Om medvetenhet och kompetens

Hörde en alldeles utmärkt krönika på Radiosporten idag, av friidrottaren Susanna Kallur. Den kom att få mig att tänka på detta med medvetenhet och kompetens. För det är några år sedan som jag hörde en utmärkt beskrivning om inlärning och utförande av kunskaper...

I krönikan beskrev Susanna Kallur vikten av att få ut all sin fysiska potential i ett mästerskap, om hur detta i allra högsta grad påverkar resultatet: "Den fysiska formen kan man inte göra så mycket mer åt på mästerskapets afton. Den är som den är. Den har man skapat under flera års tid. Vad man däremot kan göra är att preppa sig mentalt. Se till att man får ut 100 procent av sin förmåga när skottet smäller."

En coach jag arbetade med på Sveriges Radio beskrev något liknande på detta vis:

Inlärning handlar om fyra steg, där det första kallas omedveten inkompetens. Då gör du saker, till exempel åker skidor, springer, skriver, pratar i radio eller liknande, utan kunskap . Och du har då inte heller vetskap/kännedom om denna inkompetens.

Sedan får du reda på att det du sysslar med kan göras bättre om det görs på ett visst sätt och med kunskap i botten. Då passerar du in till nästa steg som heter medveten inkompetens. Här förstår du att du inte är så bra, eller faktiskt inte ens kan och om du ska fortsätta göra det du vill göra måste du lära dig, mer eller mindre metodiskt.

Så du börjar läsa på, gå i skola eller på annat vis lära dig fakta, metod och teknik. Här glider du sakta in i tredje steget av inlärningsprocessen, det som kalla medveten kompetens. Det är också det allra svåraste och mest frustrerande steget. Du vet nu hur saker ska göras och hur slutresultatet bör bli. Samtidigt har du fullt upp (upp över öronen fullt upp) med att hålla reda på dina kunskaper. Medvetet försöker du i utförandet göra varje steg korrekt och oftast är detta en övermäktig uppgift. Hjärnan räcker liksom inte till för att hålla reda på armar, ben, fingrar, tankar, metoder, teknik, fakta, förhållningssätt med mera. Det är oftast här vi människor ger upp, eftersom vi här inte tror på oss själva.

Men... är vi ihärdiga och försöker om och om igen kan det oftast gå. För en idrottare handlar det om att tusentals gånger göra om och göra om till dess att kroppen lär sig, till dess att kroppsminnet utför det begärda med mer eller mindre automatik. Då har du kommit till inlärandets fjärde steg, det så nådiga steget av omedveten kompetens. Här utför du saker utan att behöva tänka så mycket, du kan hålla fokus på resultat istället för teknik eller metod. Du sträcker dig efter målet istället för att behöva koncentrera dig på vägen dit.

När Susanna Kallur berättade i sin krönika om hur det är att söka ett "mästerskap" i det hon gör, pratade hon mycket om en lång tids arbete på den fysiska delen, av inlärandet och teknik och metod. Men även lika mycket om bemästrandet av situationen där en persons mästerskap är bättre än andras och kan resultera i en mästerskapsmedalj. För att bemästra denna situation är den omedvetna kompetensen en förutsättning.

Hur långt det sedan räcker i till exempel ett mästerskap? Det är en annan historia.