När det gått itu.

Ibland lite märkligt när det finns två ord med nästan samma betydelse i svenskan. Det finns några olika exempel, men just detta att det handlar om två diametralt skilda ord, som idag har samma betydelse, trots skillnad i ursprung, härkomst, med mera. För vad säger du när något fallit i "tusen bitar", är det sönder eller trasigt?

Trasig. Relativt enkelt att förstå ursprunget, från ordet trasa, tyg (eller liknande) som revats. Från början troligtvis bara använts om just kläder (finns belägg för ordet sedan 1618), efterhand omfattar ordet även andra ting som gått sönder på något vis. 

Det finns en användning för ordet trasig, som mycket sällan ordet sönder (eller det annars helt korrekta söndrig) används för och det när något är trasigt i överförd betydelse - som för människor, relationer eller annat abstrakt. Redan så tidigt som på 1700-talet använde poeter ordet trasig för att beskriva en slarver eller en mer eller mindre misslyckad person.

Sönder. Här får du förståelse för ursprunget när du ser att det är besläktat med både synder och synnerlig (som i besynnerlig). Men ursprunget är ändå lite knöligt. På fornsvenska/fornnordiska hette det troligtvis sunder eller synder, jämför till exempel med medeltyskans sunder med betydelse säregen. Som du kanske förstår har ordet vandrat i betydelse från annorlunda, ovanligt via att det beskriver något som är särskilt till dagens ur funktion. 
Härkomsten är omtvistad, men att det kommer från äldre germanska är fastlagt och det finns liknande ord i både tyska (sönder) och engelska (asunder).
Troligt är ändå att det kommer från indoeuropeiska och/eller sanskrit. Jämför med latinets sine = utan.
Förekommer i svensk skrift första gången i början av 1600-talet, men är troligtvis ett betydligt äldre talspråksord.