 |
| Första versen... |
Stig. Som i gångstig. På fornsvenska stigher (stiigher), jämför med isländskans stigr. Via mellantyskans stig. Finns motsvarighet på flera andra språk än de nordiska, till exempel tyska, lettiska och vissa slaviska språk.
Led. Väg eller riktning, på fornsvenska léþ med betydelse färd, väg, riktning. Av germanskans laiðo-.
Vandra. Gå, vara på färd. Faktiskt (för ovanlighetens skull) samma ord på fornsvenska. Från medeltyskans
wanderen och äldre germanskans wandrian (jämför med engelskans wander).
#blogg100 - dag 93
Och hur planerar du att göra med bloggandet? Ska du fortsätta lika intensivt eller trappa ner. Hur tänker du? Jag bloggar 2-4 ggr/vecka och det känns bra för mig.
SvaraRaderaJag har varje år hållit på med vad jag kallar Blogg100: övertid och sett hur länge jag kan skriva ett inlägg om dagen, utan några som helst övriga krav. När jag senare (under hösten) ser hur ofta jag skriver inlägg, så ligger jag på 1-4 inlägg/vecka, sammanlagt inte färre än 5-6 inlägg/månad.
RaderaJag tror att det viktigaste är att upprätthålla bloggen. Att verkligen ha något matnyttigt (läsvärt?) då och då. Annars inga stora krav på mig själv.
Jag är lite imponerad av mig själv som klöst mig kvar hela tiden. Frågan är vad som händer i sommar. Kommer jag strunta i min blogg då. Men det är som en stig. Lite krokigt, och man vet inte vad man får se bakom kröken.
SvaraRaderaBra jobbat. Att kanske ha en idé om något inlägg då och då kan vara bra. så att en har ett löpande förhållande till sin blogg. Men att samtidigt inte ha dåligt samvete om det inte blir så många inlägg?
RaderaTack för tankar om vandring - känns matnyttigt utifrån den privata situation jag befinner mig i just nu. Å andra sidan har jag också en helt motsatt känsla i mig, att jag inte längre är "på väg" på detta vis, utan snarast expanderar. Skrivit lite om det här: https://herothecoach.com/2015/11/24/where-are-you-headed/
SvaraRaderaSen är det kommentarerna, som ju var lika tankeväckande de. Jag har, sedan jag hoppade på blogg100 år 2013 i princip bloggat dagligen. Med några få undantag och emellanåt med tidssatta inlägg för att kunna "fly fältet ett par dagar/en vecka" och ändå ha något som går ut. I år hoppade jag på utmaningen just för att jag faktiskt börjat tappa stinget, allt fler dagar utan inlägg. Och jag vill blogga dagligen, av flera skäl. Några av dem är att det är bästa självcoachingen jag vet. Jag mår helt enkelt bättre om jag skriver. Dessutom älskar jag att gå tillbaka och ha bloggen som en slags dagbok, även om jag inte skriver inläggen i den formen, mer än undantagsvis. Men de triggar ju minnen av vad som gjorde att jag skrev x eller y, ändå, sånt som bara jag vet. Så jag ska fortsätta blogga dagligdags jag, och ska dessutom köra vidare på mitt tema om böcker, som jag kört i årets utmaning. Kanske inte temat dagligdags, men definitivt ett par gånger/vecka, det tror jag.
Att se sin egen färd , i retrospektiv. Påminner mig återigen om Anaïs Nins: "Vi skriver för att uppleva livet dubbelt. I nuet och i tillbakablick".
RaderaVi har alla våra egna skäl att skriva. Oavsett vilka skälen är, är nog just de som är rejält grundade i en själv (och inte i andras förväntningar) de smartaste.
Jag har de senaste åren haft underteman till mitt allmänna tema om språk, ord och kommunikation. Och det funkar utmärkt att använda de när andan faller på. Det blir säkert inte en/dag resten av året, men det blir.
Jag ska försöka att hitta min led, för att vandra på en stig jag hoppas hitta i sommar! Tack för en bra visualisering!
SvaraRaderaVarsågod. Och glöm inte att njuta av varje steg...
Radera