När en flyttar (igen)...

... hittar en oväntade saker. 
Länge hade jag saker från dels min mormors bror (polarforskaren och meteorologen Finn Malmgren), dels mina morföräldrar stående i vårt hus. Så länge vi bodde stort var detta inget problem, men när vi krympte boende med mer än hälften och tog bort nästan alla förråd dök det upp saker. Som denna mer än 50 år gamla blomma. #tbt #tillbakablickstorsdag

Så vitt jag vet är det en edelweiss, plockad i alperna, någon gång på 40-talet efter andra världskriget. Jag vet att den legat nerpackad i en av de två gamla resväskorna efter min mammas föräldrar. 
Den kanske kan vara Finns, men jag tror inte att han reste så mycket i mellersta Europa. Så jag tror på Morfar Anton.

Anton Fägersten föddes på 1890-talet, doktorerade i engelska (avhandling om ortsnamnen i Dorsetshire) och arbetade som läroverks-lektor i Uppsala. Han var en berest och lärd man. Bland annat därför reste han runt om i Sverige och skrämde hugade studenter (han var censor), men försöken att lära mig engelska gav han upp redan när jag var 4 år:

– Det heter Klack, sa jag. 
– Nej unge man, klåck är korrekt, svarade morfar. 
– Men moffa, det heter ju KLACK!!!

Tålamod med småttingarna var inte hans starka sida.

Min mormor reste också mycket, så litteraturhistoriker hon var. Ibland tror jag att edelweissen kan vara hennes, men två saker talar emot det. Dels att det var ett mandomsprov på 40-talet att hitta "sin edelweiss" (en tysk bergssjägare/gebirgsjäger hade ofta en på rockslaget, efter att ha klättrat upp i bergen och hämtat den), dels att den låg bland annat som definitivt tillhörde morfar.

Nå. Att hitta en sådan här sak och egentligen inte veta vad en ska göra med den relativt sköra saken är knasigt. Någon idé vad jag ska göra med den?