Direkt på pudelns kärna.

En del uttryck är helt specifika för ett språk. Samtidigt är de tidsbundna, det vill säga om ett antal år har de troligtvis försvunnit eftersom inte direkt vet vad de egentligen betyder. Idag om tre uttryck, där ursprungsbetydelsen försvunnit för de flesta och därför finns risk att uttrycken försvinner så småningom.


Syl i vädret. Att inte få sin röst hörd. Ett bildligt uttryck som är taget från hantverk och används i överförd betydelse. En syl är ett smalt verktyg med vass spets  som idag bara finns kvar i några få yrken. Med din syl gör du hål i läder, tyg och andra mjuka material.
"Inte få en syl i vädret" betyder att andra pratar så mycket att du inte lyckas få in (sticka emellan) ett enda ord. Språkutrymmet är, bildligt uttryckt, så förtätad av ord att man inte ens kan få en syl i vädret.

Pudelns kärna. Den verkliga betydelsen av något. Från von Goethes roman Faust, där huvudpersonen upptäcker att en pudel som han släppt in i sitt rum egentligen är djävulen själv. Först har pudeln genomgått en rad förvandlingar - före avslöjandet - varvid huvudpersonen då säger "Ah, det var alltså pudelns kärna".

Hänga läpp. Att vara ledsen eller på dåligt humör. Enligt flera källor (t ex Wikipedia) den enkla förklaringen att läpparnas uttryck förmedlar känslostämning, eftersom nedåtriktning tyder på dålig känsla. Dock osäkert att tro på den förklaringen rent etymologiskt, eftersom uttrycket är relativt gammalt och motsvaras på fornnordiska av ett annat uttryck: att vara flep(er), som också betydde vara efterlåten eller prata meningslös (jämför med motsatsordet flabba, som betyder skratta mycket). Så det är mer troligt att kombinationen av häng och läpp är en omljudning av gammalt uttryck, snarare än en modern tolkning av läpparnas ställning. Men därom tvistar de lärda.