Abecita Photo Academy, november 2013.

Gillar bilder. Skarpt. I många former. Så, för några veckor sedan deltog jag i en workshop - Abecita Photo Academy - på Abecita Konstmuseum, under Mats Alfredssons ledning. Detta efter att dels ha deltagit i två skilda Photowalks i Göteborg under året, dels varit på Mats egen föreläsning på samma museum. 
Workshopen? Det gick så där.

Christer Hedberg och Mats Alfredsson, arrangörerna av
PhotoWalk februari i Göteborg. © Gunnar Fägersten Novik

Det mest spännande med allt detta är att vi, 14 deltagare på workshopen, alla får delta med tre bilder vardera i en sidoutställning på ovan nämnda museum, med start i november. Roligt och inspirerande. Men också krävande, speciellt för mig som har en liten djävul sittande på ena axel, krävandes stordåd och intelligenta lösningar (oavsett vad jag gör). 

Den aktuella lördagen gick. Förmiddagens teoretiska del flöt på, men det kan jag inte säga att eftermiddagens plåtande gjorde. För att göra en lång historia kort, med de egna kraven nästan oöverstigliga, hade jag inte helt roligt. För mycket input och inte ett bra eget förhållningssätt. 
Men sedan dess har jag fotat nästan dagligen, gått igenom äldre foton, reviderat vad jag anser om att fota främmande människor och även (för mig) kända människor och sedan fotat lite till.

Det har varit en lärorik resa, dessa sista två veckor och till slut har jag börjat hitta mig själv. Enkelt uttryckt är det ögonen som fascinerar mig. Ögon som ser, eller de som inte gör det. Ögon som tittar, eller tittar bort, Ögon som deltar, avskyr eller förundras. Och så ögon som just ser mig.

Numer har jag samlat ett enkelt utval av mina gatufoton här på bloggen. Du hittar dem här. Foton som är aktuella för utställningen sparar jag lite på och lägger upp när det är dags. Här dock ett smakprov från i februari:

Vid starten av PhotoWalk i februari. Hjörnes plats i Göteborg
© Gunnar Fägersten Novik

Och kom sedan gärna till Abecita Konstmuseum i Borås i november eller senare. Inte bara för min skull, utan för att alla de som var med har presterat underbara bilder. Och sedan är ju faktiskt Abecita ett av Sveriges finaste fotomuseum...

Och Mats Alfredsson, ja. Han kan du följa via Facebook på denna länk. Du lär inte bli besviken...

Mermer av mer.

Jojo. Ny vecka igen. Lättsamheten smyger sig på. Orda lagom heter det ju. Men när orden är mer än bara lagom? Då kallar jag det för #Merord.

Så vi tvekar inte, utan går rakt på sak:

Minst två stora gröna män som kräks hukandes. Det heter hulkar, va?

När det är extra fint, och samtidigt liksom motsatsen till topless. Då är det underbart.

Flänga. För mycket, för länge, fram och tillbaka. Vid byggnad nummer sex.
#merord

Bildord: Ökenblomma.

Från egna trädgården, trots nästan en vecka av nattfrost fanns denna sista ros fortfarande i början av oktober. Förgänglig var den och finns nu inte längre. Blomsäsongens sista var också en av de vackraste. 

Jag kommer oundvikligt att tänka på en dikt av Nils Ferlin (Ökenblomma), där några av orden är:
"...   Jag trodde det knappt var sant: 

mitt i den mörkaste tiden
blommade den så grant..."

Foto taget i Bollebygd, okt 2013,  

© Gunnar F Novik.  #bildord - 039
En del av mina bildord hittar du även på denna sida

För Sverige i tiden.

Plötsligt dyker de upp. På sociala medier. Vid kaffebordet. På en blogg. Ord du inte visste fanns, men som omedelbart fastnar. För stunden. 
Orden säger precis rätt sak, just här och nu. Och du nickar igenkännande. Eller så förstår du inte alls vad det egentligen betyder. Och skakar på huvudet.

Jo, att det finns nyord är inget nytt. Tvärtom är det ett betydligt äldre fenomen än vi ens förstår. Det enda nya med nyord är att just ordet nyord är relativt nytt. I övrigt svävar svenskan vidare i sin helt normala utveckling. Så några enkla exempel på dagens skörd:

Inlaggning. (Tack Ulrika Good) När du ska in på app eller hemsida och det tar betydligt längre tid än du har lust med. Inlaggning.

Snällning. En hälsning i sociala medier som går ut på att hylla och ge positiv feedback. Ska du skriva en Snällning?

Hikikomori. Hemmasittare är ett gammalt svensk uttryck som överensstämmer delvis. Japansk ursprung, syftar på den som valt egenisolering, ofta på grund av inget jobb eller inget arbete. Finns liknande uttryck på spanska: nini. Hikikomori.

Matporr. Bra eller dåligt? Det beror väl på. Ordet syftar på att ha ett svulstigt förhållande till mat. Men värderingen är absolut inte tydlig. Kanske beror det på ditt förhållande på ordet porr? Matporr.

Vet du för övrigt vad Nyord är? Det är en ö i Danmark som heter så - Nyord.

För övrigt, här har du en länk till Språkrådet om nyord.

Bildord: Stanna.

Ibland önskar jag att jag kunde stoppa tiden. Och titta närmare på det som var, det som är och det som kommer sedan. Eller kanske bara njuta av det magiska nuet. 

Ibland märker du inte ens att det var ett magiskt nu, förrän det sedan länge är borta.

Foto taget på en fotbollsplan i dåtid,  
© Gunnar F Novik.  #bildord - 038
En del av mina bildord hittar du även på denna sida

Att fylla på med betydelse.

Fredagen förgylls fullständigt fulsnyggt förutan förenade förmenanden. 
Eller. Nu dags för tre merord.

En vansinnigt onykter värd som får underkänt. Ett komplett misstag kallat fullvärdigt.

Bussig. Hen bakom ratten, med okynnesleende altruism. Fast snäll.

När apkungen fasadklättrade och nådde en avsats som han plötsligt dansade på. Då var han på balkongen.
#merord

Lite illustrerad egohistoria.

Ibland har du inget speciellt att säga, utan vill bara visa att det är du själv som är där. Eller här. Denna gång startar tillbakablicken för 17 år sedan.

Vintern 1996- 1997 var jag med i svenska Bosnienbataljonen BA07, som pressofficer. Vi (jag och mina två kollegor Göran Glans och Lars Hedelin) ansvarade för all information, såväl internt som externt. En mycket intensiv period, där arbetsveckorna var långa, 90-100 h.

Kriget var slut sedan ungefär 10 månader när vi kom ner och under halvåret vi var där fick vi bland annat se hur ett land plågsamt, men stadigt började återhämta sig. Och nej, allt var inte bra...

Nå. Tillbaka till egohistorien, som idag får beskrivas i tre bilder.
1.

Jag med mina vänner och arbetskamrater i Bosnien, Lars Hedelin och Göran Glans. Bilden togs av en annan kollega Karin Pettersson på S2.





Detta var dock inte första gången jag arbetat i utlandstjänst för svenska Förvarsmakten. Redan vintern 1979/80 var jag ute. Den gången var jag på Cypern. Ett uppdrag som egentligen var helt olika det i Bosnien. Båda uppdragen är jag dock mycket stolt över och även om jag aldrig hartillfälle längre att bära det som nedanstående bilder visar, så är jag mycket glad över dem.
2. 

 FN-märket i emalj, som vi som tjänstgjort i FN-styrkor alla burit högt. Tyvärr förlorade jag min, i samband med en mycket kaotisk utryckning i april 1980, då Sverige plötsligt gick ut i något som närmast kan kallas generalstrejk. Detta märke har jag med glädje ärvt av min pappa Anders Novik. Även han har tjänstgort inom FNs fredsstyrkor (Sinai, Cypern och Libanon).





3.
Medaljernas medalj. 1988 tilldelades FNs fredsbevarande styrkor Nobels Fredspris, vilket innebar att alla vi som tjänstgjort fram till dess har rätt att ha denna medalj. Udda detalj - vi som har den, har alla själva tvingats betala för den.