23 juni 2011

Tre vackra sommarord.

Idag slår jag på stort med tre stora och vackra ord - som förtjänar mer uppmärksamhet.

Europa. Mytologiskt en prinsessa, som bortrövades av grekiska guden Zeus och födde Minos och Rhadamanthys. Anses av en del som stammoder/drottning över Kreta.
Geografiskt först länderna på fastlandet, norr om Grekland. Sedemera vår kontinent (världens minsta ytmässigt). Ett användbart namn för många benämningar. Att Europas gemensamma valuta heter euro är ingen tillfällighet. Vi i Sverige blir alltid mer Europatillvända under sommartid, och lär oss alltmer att vi är en del av Europa, inte en plats strax norr därom. Jag tycker om Europa som en fredstanke...

Fimbulvinter. Den vinter som gav förebud om Ragnarök (gudarnas sista strid som enligt nordisk mytologi leder till jordens undergång). Valand trollade fram fimbulvintern... En fimbulvinter varar över tre år, utan sommar däremellan. Det påstås att vi i Sverige hade en fimbulvinter under järnåldern - lite har det känts ibland som om vi är mitt i den. Men nu är det sommar, och inte fimbulvinter!

Tordön. Var i Danmark för några veckor sedan och blev intresserad av benämningen på ett väderfenomen där: torden. Två saker var det som slog mig.
1. Ordet är väldigt likt det fornnordiska (och som fortfarande används i Sverige) tordön. Betyder ju dön från guden Tor. På svenska betyder tordön starkt ljud. På danska betyder alltså torden åska.
2. Ordet är väldigt likt ett ord på engelska. Jag vet ju att flera ord i engelskan är lånade från fornnordiska. Så egentligen är danskans torden, engelskans thunder och svenska tordön exakt samma ord...

Sätt att veta.

Det finns en rad fina ord som är bra att känna till om man jobbar med ord, meningar och hela texter. Semantik, lingvistik och stilistik är det som gör att jag kan arbeta professionellt. Förklaring följer...

De givna förklaringarna först.
Semantik = vetenskapen kring språkets betydelse, även tolkningen av språkliga tecken. Till exempel, vad betyder egentligen ett ord? Ibland insorterat under lingvistik.
Lingvistik = vetenskapen om mänskligt språk, avseende funktion och tolkning. (Ja, grammatik är en del av lingvistiken.)
Stilistik = sättet du väljer att använda språket på, avseende satsbyggnad, interpunktion, ordförråd med mera.

Sedan den enkla förklaringen.
När du med semantiken plockar ner enskilda ord och enstaka meningars exakta betydelse, använder du istället lingvistik för att förstå hela systemet av att skriva eller prata ett meddelande. Stilistik å andra sidan är det val av stil, tempus, aktion du gör i ditt språk. Oftast används språket med omedveten stilistik. Och stilsäker anses den som håller sig till ett "sätt" eller en metod i sina uttryck.

Ihopsatt, med sammanhang.
Att veta vad ett ord betyder och varför du använder just det i en given mening beror på vad jag väljer semantiskt sätt, sedan löser jag alla språkliga problem både med kunskap om lingvistik och med förståelse för stilistiken. Jag vet vad jag vill säga och till vem. Jag väljer stil med att till exempel alltid tala i första person singularis, i presens och med meningar som inte är längre än huvudsats och en bisats samt inte längre än 12 ord långa.

Med kunskap (inte om terminologin utan om betydelsen om allt detta) kan jag lösa språkliga problem och framför allt inte skapa nya kommunikativa problem för mina läsare/lyssnare. Det är den kunskapen som gör varför jag kan ta betalt för mitt jobb. Vi kan alla prata, skriva och kommunicera, men inte så många förstår hur det fungerar. Språkligt sett...