Språket är inte alltid så svårt, som en del utövare gör det till. Det har jag hört bevis på idag. Det handlar om Sveriges inte speciellt EU-harmonierande lagstiftning för öppenhet av de politiska partiernas finansiering.
Det är San Marino, Malta och Sverige som inte lagstiftat om tvång att uppge varifrån partiernas pengar kommer. Detta har Sverige fått kritik för från Europarådets organ för korruptionsövervakning.
Märkligt nog har de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna, länge motarbetat en sådan svensk lagstiftning - så det har egentligen inte så mycket med ideologi att göra.
Men argumentationen jag hörde i morse är ett tydlig exempel på vilseledande retorik. Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten säger att partiet nu kan tänka sig att berätta om bidragsgivarna, men att hon egentligen är emot lagstiftning på området. Hennes starkaste argument är, citat:
"... Och det finns ett värde i att ha självständiga partier... ". Med vilket hon menar att det ska vara upp till partierna själva att berätta, lagstiftning gör partierna osjälvständiga.
Detta är retoriskt riktigt märkligt eftersom de som argumenterar för lagstiftning skulle kunna ha exakt samma formulering som starkaste argument FÖR lagstiftning. Det vill säga att genom lagtvång få partierna att öppet redovisa de personer, organisationer eller andra som bidrar med stöd, så att de inte kan agera i det dolda.
Och då skulle argumentet för lagstiftning vara. "Lagstiftning tvingar partierna redovisa vilka som ger ekonomiskt stöd, inget stöd skulle kunna ske i det fördolda. Därmed finns inga dolda ekonomiska band mellan bidragsgivare och partierna. Det i sin tur gör partierna mer fria gentemot sina bidragsgivare. För det finns ett värde i att ha självständiga partier."
Det gäller att höra argumenten för vad de är, inte vad de låter som.
Och då ska ni få lära er ett fint ord - triangulering. Det är från början en term som används av de som vill försöka hitta en geografisk position. Vet man riktningen till minst tre fysiska punkter går det att ta reda på var man är, på till exempel en karta, genom att triangulera.
För lobbyister betyder triangulering något annat. Det är att ta motståndarens bästa argument och göra det till sitt. Tanken är att om du och din politiske motståndare står på var sin sida om det ideologiska slagfältet, så använder du triangulering, det vill säga motståndarens bästa argument för att erövra politikens mittfält. Och får då en bättre position än du hade från utgångspunkten. Intervjun med Sofia Arkelsten hör du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar