Den som spar den har?

Funderar på om spara är något gott eller inte. Detta eftersom det för inte så länge sedan ansågs rätt att sparsamhet var en dygd. Fast idag är det många som tycker att de som sparar är dels snåla, dels egoistiska. Jag undrar varför.

Spara. Ordet fanns redan på fornsvenska. Germanskt ord som motsvaras av tyskans sparen och engelskans spare. Troligtvis ett ursprungligen indoeuropeiskt ord , finns i sanskritens sphira-. Men även i slaviska finns motsvarigheter till detta ord.
Det är inte så konstigt att ordet finns i många språk, då det direkt syftar på en av våra grundläggande överlevnadsstrategier som människor och som social grupp - att ha något i reserv uti fall att det värsta händer.

Ordet har en mer omfattande betydelse en många tror. Enligt SAOB (Svenska Akademins Ordbok) bland annat att skona någon eller att låta någon att slippa undan något (jämför med bespara) och att undvika att slösa i någon form. Spara på krafter, pengar eller resurser hör hit. I vidare betydelse även att ha kvar för antingen senare bruk eller som reserv när något annat tar slut, går sönder eller försvinner. 
Enligt SAOL (Svenska Akademins Ordlista) fem tydliga ordbetydelser: 1. Bevara, samla eller lägga undan för senare behov. 2. Minska åtgången av 3. Skona. 4. Förskona. 5. Vänta med.

Sparsam är den som engagerar sig i att spara. Ett ord som har lite skilda betydelser, enligt SAOB tre tydliga varianter, varav en mindre smickrande: 
1. Beskrivning av den som är återhållsam med utgifter eller icke använder mer i hushållet o. dyl. l. av viss förbrukningsartikel o. d. än vad som är (absolut) nödvändigt
2. (bildligt uttryck) Något som endast är mindre tilltaget (till exempel: sparsamt med gräs på framsidan av huset). 
3. Måttfull eller snål (till exempel i uttrycket rummet var sparsamt möblerat, där snål eller måttfull kan byta plats med sparsam).
Skillnaden i betydelse märks i dessa två meningar:
"Det var sparsamt med ljus." "Hen var sparsam med ljus."

Fast enligt SAOL nu för tiden endast en vanlig betydelse för sparasam, men som används i allmän och i vidare mening: Återhållsam.

Sparsamhet. 1. förhållandet att vara sparsam
2. särsk.: måttfullhet, återhållsamhet (till exempel: en trevlig ung man, som endast dricker sparsamt. Något som syns i det relativt gamla uttrycket "Sparsamhet är en dygd".


Att ha kvar
Att spara har alltså i en vid bemärkelse betydelsen "försöka ha kvar" eller "hålla igen". När efterledet -sam sätts på ordet går det från att vara ett verb till att vara adjektiv, en egenskap: återhållsam. Utökas ordet ytterligare till sparsamhet är det slutligen ett substantiv om än ett abstrakt sådant.

Efterledet -sam är för övrigt ett suffix som har mer eller mindre samma funktion som kompisen -lig/-lik. När vi i svenska tagit ett verb (något en person eller sak gör) för att tillverka ett adjektiv för att beskriva personens eller sakens egenskap, lägger vi till just ett av dessa efterled. Skulle vi göra så med ett modernt ord kunde det bli så här:
Hen som alltid twerkar är väl väldigt twerksam, eller hur? (Uttala det lite sluddrigt och det låter som tveksam.... :)