 |
| Looking for the rabbit 2 |
Gatufoto är att dokumentera vår vardag, det ovanliga som finns i allt det vanliga. Eller som uttrycket jag använder på engelska för att förklara detta: "Out of the ordinary".
För vardagen är vacker, bara du tar dig tid för att se den.
För mig är gatufotografi att stanna upp min fart, att hejda rörelsen bort mot nästa mål och att vara i detta magiska nu. Dessutom är gatufotografi mycket socialt. Inte ens i närheten av så mycket problem som en del tror, utan snarare ett lysande sätt att våga prata med okända.
Att möta alla de andra som rör sig i samma rum som jag/du/vi. Jag tror helt enkelt att jag har bättre kontakt med oss, än vad många andra har. Tack vare mitt fotograferande på stan.
#b100g - dag 28
Jag tycker fortfarande det är obehagligt att eventuellt bli ovetande fotad. Men jag förstår din fascination! Frågar du alltid efteråt om du får publicera bilden t.ex.? Och en annan fråga.. hur klarar sig detta i nya GDPR? J
SvaraRaderaDet finns inte så stora skillnader mellan gamla PUL och nya GDPR, och absolut inget som har med privat fotograferande och "konstnärligt" arbete att göra. Även om bilder inkluderas i nya lagstiftningen (som gäller från 25 maj)
RaderaDet sociala är inget problem, har aldrig varit det heller.
Att bli "ovetande fotad" sker tusentals ggr dagligen, det är bara att du inte tänker på det (mobilfoto m m)
Nej jag frågar inte, om det inte handlar om porträttfoto.
Fast ja, jag interagerar ofta med de jag fotar, men absolut inte alltid.
Vad det obehagliga ligger i hos dig Anna tänker jag inte spekulera i på djupet, men det handlar kanske om det mer om det personliga och inte om vårt öppna, demokratiska samhälle? Hur skulle det vara om det fanns förbud mot att fotografera andra om de inte tillfrågas först? Och vad säger du till alla de journalistiska bilder som finns, ska vi fråga innan vi dokumenterar. Lite svårt, tror jag.
När det gäller det kommersiella krävs dock ALLTID s k modellrelease för alla de som är identifierbara vid publicering, men det är som sagt en annan sak.
Jag vet inte heller varför jag tycker det är obehagligt. Kanske just för att det är en "hobby" och inte faller inom några andras behov än fotografens. Vet inte. Att bli ovetandes fotad på spårvagn t.ex. stör mig inte alls. För de bilderna lär inte användas om de inte behövs av någon anledning. Jag spekulerar själv nu, har inte klart för mig, men alltid spännande med dialoger :)
RaderaJo, ett samtal som kanske förs bäst IRL. Möter ibland människor som har samma argument som du Anna, men en del av dem är delvis inte... så aktuella. Många av de bilder som dokumenterar samtiden och som idag är hyllade är föregångarna till det som kallas gatufoto idag. Vi som tar detta med stor seriös ingång möter inte så många problem i den verklighet vi vandrar i. Och som sagt, det är i mångt och mycket mer socialt än vad många tror.
Raderahttp://www.vivianmaier.com/
http://www.street-photographers.com/
http://www.in-public.com/
http://www.fotosidan.se/groups/gatufoto/index.htm
http://erickimphotography.com/
Jag undrar också om det sociala... Tar du bilden och snackar med den du plåtat efteråt?
SvaraRaderaDet är inget större problem faktiskt, när det gäller rent praktiskt - se svaret till Anna här i samma inlägg.
Radera