24 september 2014

... och så lite fotboll.

Är galen i versmått och melodi i språket. Känner att mycken musik (som är bra melodiskt sett) ofta inte håller poetiskt. När text, rytm och melodi dock gifter sig blir det för mig extra vackert. 
Sedan gillar jag manskörer, men inte alltid fotbollskörer. Gillar fotboll, men inte alls huliganism. Och när sporten blir ful, är det oftast för att rytmen i det hela försvunnit .

Nog filosoferat om det. 
Kanske har vi kommit fram till varför dagens inlägg handlar lika mycket om fotboll och att vara supporter som om rytm i språket.
Idag spelar mitt lag en vardagsmatch i Allsvenskan. Vi blir nog inte Svenska Mästare i år. Men en kan inte sluta hålla på sitt lag för att det kanske inte presterar som bra. Det är nog till och med så (som med vilken relation som helst) att när det går som trögast ska en satsa extra mycket på relationen. Och sjunga.

Idag spelar IF Elfsborg hemma mot Gefle. Som ofta är en jobbig motståndare. Låg försvar och system i att jäklas med lag som har högt passningstempo. Så då kan en kanske sjunga i stället?
Kom på den igår kväll. En snygg, ny (var det så länge sedan vi sa hejaremsa?) läktarsång rent utav.

Ja. Nuff said! (amerikanskt uttryck som ungefär betyder: nog sagt om det!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar