, tiden påverkar alltid ordens betydelse... Julbord.
Lajka. Stavningen är tveksam, lika tveksamt är det om det här ordet kommer att överleva. Från engelskans like, vilket ofta används i sociala medier (i Facebook med tummen upp-symbol). Det har börjat bli mycket inne att säga lajka om något som vi tycker om även i vanliga livet . "Skorna var klämmiga, men jag lajkar verkligen julbordet". Lajka.

Vädret går till anfall.

Det är knepigt nu, vädret. Igår torsdag var det mindre roligt att tvingas köra fram och tillbaka mellan metropolerna Bollebygd, Borås och Göteborg.
Snökaoset följdes av slaskattackerna för att avslutas med köldchocken. Jajamän, allt avläst i diverse medier. (För dig som behöver avkodning: Det snöade mycket samtidigt som det blåste på morgonen, i Göteborg övergick det senare i regn, halka och slask och till slut återkom den vanliga kylan och natten blev kall med -13°.)
Vi får passa oss så att inte vädret börjar fullskaligt krig mot oss snart, det verkar enligt vissa tidningar vara nära nu...

Tre ljusare ord.

Hoppla, är visst skyldig förra veckans ord. Måste vara ordentligare...
Ljusflöde. Är en fysikalisk enhet som anges i lumen (lm). Observera att det inte handlar om ljusstyrka, utan snarare totala mängden flöde från en ljuskälla. Är intressant eftersom det borde ersätta enheten watt för att beskriva hur stark en lampa är. Annars blir det svårt att jämföra glödlampor, lågenergilampor och LED. Hursomhelst, i adventstider är bristen på ljusflöde märkbar. Och behovet att tända ljus är stort nu. I alla fall hos mig. Ljusflöde.
Måne. Oh, du ensamma följeslagare i nattsvarta rymden - vad vill du säga oss inatt? Finns det något vackrare än en full måne? Just nu är den halv och bör vara hel strax före jul. Då när det är som mörkast i vår värld. Och det är ett vackert ord, med löften och mysterier inristade i varje bokstav. Vi känner alla något för eller till eller emot månen. Jag vill ha en egen måne!
LED. Egentligen inget ord, men kommer säkert att betraktas som sådant efter hand. LED står för light emitting diods (eng: lysdioder). På alla sätt och vis kan vi skriva i LED är tiden. Vi lever ju i en oändligt spännande tid, när tekniken hoppar sjumilakliv jämfota. LED är ytterligare en av dessa upptäckter/uppfinningar som vi knappt lärt känna än och som ändå redan har löjligt många fler användningsområden än till exempel glödlampan. Om du byter alla dina glödlampor i adventsljusstaken till LED, drar de bara en trettiondel av energin. Och lyser mycket längre, klarare och tål mycket mer. Som en av mina kunder uttryckt det: Du kan slösa med ljus och ändå spara energi. Framtiden kan vara ljus. LED.

Vems är ansvaret?

Det är dialog som gäller nuförtiden i all modern kommunikation. Borta är tiden när det var ok att någon pratade till oss. Istället är det bara att prata med någon som det aktuella. Det tycker jag är bra. I grunden är auktoritärt maktspråk just bara det - ett sätt att befästa makt.
Numera lider vi av andra problem språkledes. Människor är så vana att kommentera, diskutera och kritisera att det är svårt att dra gränsen för det intressanta eller om du så vill respektfyllda i samtal. Det är väldigt vanligt att prata eller skriva nedlåtande och diskriminerande, allt för ofta lagt bakom en ridå av argument av typen: "Jag försvarar tryckfriheten eller yttrandefriheten, jag får säga vad jag vill".
Och visst, det ska inte finnas lagar, regler eller förordningar som beskär rätten att yttra sig. Men det folk oftast glömmer är det personliga ansvaret för det yttrade. Jag anser att varje människa fullt ut har ansvar för vad hon eller han säger. Om jag sårar och/eller kränker någon annan människa beror det naturligtvis inte alls bara på vad jag yttrat eller hur det yttrades. MEN... min egen del i saken, mitt eget ansvar ska aldrig underskattas eller gömmas bakom yttrandefriheten.
Vi har alla nämligen något som jag vill kalla det gemensamma sociala ansvaret. Ett ansvar för att vårt samhälle fungerar demokratiskt och så kränkningsfritt det bara är möjligt. Ett ansvar du aldrig kan frånsäga dig. Det har inget med moral eller lag att göra, det har med personlig och gemensam integritet att göra. Eller sunt förnuft, om du så vill. För om inte du och jag tar ansvar för vad vi säger, vem ska då göra det?

Ord som triggar.

Läste några kul och intressanta artiklar om ord och språk i dagens GP (Göteborgsposten). Om ord som irriterar. Tidningen frågade en rad personer om vilket ord som de stör sig mest på. Exempel på ord blev: suger, budar, chock, sedan, bamba, typ, fashonista, bara, wild & crazy, grymt och kontext. Typiskt för förklaringarna varför ordet stör är att det anses användas för mycket, felaktigt eller floskelaktigt.
Det som slår mig är att språket ständigt lever och förändras, precis som våra värderingar av språket. Det finns modeord, tidsandeord och rent tekniska ord som alla speglar något aktuellt. Dessutom har vi värdeorden som ständigt förnyas i strävan efter att ersätta andra värdeord som inte anses räcka till.
Samtidigt är vi som människor i grunden konservativa, vi gillar inte förändringar. Vi vill att ord ska betyda det de alltid gjort. Bland annat eftersom orden ofta anger status och kulturella, sociala skillnader. När orden förändras går vi lite vilse i vårt eget sociala sammanhang.
Jag la i tidningstexterna speciellt märke till kläddesignern som anser att fashonista används fel. Och såg läraren som anser att budar handlar om att sända något, inte att ge bud i till exempel en auktion. Och så fanns systemutvecklaren som anser att wild & crazy är för engelskt och därför töntigt...
Artiklarna har för övrigt lite av glimten i ögat och jag rekommenderar dem gärna. Ta bara en av rubrikerna: Vilket ord triggar dig mest?

En liten hög med skam...

Fredag igen och innan jag går från jobbet, dags för veckans tre små ord.
Korsstygn. Ett ord som jag fascineras av, vackert och fult på en gång. Och eftersom jag nyligen titthål-opererats i ena knät ack så aktuellt. Mina ärr är nämligen korsformade, naturligtvis efter de stygn som doktorn gjorde på slutet. Ja, jag vet att de egentligen heter suturer, Bengt! Korsstygn.
NAO. Är ju egentligen inte ett ord, utan en förkortning. Fast det är av den sorten som skulle tänkas förändras till ett ord. NAO betyder Nordatlantisk oscillation. Om vi har en negativ sådan får vi antagligen kraftiga och kalla vintrar. Som nu. Finns skäl att skälla på NAO, med andra ord. NAO.
Skamhög. Hörde ordet i ett morgonprogram i radio häromdagen. Ska benämna det du har därhemma, som du egentligen inte är så stolt över. I radioprogrammets fall handlade det om CD-skivor som köpts i en yngre musikalisk intresseperiod. Intressant var att en av de som diskuterade saken ansåg att det fanns en mildare form av skamhög och att det var skämshögen. Jojo, det finns grader i helvetet. Skamhög.

Hela tiden idag.

Jag tror att det är idag som det är idag. Fast igår var det ju idag också, även om igår är igår idag. För att inte prata om imorgon som har ett idag väntande hos sig, fast först imorgon. Men då är ju å andra sidan idag igår.
Så frågan är: Precis vid midnatt är det ju hela tiden idag, både före, under och efter tolvslaget... När kommer vi egentligen fram till imorgon?