Sol, sand, snorkel.

Denna vecka går jag på semester. Något jag antydde redan i fredags. Passande blir det då med tre säsongsbetonade ord på s, vars ursprung är lite speciella. 

Sand. På fornsvenska sander. Även detta ursprungligen ett indoeuropeiskt ord - samdho-. Finns i alla germanska språk, med bara mindre skillnader (jmf med engelskans sand och tyskans sand). På lite håll släkt med ordet arena, som på latin betyder sandig plats.

Sol. Fornsvenskt ord, ursprung i grekiskan helios och germanskans söivil eller sowl. Intressant är att ordet (som kan spåras hela vägen tillbaka till indoeuropeiskan) från början mer eller mindre beskriver ett levande väsen med betydelsen den lysande och i de flesta språk finns en feminin eller maskulin bundenhet. Märkligt är att även ordet för måne (ljus) har samma ursprung, men eftersom det gått via latinet (snarare än sols grekiska omväg) blev det ordet särskiljt.

Snorkel. Ett av de yngsta orden jag någonsin stött på, utan att det för mig varit ett nyord. Kommer från tyskan marina slanguttryck schorchel, för en lufttub för ubåtar. Ursprungligen betydde ordet näsa eller nos, släkt med tyskans schnarken som är samma som svenskans snarka. Enligt vissa uppgifter använt först i början på 50-talet i betydelsen böjd tub använd av simmare för att kunna andas under vatten.
#blogg100 - 129 på övertid