Om medvetenhet och kompetens

Hörde en alldeles utmärkt krönika på Radiosporten idag, av friidrottaren Susanna Kallur. Den kom att få mig att tänka på detta med medvetenhet och kompetens. För det är några år sedan som jag hörde en utmärkt beskrivning om inlärning och utförande av kunskaper...

I krönikan beskrev Susanna Kallur vikten av att få ut all sin fysiska potential i ett mästerskap, om hur detta i allra högsta grad påverkar resultatet: "Den fysiska formen kan man inte göra så mycket mer åt på mästerskapets afton. Den är som den är. Den har man skapat under flera års tid. Vad man däremot kan göra är att preppa sig mentalt. Se till att man får ut 100 procent av sin förmåga när skottet smäller."

En coach jag arbetade med på Sveriges Radio beskrev något liknande på detta vis:

Inlärning handlar om fyra steg, där det första kallas omedveten inkompetens. Då gör du saker, till exempel åker skidor, springer, skriver, pratar i radio eller liknande, utan kunskap . Och du har då inte heller vetskap/kännedom om denna inkompetens.

Sedan får du reda på att det du sysslar med kan göras bättre om det görs på ett visst sätt och med kunskap i botten. Då passerar du in till nästa steg som heter medveten inkompetens. Här förstår du att du inte är så bra, eller faktiskt inte ens kan och om du ska fortsätta göra det du vill göra måste du lära dig, mer eller mindre metodiskt.

Så du börjar läsa på, gå i skola eller på annat vis lära dig fakta, metod och teknik. Här glider du sakta in i tredje steget av inlärningsprocessen, det som kalla medveten kompetens. Det är också det allra svåraste och mest frustrerande steget. Du vet nu hur saker ska göras och hur slutresultatet bör bli. Samtidigt har du fullt upp (upp över öronen fullt upp) med att hålla reda på dina kunskaper. Medvetet försöker du i utförandet göra varje steg korrekt och oftast är detta en övermäktig uppgift. Hjärnan räcker liksom inte till för att hålla reda på armar, ben, fingrar, tankar, metoder, teknik, fakta, förhållningssätt med mera. Det är oftast här vi människor ger upp, eftersom vi här inte tror på oss själva.

Men... är vi ihärdiga och försöker om och om igen kan det oftast gå. För en idrottare handlar det om att tusentals gånger göra om och göra om till dess att kroppen lär sig, till dess att kroppsminnet utför det begärda med mer eller mindre automatik. Då har du kommit till inlärandets fjärde steg, det så nådiga steget av omedveten kompetens. Här utför du saker utan att behöva tänka så mycket, du kan hålla fokus på resultat istället för teknik eller metod. Du sträcker dig efter målet istället för att behöva koncentrera dig på vägen dit.

När Susanna Kallur berättade i sin krönika om hur det är att söka ett "mästerskap" i det hon gör, pratade hon mycket om en lång tids arbete på den fysiska delen, av inlärandet och teknik och metod. Men även lika mycket om bemästrandet av situationen där en persons mästerskap är bättre än andras och kan resultera i en mästerskapsmedalj. För att bemästra denna situation är den omedvetna kompetensen en förutsättning.

Hur långt det sedan räcker i till exempel ett mästerskap? Det är en annan historia.

"Vacker som få"

En till synes oskyldig kommentar från en av Sveriges mest kända fotbollstränare. En kommentar som kom i slutet av en nästan 3 minuter lång intervju, till en kvinnlig reporter. Men oskyldigt är det sista det är.

Intervjun präglades av den psykiska utmattning som Rikard Norling hade efter att hans Malmö FF blivit utslaget ur Champions League. Han kom med korta svar, efter långa eftertänksamma pauser och så i slutet kom (på frågan hur stämningen är i omklädningsrummet) svaret att han ännu inte gått in till spelare, utan väntade till att han skulle samla sig bättre och så skulle han ju träffa reportern för den aktuella intervju, för:

"... du är ju vacker som få!"

En kommentar i stunden, som många (bara killar egentligen) tyckte var strålande och bevis på Norlings mänsklighet.

Twitter exploderade och killarna applåderade. Och försökte som vanligt att bortförklara alla kvinnliga professionellas grundläggande kritik, en kritik som jag håller med om (till exempel från Johanna Frändén, taget från R Lauls blogg på Aftonbladet.se):

– Det är en jättebra komplimang på krogen men en värdelös kommentar att få i jobbet. Amanda (aktuella reportern, min kommentar) har gått dit, läst på, förberett sig, ställer relevanta fotbollsfrågor och får ett svar om sitt utseende som inte har något med saken att göra och som han aldrig skulle ha svarat dig eller någon annan manlig fotbollsreporter när ni ställer era frågor. Jag har också fått de där gubbiga kommentarerna men de flesta brukar kunna hålla sig tills kameran är avstängd.

Rikard Norling använder sig av ett klassisk, gubbigt, förlegat sätt att föminska en professionell yrkeskvinna. Jag vill att han, när han tänkt efter ordentligt avd han egentligen gjort, ber om ursäkt offenligt. För varenda tjejkompis jag har kan vittna om liknande ej relevanta kommentarer, om killar i alla åldrar som med liknande kommentarer mer eller mindre medvetet förminskar en annan människa. Det är lågt att använda språket så, speciellt för en som normalt sätt behärskar det fullgott.