Lite illustrerad egohistoria.

Ibland har du inget speciellt att säga, utan vill bara visa att det är du själv som är där. Eller här. Denna gång startar tillbakablicken för 17 år sedan.

Vintern 1996- 1997 var jag med i svenska Bosnienbataljonen BA07, som pressofficer. Vi (jag och mina två kollegor Göran Glans och Lars Hedelin) ansvarade för all information, såväl internt som externt. En mycket intensiv period, där arbetsveckorna var långa, 90-100 h.

Kriget var slut sedan ungefär 10 månader när vi kom ner och under halvåret vi var där fick vi bland annat se hur ett land plågsamt, men stadigt började återhämta sig. Och nej, allt var inte bra...

Nå. Tillbaka till egohistorien, som idag får beskrivas i tre bilder.
1.

Jag med mina vänner och arbetskamrater i Bosnien, Lars Hedelin och Göran Glans. Bilden togs av en annan kollega Karin Pettersson på S2.





Detta var dock inte första gången jag arbetat i utlandstjänst för svenska Förvarsmakten. Redan vintern 1979/80 var jag ute. Den gången var jag på Cypern. Ett uppdrag som egentligen var helt olika det i Bosnien. Båda uppdragen är jag dock mycket stolt över och även om jag aldrig hartillfälle längre att bära det som nedanstående bilder visar, så är jag mycket glad över dem.
2. 

 FN-märket i emalj, som vi som tjänstgjort i FN-styrkor alla burit högt. Tyvärr förlorade jag min, i samband med en mycket kaotisk utryckning i april 1980, då Sverige plötsligt gick ut i något som närmast kan kallas generalstrejk. Detta märke har jag med glädje ärvt av min pappa Anders Novik. Även han har tjänstgort inom FNs fredsstyrkor (Sinai, Cypern och Libanon).





3.
Medaljernas medalj. 1988 tilldelades FNs fredsbevarande styrkor Nobels Fredspris, vilket innebar att alla vi som tjänstgjort fram till dess har rätt att ha denna medalj. Udda detalj - vi som har den, har alla själva tvingats betala för den.