Min gång förde mig en gång till en gång.
En något krystad mening, men ändock grammatiskt helt korrekt. Den visar på ett ord som har minst tre skilda betydelser. Ordet är gång.
Gång. Jämför med gångstil. Substantiv för själva rörelsen av den som går. Ursprung i verbet att gå.
Gång. Substantiv även det kommet ur verbet att gå. Betydelse plats eller sträcka där en går (bör eller måste gå...).
Gång. Substantiv som beskriver en relativt obestämd plats i tid. Till exempel en gång i tiden lärde jag mig grammatik. Ordet kommer från den överförda användningen när "tiden går", till skillnad från när till exempel en människa går.
Gong. Ett tydligt onomatopoetiskt ord (ljudhärmande). Substantiv för instrument som ger ifrån sig ett "gong" när det slås på med klubba eller liknande.
De kallas homonymer, ord som stavas och uttalas exakt likadant, men som har olika betydelser. Hit hör till exempel tralla (träbelagt golv) och tralla (att sjunga) samt ren (djuret) och ren (efter att du tvättat dig)
Homofona ord är till skillnad från homonymer ord som har samma uttal, men som stavas olika. Jämför kol och kål, respektive sett, sätt och set som alla uttalas likadant. Likadant med ett och ätt (fast här är det dialektala skillnader).
Ord som däremot stavas likadant, men uttalas olika kallas homografa. Där hittar vi till exempel tomten (runt ditt hus) och (jul-)tomten. Även en och en är homografer, den ena en är räkneordet, det andra en ett träd.
Det intressanta med dessa ord (i första hand homonymerna) är att de inte alls behöver ha samma etymologi eller ursprung. Framför allt gäller detta ord med bara ett fonem. Förklaringen är enkel - vi har bara ett visst antal fonem (minsta ljudbildande orddel) i svenska och dessa korta ord har helt enkelt olika ursprung.
Det går naturligt vis att använda dessa ord i ordvitsar som denna.
En bäver kom i oktober fram till vattnet och såg att älgen stod och tvättade sig, en ovanlig syn.
– Varför gör du så? frågade bävern.
– Så här i älgjakttider är det bäst att vara ren, svarade älgen.
Homograferna är de mest intressanta och svåraste, tycker jag. Det som skiljer är ju bara tonhöjden på en stavelse, eller hur? Betoningen ligger likadant och stavningen är densamma. Har många gånger försökt förklara t.ex. anden och stegen för mina icke svenskfödda vänner och vet faktiskt inte om jag lyckats.
SvaraRaderaOlika tonhöjd som skiljer betydelsen av ord är annars någonting som förknippas med olika kinesiska språk, skulle jag tro. Och visst gäller det arabiska också? Är osäker.
Ja, delvis korrekt. Det finns något som enkelt kallas tryck. Lite olika i skilda språk och det finns även dialektala skillander. Tomten har ju oftast tryck på första stavelsen i det som omger huset, men jämt tryck i julvarianten. Snacka om svårt att som invandrare i ett land kunna skilja på dessa. Just detta med prosodin (melodin i språket) är det som de som inte har språket från modersmjölken har svårast med.
SvaraRadera