Berättelsen består av ord.

Ord är en mycket stor del av mitt liv. Meningar, stycken, fraser, verser, kapitel och hela böcker. Alltid är de byggda av ord. Och ord utan mening sällan himlen når...

Ordens mening

Jag har sagt det förr. Vi kan alla uttrycka oss, mer eller mindre väl. För mig är detta ständiga sökande efter rätt kombination av bokstäver ord och meningar inget jag tröstlöst ångrar. Nej, för mig är själv letandet, knåpandet och vägen. målet. Resultaten lämnar jag oftast bakom mig. Rastlöst? Ja, kanske det.

#b100g - dag 31

Men, är inte det...

Vi var ett gäng göteborgare som åkte till Stockholm en lång helg för några år sedan. Bilden här är tagen i Gamla stan och kallas ett gatuporträtt. Vi snackades vid ganska länge han och jag. Visst är han professor, men i fotografi snarare än i fysik.

Not that professor

Han är faktiskt Sveriges första professor i fotojournalistik och heter John Kimmich-Javier.

Vi satt på utsidan och drack en öl, han och hans fru kom ut från restaurangen innanför. Han är amerikan från min del av staterna, Mellanvästern foto är hans yrke - foto och bild.
Och han hade inget emot att jag tog detta gatuporträtt.

Men han heter inte Albert.
#b100g- dag 30

Mot ljusare tider.

Vi har nu passerat vårdagjämningen, dygnen är mer ljusa än de är mörka. För mig som lever mer utåtriktat är detta halvåret som jag värdesätter mest. För ljuset är min hemvist, mörkret bara trist.

Midvinter

Texten här bredvid skrevs en dag i december, när solen var som minst närvarande. Fast tanken med texten är att alltid se ljust (!) på dina möjligheter. 

För vid midvinter, när det vänder, blir allt bara ljusare, varmare och bättre. Eller hur?

#b100g - dag 29

Vad ser du?

En av mina absoluta favoritbilder, tagen i Göteborg. På huvudet en Lisebergskanins öron. Just när hon tittade bakåt, passade jag på att ta en bild.

Looking for the rabbit 2

Gatufoto är att dokumentera vår vardag, det ovanliga som finns i allt det vanliga. Eller som uttrycket jag använder på engelska för att förklara detta: "Out of the ordinary". 
För vardagen är vacker, bara du tar dig tid för att se den. 

För mig är gatufotografi att stanna upp min fart, att hejda rörelsen bort mot nästa mål och att vara i detta magiska nu. Dessutom är gatufotografi mycket socialt. Inte ens i närheten av så mycket problem som en del tror, utan snarare ett lysande sätt att våga prata med okända. 

Att möta alla de andra som rör sig i samma rum som jag/du/vi. Jag tror helt enkelt att jag har bättre kontakt med oss, än vad många andra har. Tack vare mitt fotograferande på stan.

#b100g - dag 28

Smått är gott.

Livet är aldrig bara de stora händelserna och upplevelserna. Egentligen (om vi ska vara ärliga) är det mest de små sakerna som vi rör oss kring. Och som vi ibland slår näsan i.

Drömmar små

Ja. Det var precis det jag gjorde den dagen jag skrev texten här intill - slog i näsan. Jag gick och drömde och vips, ont. Jag tänker att det är så vi lär oss massa nyttiga saker. Drömmandet och visionerandet är bra, men är du inte uppmärksam får du betala i dels små erfarenheter, dels rejäla blåmärken. 
Fast livets hårda skola fungerar ju. Tror inte att jag kommer att drömma så där mycket kring det skåpet i fortsättningen.

Och så både rimmar det och är på versfot...

#b100g - dag 27

På väg till möte.

Måste en bild vara tekniskt perfekt för att vara intressant? Det är naturligt en ledande fråga, samtidigt som det kanske säger lite om min bildstil. För jag letar inte efter perfekt skärpa eller färgbalans. Däremot alltid efter personer blickar, komposition och frågor. Och det vackra i alla människor.

On the move

Här en bild tagten i farten nära Hackescher Markt. En bild som sedan jag såg den första gången på en skärm fascinerat mig, utan att på något enda vis vara tekniskt förfinad. Jag tänker; vart är hon på väg? Varför? Blir det ett lyckligt möte?

Eller vad säger bilden dig?

#b100g - dag 26

Vem ser du?

You must die

Jag gillar ordlekar, oavsett om de är på svenska eller annat språk. Oftast då på engelska, som är mitt andra "modersmåls"-språk. Det är i hur vi betonar eller riktar ett ord, det är i konstruktionen eller i sammanhanget och perspektivet vi tolkar dem. 

Och alla tolkar liiiite olika. Att till exempel använda you är dubbelt. För det kan handla om dig, om er eller om det mer obestämda man - kanske syftandes tillbaka på en själv.

Jag skriver ofta haiku nu för tiden. Jag gillar det strama formatet som tvingar mig (kanske även dig) att tänka efter både en och flera gånger på hur det ska läsas eller höras.

Här på sidan en kort text, tänkt att sägas, höras eller kanske läsas i en enda utandning. Och sedan paus. 
Vad hör du i pausen efter?

#b100g - dag 25

Speglat ljus.

Hon mötte min blick, jag tog en bild. Det magiska här bestod dels i att de egentillverkade speglarna hon sålda gav extra direktljus i hennes ansikte, dels i det faktum att hon log, log och log hela tiden. Med ett leende som smälte världen.

Lady mirror

Taget i Covent Garden, London i april 2014. På min första gatufotoresa, tillsammans med Mats Alfredsson. Vi var ett ett gäng på drygt 20 personer som ordnade resan och login på egen hand och sedan sammanstrålade på Oxford Circus på förmiddagen två dagar i rad för våra foto-äventyr.

Camden Market, Brick lane, Covent Garden och mer ändå. Kul, inspirerande och bara början på min resa inom genren. Senare har det blivit fyra städer till som vi så här långt gemensamt upptäckt och dokumenterat. Ett äventyr som fortsätter.

#b100g - dag 24

Orden tröstar.

En tomhet

Ytterst privat är mitt skrivande en kur, ett bad, ett själsligt spa. Framför ett analogt eller digitalt "blad" vänder jag ord, flyttar mening och smakar stycken. Och ibland, bara ibland, blir jag nöjd med resultatet. Men det spelar mindre roll, eftersom orden renar ändå. Det är som om formulerandet i sig ger mig klarhet.

Om jag förstått det hela är vi flera som känner på samma vis - att orden kanske inte är exakt sanning, men ändå ger uttryck för en känsla eller en stämning. Därför brukar jag säga att alla texter är mellan 1 och 99 procent sanning. Oavsett om det är en roman/lyrik eller mer dokumentärt. Ingen text är någonsin helt sann eller helt falsk. Någonstans finns någonting. Oftast färgat av den som skrev ner orden, även om själva budskapet inte alltid överensstämmer med känslan.

Kan du förstå vad jag menar?

#b100g - dag 23

Gatukorsningen.

Som gatufotograf tar mitt letande efter motiv mig till en del större städer, som till Chicago i somras. Har passerat staden en massa gånger, på väg vidare till min amerikanska familj. I somras var det därför blott andra gången som jag stannade och tog mig tid i centrum. Det betalade sig, kan en säga.

Three shadows

Downtown Chicago finns affärsdistriktet "The Loop", där bland annat den klassiska upphöjda järnvägen gnisslar sig fram. Bilden här är tagen uppifrån en station, ner på den delvis beskuggade gatukorsningen. Det blev en hel del lek med ljus då.

Bilden här kan jag stolt berätta om att den sitter på vägen hos goda vänner, som köpte den av mig efter min utställning för en dryg månad sedan. Vill du ha någon av mina bilder, är det bara att säga till.

Fler bilder från samma gatukorsning i Chicago hittar du här (klicka).

#b100g - dag 22

Ord med mening.

Min blogg har ett namn, som är viktigt för mig. Ett uttryck jag burit med mig i många fler år än det ens funnits bloggar. Shakespeares Hamlet har en massa bottnar, men det viktigaste är nog att det är en klassisk tragedi. En tragedi som berättar hur det går när vi misslyckas som människor. Död åt alla.

ur Shakespeares Hamlet

Till exempel anser jag följande:
Berätta vad du tycker. 
Stå upp för vad du är. 
Lämna skadliga förhållanden. Var ärlig. 
Var sann. 
Var dig själv.

Vad tycker du?
Och kom ihåg: det är inte mig du behöver övertyga.

#b100g - dag 21

Att minnas.

Om det som var och fortfarande drabbar oss. Denna bild är tagen i Berlin, sommaren 2014. Det året var jag där två gånger, vid båda tillfällen slogs jag av hur tyst jag blev vid detta monument.

Something on her mind

Det heter officiellt "Denkmal für die ermordeten Juden Europas", men kallas mest för Förintelsemonumentet eller Holocaust memorial. Du kan läsa mer om det här (klicka).

Det är avsiktligt byggt så att det inte ska vara enkelt att ta till sig, eller ens vackert. Och det är märkbart tyst här, precis som det sig bör. 

Visst går det att fotografera, det är ju ett minnesmonument. Och ja, människorna här är viktiga, både de som lever och de vi minns.

Drunkna inte!

Det stora havet

Ibland känns livet för stort, så stort att du inte har någon kontroll. Så stort att det överväldigar dig. Så stort att du kan drunkna.

Tänker ibland att det är bra att släppa på kontrollen, att släppa på tron att en egentligen kan styra livet just dit du vill. Är också därför ibland evinnerligt trött på de som hävdar att du måste ta tag i ditt liv och att du måste vilja ett speciellt mål. För ibland orkar du inte - är du mindre värd då?

#b100g - dag 19

Vad du ser.

Blandar under årets 100-dagarsutmaning bilder och texter. Idag blandar jag dem mer än vanligt. Då blir det något jag kallar #bildord.
Denna gång från en relativt kall sommarkväll vid Burt Lake, Michigan för nio år sedan.

#bildord: Utsikt

Att ha fri sikt är viktigt för oss människor, oavsett avsikt. För visst vill vi gärna se en bit framåt, bara lite bortom det vi har i nuet. Tyvärr glömmer vi då att vara just i detta levande nu, då livet är. Då livet som var och det som blir möts. Nu. Inte då - nu!

#b100g - dag 18

En lång kväll.

Vi gick en lååååång barrunda, jag och min vän Daniel. I Amsterdam finns det tillräckligt med ställen och öppna människor för att två gatufotografer ska få en barrunda för livet. Han pekar på mig ibland (Daniel) och säger: "Den mannen var jag med på längsta kvällen i mitt liv". Inte helt sant, det var han som drog med mig. Eller hur det var.

A beer moment

Nära järnvägsstationen hittade jag i alla fall ett underbart litet genever-ställe, någon gång i början av kvällen. Det satt lite äldre män där, bland dem denna man som mest tittade längtansfullt ut genom fönstret.








Vi testade också genever (se flaskorna i fönstret bakom mannen) på det aktuella stället. Fråga oss gärna om vi rekommenderar det...

#b100g - dag 17

Fågeln som flög bort.

Lite tragiskt bakom dagens text, dedikerad till Carina Kyrk, som bara blev 22 år. Hon var min flickvän och en alltför kort tid bästa vän, trots att hon var drygt 12 år yngre. En tidig höstdag för 25 år sedan ville hon inte vara med längre.

Trodde aldrig att det skulle bli som det blev, trots att jag visste att hon stundtals mådde mycket dåligt. Hon är en alla de som våldtogs på en fest när hon knappt hunnit bli tonåring. Resten av hennes korta liv försökte hon bevisa sitt värde, men jag tror att självföraktet (det förhatliga) till slut blev för stort.

Lågande

Hon gav mig ändå så mycket under den relativt korta tid som vi kände varandra nära. Bland annat lärde hon mig att livet är viktigt (konstigt nog) och att en alltid måste våga vara sig själv. 

Hej, lilla fågel.

#b100g - dag 16

Dansa mitt på dan.

På Medborgarplatsen i Stockholm mötte vi det här paret. De var och middagsdansade in på Medborgaren. Gick ut för en cigarett och stötte på oss. Öppna till sinnet och glada över att jag fotograferade. #Streetportrait

Skull necklace 1

Skull necklace 2

Skull necklace 3

Att fota tre bilder på rad på samma gatumotiv blir inte alltid så bra. Det handlar om det rent tekniska och om det verkligen händer något mellan bilderna.



När jag får till detta, lägger jag bilderna i mitt projekt #TIC - utläst Time is change. Så vad tycker du?

#b100g - dag 15

Travesti nr 3.

Den tredje av mina ungdoms favoritlyriker är naturligtvis Karin Boye. Hon som uttrycker det allmänmänskliga och sårbara, på ett mer eller mindre gudomligt vis. En sann pedagog för livet, trots att hon själv inte ville vara med i mer än 40 år.

I förelse

Boyes I rörelse måste vara en av svensk dikts mest älskade texter, även om många bara kan några få rader: ... den bästa dagen är en dag av törst. ...
Klickar du här kan du höra författaren själv läsa ett par strofer.

Nå. Jag dristade mig att travestera igen och överföra versen till ett mer aktuellt ämne. Detta med sociala medier...

#b100g - dag 14
Två andra travestier kan du se om du klickar nedan.
Först en variant på Evert Tabe.
Sedan en variant av Nils Ferlin.

Med utsikt över stan.

Dagens bild tog jag för nästan exakt två år sedan, i Lissabon. En häftig stad, då i april. Lagom varmt och underbara människor som gjorde att jag enkelt kunde få del av atmosfären, smakerna och färgerna.

Old school selfie

Bilden är tagen vid Miradouro de São Pedro de Alcântara.
Jag rekommenderar starkt ett besök i denna varma och vackra stad, även om du måste vara beredd på att gå en hel del i trappor. Vissa dagar visade stegmätaren att jag gått sammanlagt 50 våningar upp och ner. Men det var värt det. Det fanns i Lissabon en mänsklig värme som jag uppskattar en massa. Obrigado.

#b100g - dag 13
#gatufotografi

Att leva med.

Vild

Detta att inte bara avvakta och att inte bara tro att andra gör jobbet. Om du är upprörd över saker och ting, räcker inte att bli arg och frustrerad - du måste även våga att själv agera. Även om det blir fel.

Något jag lärt mig i livet är att jag nästan aldrig ångrar det jag gjort (jo, kanske något enda), men däremot väldigt ofta ångrar det jag avstod från. Varför är det så?





#b100g - dag 12
#4rader

Färgen som snart är här.

Idag en längtans bild. På mer än ett vis. Vi lämnade vårt hus i april förra året, mer än väl medvetna om att en av de saker vi mest skulle ångra var våren, blommorna och kaffet på verandan.

Dying peony

Vi hade lyckan att ha en massa olika pioner runt huset. De slog dessutom ut vid olika tillfällen. Just denna är djupt vinröd som knopp, klarröd som just utslagen och gammelrosa de sista dagarna. Ett helt liv där på vårkanten. Jo. det saknar jag allt med huset...

#b100g - dag 11

Där vid kanten.

Idag en rätt gammal text, som jag stundtals är mycket nöjd över, speciellt vers och rim. Allt mer eller mindre poetiskt måste inte vara högstämt eller "vackert". Kanske kan en enkel betraktelse över det vardagliga bli bra också.

Kissar vid kanten

Ibland undrar jag om inte det underfundiga, vardagliga och därmed väldigt mänskliga får lite väl lite utrymme? Det är ju också ett av skälen till mitt stora intresse för gatufotografi. Det är de vanliga människorna, historierna från vardagen som överraskar mest. Ibland.

#B100G - dag 10
#4rader

En rosa dans.

En resa till Chicago gav mig en del bilder, bland annat från fantastiska Crown fountain i Millennium Park i Chicago. En plats där många, unga såväl som äldre, svalkar sig under en varm sommardag. Och poserar. Som denna unga tjej som poserade fint för sin mamma. Naturligtvis passade jag på att ta bilder.

"Pink water dance 2"

Fler bilder från samma ställe Chicago går att se på min fotoblogg (på engelska) med gatufotobilder. Enjoy!

#b100g - dag 9

Se, titta, begrunda.

Såg häromdagen en av de bättre och mer upprörande dokumentärerna på Netflix - "Seeing Allred". Känner till Gloria A sedan förr, men inte på detta vis. Trodde ungefär som många andra att hon bara är en mediavillig, arrogant människorättskämpe. Fast jag hade fel och hon har rätt.

Att se avsnittet där hon berättar om sin egen våldtäkt, där hon blev gravid och blev rätt jävligt bemött av sjukvården efteråt säger en hel del. Men berättelserna av kvinnor som behöver bli lyssnade på är värre. Kan lätt förstå den inre ilska som ibland syns i hennes ögon.




Den som undrar varför en trakasserad eller överfallen kvinna inte alltid berättar om det hon varit med om behöver definitivt se filmen. Flera gånger.

Mänsklighetens chans.

Tror att alla skulle må bra att värna om andra, oavsett kön, hudfärg, religion eller kultur. På denna dag är det viktigt att lyfta de goda exemplen, att varna för de dåliga, men framför allt att titta framåt. Vad kan vi tillsammans åstadkomma egentligen?

Jo, det är Internationella Kvinnodagen idag. Men inte går du väl omkring och säger grattis till olika tjejer? Gör något vettigt istället. Som att se tjejen som helt jämställd. Det gör du väl?

Tillsammans. Kan även skrivas tillsamman. Ett adverb skapat av de två orden till och samman. Betyder att två eller fler personer eller ting hör ihop eller är sammankopplat. Samman är ett indoeuropeiskt ord som återfinns i till exempel sanskrit (samana). Numera används samman mer sällan och har mer eller mindre ersatts av just tillsamman/tillsammans. 

#b100G - dag 8

Drömmande.

Vad vore livet utan människor? Och med det menar jag verkligen alla, inte bara ett litet urval. Det är ju människor som utmanar dig och ser till att du ständigt blir bättre. Om du vill. Det är hela essensen för mig, när det gäller #gatufotografi.

Destination dreaming

Dagens bild är tagen på Korsvägen i Göteborg, en sen vardagskväll tidig höst, när de många pendlarna från mitt på dagen ersatts av enstaka människor som är på väg i ett helt annat tempo.

#B100G - dag 7

Travesti nr 2.

Evert Taube var en stilig man, på mer än ett vis. En kvinnotjusare som ung. En människotjusare hela livet. En av mina favoritförfattare, som jag även sjungit en del. Gillar Änglamark mycket, för dels sångens tilltal till människan som del av allt, dels medverkan i underbara filmen Äppelkriget där den är temasång.

Villajorden

Här en modernisering, en betraktelse om det lilla livet, på en mer familjär nivå. Hemma i huset liksom.

Själva sålde vi vårt hus, med växthuset. Viss saknad kan jag allt känna nu, när våren snart kommer.

#b100G - dag 6

Grafiskt och mänskligt.

Så, vart är hon på väg? Och hur svårt kan det vara att nå målet? Gatufoto handlar ytterst om att hitta ett ögonblick, plocka ut det ur verkligheten, frysa det och visa upp det så att vi funderar lite till. Inte för att vi måste orsaka en reaktion, utan mest för att visa världen hur den kan vara.

Dagens inlägg i #B100G är en bild, idag från Bilbao, nära Guggenheimmuseet. Där finns en stor trappa som jag ägnade en knapp timma åt, sommaren 2016.

Det blev ingen bloggutmaning genom #blogg100 i år, när upphovspersonen Fredrik Wass anser att det är dags att sluta. Men en del av oss som varit med förr kommer nog att utmana oss själva även detta år. Minst ett inlägg om dagen, i hundra dagar (från 1 mars till 8 juni). Jag lägger varannan dag ut en av mina gatufoto-bilder, varannan dag en text. Hänger du med?

#b100g - dag 5

Att våga vara.

Är humanist sedan jag minns, uppfostrad av min mamma gynokologen. En idol och föregångare, som tyvärr aldrig fick det beröm hon förtjänade. Men hon gav mig en grundsyn på livet som enkelt kan skrivas med ett ord - respekt.

Hon jobbade mycket under min uppväxt, alldeles för mycket ur barnets perspektiv. Men hon jobbade alltid för människorna, inte för pengarna. Och i motsats till många läkare idag, var hon aldrig en förmögen människa. Jo, förresten - på erfarenheter och upplevelser. Hon gjorde oss barn självständiga och tänkande, alltid med humanismen som ledstjärna. Tänkte att du ville veta lite om den underbara kvinna som jag fått ett av mina efternamn från - Ingrid Fägersten.

Här en text, klar inspirerad av henne.

Ja, min mamma var också löjligt irriterande många gånger, men elak var hon aldrig någonsin. Träffat några såna människor nyligen?

#b100g - dag 4

Ett mönsterminne.

I april 2014 åkte jag för första gången på en organiserad fotoresa, för några dagars gatufotografi. Vi reste till London, under min fotomentor Mats Alfredssons skyddande vingar.

"Patterns"

Bland annat angjorde vi Camden, och vid Camden Market tog jag denna bild. En bild som för mig ser rätt engelsk ut. Vad tycker du om den?

#b100g - dag 3

Travesti nr 1.

Gillar bilder, gillar ord. Och ibland gör jag bilder av mina ord. Idag en favorit i repris. En av mina tre favoritförfattare när jag var yngre får stå ut med en travestering idag.

Nils Ferlin var en delvis vresig man (har min pappa berättat, han hade diktaren som patient för många, många år sedan), men vilken författare han var. Att skriva kort och koncist har lockat mig hela livet, hans barfotabarn är lysande. Med några få ord berättar han en hel livshistoria... Så här en moderniserad, kortare variant:

#b100g - dag 2

#blogg100 är dött, länge leve bloggen!

Idag är det 1 mars, traditionell startdag för #blogg100. Men det blir inget i år, i alla fall inte som det varit de senaste 6 åren. Men det bästa är att det går att göra som en vill (vilket egentligen är andemeningen med bloggutmaningen - det enda utmaningen utmanar är nämligen dig själv...

Så här skriver upphovsmannen till Blogg100 Fredrik Wass på FB:
"Idag är det 1 mars och vanligtvis har Blogg100-utmaningen startat den här dagen. Jag uppskattar SJÄLVKLART det stora engagemanget och allt som Blogg100 betytt för så många människor genom åren. Vi har ju haft olika event och delat massor av erfarenheter. Men min egen inställning är att det är bättre att göra ett ordentligt avslut (alternativt ändra upplägg/format rejält) än att låta projektet långsamt dö. De senaste 2-3 åren har deltagandet i Blogg100-utmaningen minskat rejält för varje år. Det finns många orsaker, men för egen del har även mitt engagemang minskat (hönan eller ägget-diskussion kanske). 
Teoretiskt sätt kan man väl säga att jag har rätt till Blogg100 som något slags varumärke, men jag gillar ju att den här lilla rörelsen också står på egna ben, utan mig. Så det är därför jag också behövt fundera lite kring framtiden för Blogg100. 
För mig finns det några olika alternativ.
1. Jag låter de som vill fortsätta och lägger mig inte i vad som händer med Blogg100 eller hur andra eventuellt vill driva utmaningen vidare. 
2. Jag stänger Blogg100 specifikt och gör ett avslut där vi summerar åren som gått och öppnar upp för nya och bättre bloggutmaningar som kan ersätta Blogg100. 
3. Nåt annat? 
Vad tycker ni? Jag är just nu mest inställd på nummer 2 ovan, men är också öppen för fler argument. Sorry om jag varit otydlig, jag har inte själv vetat hur vi ska gå vidare och därför varit tyst om det."
Jag svarade bland annat att det nog vore bra att lägga ner, låta den som vill fortsätta och därmed låta "fågeln flyga"
Dessutom dristade jag mig att göra en skiss till blogg-logo, för det jag nu kallar B100G, eller #b100g. Denna får ni tyvärr inte ta, eftersom att det dels är en skiss (sämre kvalitet), dels inte har fått ett ok av Fredrik.

Jag då? 
Tja, tror att jag ska se om det är möjligt med minst ett inlägg om dagen i 100 dagar, med start idag. Om det känns bra slutför jag (som jag gjort fem år tidigare), eller .... ja ni förstår.

För att göra det enkelt publicerar jag i år i utmaningen antingen bilder från mitt gatofotograferande eller lyriska texter. Allt för att göra utmaningen enklare och lättare att utföra.

Så med start idag...

"Night calling"

Bilden är från min första storstadsresa, för att gatufoto (med Mats Alfredsson och ett glatt gäng). Tagen genom ett fönster in till en pub sent en torsdagskväll i april 2014.

#b100g - dag 1