Varför blir det så? Jo, jag tror att de ord som är liknande i struktur och framför allt i semantisk betydelse är svårare att separera i språkmedvetandet. Därför gör jag aldrig fel på vare sig pentecost, catastrophe eller dominion. Vart och ett av just de tre orden har sitt skäl.
1. Pentecost och pingst är strukturellt skilda, till exempel genom olika många stavelser.
2. Katastrof och catastrophe har helt olika tryck, på sista respektive andra stavelsen.
3. Ordet dominion är ovanligt och används helt olika än den närmaste svenska översättningen "att ha kontroll".
Däremot händer misstagen ofta med ord som mamma, son, Sverige, snö och så vidare. Ord som i en simultantolkning kan ersättas direkt av ett liknande engelskt ord.
Nu är ju kanske inte detta ett stort problem, men det visar på en intressant aspekt på språk, nämligen att vissa ord kan översättas rakt och direkt, även semantiskt, men de flesta inte.
En mycket vanlig situation för mig också, fast jag blandar spanska och italienska, som ligger nära varandra men ändå är så olika. Många - men verkligen inte alla - spanska ord kan man sätta ett litet -e på slutet så blir det italienska. Och tänk, ibland vill svenskan också vara med på ett hörn och gör mitt tal än mer intressant.
SvaraRaderaMin yngste son brukar alltid påpeka att jag uttalar de italienska orden på spanska medan mina spanskspråkiga vänner tycker jag har en italiensk accent när jag pratar spanska.
Roligt att de kommenterar detta, bland annat - om jag uppfattar dig rätt - för att en oftast har rätt roligt åt misstagen.... efteråt.
SvaraRaderaFör att inte tala om alla de misstag mina söner gjorde som små när de samtidigt lärde sig svenska och italienska. Speciellt minns jag när äldste sonen i treårsåldern på svenska frågade mig om jag kunde "spetsa" köttet till honom. "Spezzare" är det italienska ordet för dela. De blandade svenska och italienska ord lite hur som helst, helt enkelt, eftersom de inte skiljde mellan dem fullt ut.
SvaraRaderaEfter några år blev de specialister på att skifta mellan språken, men jag var många gånger lite orolig för att de skulle bli "halvspråkiga", en term som på den tiden användes mycket, men som jag efterhand förstod inte är giltig. Och i stället har de blivit väldigt duktiga på flera språk även om interferensen förstås uppträder då och då, men inte på samma sätt som hos mig som lärt andra språk som vuxen.
Hahaha. Men, nej. tror att kunna fler språk bara är bra. En får stå ut med kontaminablandningen ibland...
SvaraRadera