Orden tröstar.

En tomhet

Ytterst privat är mitt skrivande en kur, ett bad, ett själsligt spa. Framför ett analogt eller digitalt "blad" vänder jag ord, flyttar mening och smakar stycken. Och ibland, bara ibland, blir jag nöjd med resultatet. Men det spelar mindre roll, eftersom orden renar ändå. Det är som om formulerandet i sig ger mig klarhet.

Om jag förstått det hela är vi flera som känner på samma vis - att orden kanske inte är exakt sanning, men ändå ger uttryck för en känsla eller en stämning. Därför brukar jag säga att alla texter är mellan 1 och 99 procent sanning. Oavsett om det är en roman/lyrik eller mer dokumentärt. Ingen text är någonsin helt sann eller helt falsk. Någonstans finns någonting. Oftast färgat av den som skrev ner orden, även om själva budskapet inte alltid överensstämmer med känslan.

Kan du förstå vad jag menar?

#b100g - dag 23