Så kan en också bo.

Torsdag idag. I en enkel tillbakablick delar jag några svartvita foton från ett äventyr i Dalslandsskogarna redan på slutet av 70-talet. Och ett exempel på att det går att leva primitivt, i alla fall en kortare period. #tbt

Var ju scout och scoutledare på den tiden. Detta är från när seniorlaget Tomtarna åkte på kanotläger någon dag efter skolavslutet, kanske 1979?

Vår spis

Vårt dass

Vår ugn, för brödbak

Vi frågade om lov från markägaren med löfte om att återställa området helt och hållet när vi åkte hem en dryg vecka senare.

Arbetsbänk, med diskho, Anci och Lena jobbar

Naturligtvis var vi en hel del ute i våra kanoter. Vi var vid den här tiden alla mer eller mindre vana kanotister, själv hade jag hållit på med kanadensare i nästan 10 år vid denna tid.

Boendet i vindskydd, Håkan läser karta.

Min ledarkamrat Göran i aktern,
tror det är hans bror Bengt i främre delen.

Fantastisk natur

Och varför höll vi på med allt detta? Naturupplevelsen. Den fantastiska. Som den morgon när jag inte kunde sova (klockan var kanske 5) så jag tog en kanot själv och paddlade ut för några bilder. Med kanot är du nära vattenytan och eftersom den är helt tyst (om du kan paddla rätt) kan du få fantastiska bilder. Alla bilder på denna sida är mina, den sista hade jag många år uppsatt på min väg som en påminnelse om underbar svensk natur.

På något konstigt vis är jag avundsjuk på mig själv, för det var ju några år sedan som jag senast satt i en kanadensare och fick liknande upplevelser...

#blogg100 - dag 86

En kanotmorgon i Dalsland