29 september 2017

Det stora havet.

Lyssnar på Thåströms nya skiva Centralmassivet och blir mollbestänkt. Känslan av utanförskap är tydligt, men även styrkan i musiken bryter igenom. Så jag kommer osökt tänka på en text jag skrev för en tid sedan. Den är personlig, men förhoppningsvis inte för privat.

Min enkla fråga till dig är: När det stora blir för stort - hur gör du?
Seglar du, simmar du eller glider du ovanpå i en lustjakt?




Nå. Thåströms nya "Centralmassivet" finns att lyssna på till exempel på Spotify.
Några av recensionerna kan du läsa, om du klickar här:
Sveriges Radio (klicka)
Svenska Dagbladet (klicka)
Göteborgsposten (klicka)

"Känslan av utanför, känner du den?
Då badet övergått i kamp för luft,
grågrönt vatten trycker ihop själen,
saltet bränner ögonen bortom förnuft."



4 kommentarer:

  1. Vilken fin text! Så korta och berörande ord!

    Så till din fråga om jag seglar, simmar eller glider ovanpå...svårt att välja bara en. Min första inpuls blir att säga att jag flyter med. Att jag ligger i vattnet och blir som endel av det stora för att sen efter att jag fått en förståelse i enheten kan ta nästa steg och bestämma om det blir segla, simma eller glida i en lustjakt.
    tack för det tankespjärnet :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla har sin lösning. Det är liksom det som är livet?
      Och gillar ditt ord - tankespjärn...

      Radera
  2. Hmm, jag har inte lyssnat på Thåströms nya men nu känner jag att jag det är något jag vill. Din fråga är supersvår att svara på inser jag. Jag skulle säga att jag glider med eller så seglar jag om det innebär att jag får vara med i diskussionen om hur lösningen till det stora ska hittas. Om det är ett projekt vill säga. Om livet blir för stort så glider jag. Jag låter det vara där det är och hoppas på att jag inte drunknar. Typ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningen är väl att aldrig drunkna. Själv har det också varit olika i olika perioder. Att glida med har sin tid, att styra båten en annan?

      Radera