Fuktigt på två sätt.

Är hon våt eller blöt?
"Pink water dance".

Märkligt detta med synonymer, att vi på svenska ibland har två helt olika ord fast med i princip samma betydelse. 
Jag har tidigare berättat om orden trasig/sönder och på uppmaning från Dorotea kommer här orden våt/blöt.

Det är idag mer än personlig uppfattning om det finns en skillnad på orden våt eller blöt - och på hur du använder dem. Ursprungligen betydde blöt något annat - att vara vek. För när ordet blöt har ursprung i överförd upplevelse av mjukhet, kommer ordet våt direkt från samma ord som vatten. Kanske kan detta tolkas som att de två orden kan användas olika, men de allra flesta jag känner gör ingen skillnad på dem. 
Gör du? 

Blöt. Våt eller vattensjuk. Detta är ett ord som vandrat en hel del, både i uttal och i betydelse. På fornsvenska blöter, men med delvis annan betydelse - mjuk, svag eller veklig (jämför med ordet blödig).  I uttalet troligtvis ett mjukare t (jmf med danskans blød med betydelsen mjuk). Troligtvis från medeltyskans blôt med betydelsen utblottad eller fattig (liknar svenskans blott). Dock är ordet besläktat med ett urgrekisk ord som har betydelsen mjuk av fuktighet.
Den nuvarande betydelsen började användas från mitten av 1600-talet.

Våt. Blöt eller fuktig. Om jag säger att ordet har direkt koppling till ordet vatten, förstår du säkert sammanhanget. På fornsvenskan hette detta adjektiv väter. Det finns gamla svenska lokala namn med detta fornsvenska ord väte (med betydelse sjö eller vatten) som del, till exempel i Vätahult (stugan vid vattnet) eller Vattlång (långa sjön).
Ordet har sitt ursprung i germanska och även troligtvis indoeuropeiska.

Synonym. Ord med helt olika stavning och uttal, men med samma betydelse.
Homonym. Ord med samma stavning och uttal, men med olika betydelse.