Lek eller allvar?

Bokstäver och ord är mer än bara små symboler för ljud och skriven kommunikation. Ta Rosa Barba till exempel. Vi var på Tate Modern i London och såg en mindre utställning med hennes arbete. Där fanns också bokstäver, ord, meningar sammansatta som ren konst, ofta audiovisuellt. Förundrande, inspirerande och på något vis beskrivande.
Detta är en citat ur en större bild, text på tyg - lagt på golvet.

Det finns ord för allt.

Har varit utomlands. Där pratar de på annat vis. Med andra ord och med andra undermeningar. Vi var i London, och märkligast av allt är att vi egentligen träffade riktigt få "genuina" engelsmän. De som inte har engelska som modersmål förnyar och förbättrar språket. Och får det att vara i tid med allt annat. Kan det vara likadant i Sverige...? Hursomhelst, är skyldig några ord som funnits mitt i livet veckan som gick (förra veckan):
Förpik. Följande facebook-inlägg genererades efter att en vän haft sammanträde i ett häftigt hus i Göteborg. Huset har en smal inglasad spets i ena ändan, där sammanträdesrum finns. Rummet kallas förpiken:

Det är en pik, käre vän. En förpik! Lite kul ord faktiskt : "I förpiken i förmiddags förde sig ordföranden med pikar före anförandet. En så kallad förpik...".

Julchock (eller möjligtvis adventschock). Det vi alla, enligt vissa kvällstidningar, utsätts för i mer eller mindre grad i dessa tider. Intressant hur vissa tar i allt mer för att beskriva något ovanligt eller kanske bara lite mer av det än annars. Jag undrar ofta hur vissa saker kan chocka så när det faktiskt är väntade... Mer ärligt kanske vore för kvällstidningar o dylikt att använda ord som mycket, en hel del eller kanske oväntat, men det säljer väl inte. Chock enligt SAOL: Häftig sinnesrörelse, sjukdomstillstånd, (rytteri-)attack. Så ordet för dessa tider är julchock.

Top-up. Ja, kan inte undvika ett engelskt ord/uttryck som används en hel del i England. Är det för lite öl i glaset? Top it up! Behöver du ladda kortet? Let's top-up. Top-up betyder mer eller mindre fyll på. Kan nog tänka mig att uttrycket är av den typen som gör att det kan användas i vissa sammanhang även i Sverige. Märk väl, jag säger inte att vi borde använda det, men det kan säkert vara användbart. Top-up.

Ord som säger allt?

Ska opereras imorgon fredag, så veckans tre ord kommer redan nu:
1. Inspicient. Titel som finns inom flera, oftast kulturella branscher. I mitt fall var jag inspicient på en mindre teater under 80-talet. Var gör du? frågade vänner. Ja, allt och inget speciellt. Jag är "ingespeciellt", sa jag.
Inspicient på teater är annars ljudteknik-grenen (en av fyra: Ljud, Ljus, Scen och Attribut). Kul titel som jag var/är lite stolt över. Inspicient.
2. Allmännyfikenhet. Det finns inom journalism ett uttryck som allt för ofta används för att få publicera sånt som är tveksamt om det borde publiceras. Uttrycket/anledningen/ursäkten är allmänintresse. En vän till mig myntade uttrycket allmännyfikenhet för att liksom säga vad det egentligen är som gör att till exempel namn, bild, barn, eller lön publiceras i onödan. Istället för allmänintresse borde det alltså vara allmännyfikenhet.
3. Akutlyftskynke. Ibland säger ord allt, även om du samtidigt blir lite förundrad över innebörden. Såg detta på korttidshemmet jag besökte. Jag förstår att det ibland är akut, att man då måste lyfta och att det handlar om ett skynke. men hurdå egentligen? Akutlyftskynke.

Ord för Sverige, i tiden.

Om min vecka ska sammanfattas är det tre lite speciella ord som jag minns.
1. Mejlrage. Ett svensk-anglikanskt och nytt uttryck som väl förtjänar sin plats i vårt moderna samhälle. Vad road rage är vet många om. Ilska bakom ratten - ofta förekommande, inte lika ofta uttryckt för någon annan än den som sitter i bilen. Ilska över andras tillkortakommanden, med rätten som kommer av att vara den som styr.
Mejlrage är lite samma sak och något de flesta av oss råkat ut för. Folk som irriterat låter sin ilska fritt flöda i e-brev, antingen riktad till bara dig, eller till alla i ett massmejl. Fungerar ungefär som road rage, fast i cybervärlden, Mejlrage.
2. Ägigt. Inte äggigt, utan ägigt. Min äldste som har använt ordet i mer än 4 år, fast i veckan hörde jag det för första gången i radio för lite vuxna. Det borde innebära att ordet snart är ute bland de yngre. För det finns inget värre än när äldre lägger beslag på nyord som kommer från ungt språk.
Jag gillar ordet ägigt. Det är fult som stryk, men användbart och kan böjas i många former. Du äger, den är ägig eller rent utav Håkan Hellström är ägigast. Ägigt.
3. Det känns kinesiskt. När kungen lät uppbådet journalister komma till hans jaktlycka, valde han att uttala sig utan motsägelse. Han vågade inte ens låta journalister fråga om själva (älg-) jakten. Utan gick efter 7 minuters tillrättaläggande.
60-70 journalister bussades fem kilometer ut i skogen, fick gå sista biten och när de väl var framme tvingades alla tigande ta emot kungens uttalande. Det kändes rent utav kinesiskt, sa en norsk journalist från Verdens Gang. Ett uttryck som säger allt. Kinesiskt.

Ord att le åt.

Det finns en rad sidor på nätet som jag varmt kan rekommendera för rent nöjes skull. Här är några. Eftersom skadeglädjen ibland underlättar vardagen.

På journalisten.se hittar du tidningsgrodor. Leenden utlovas.
På roligatryckfel.blogspot.com finns en del smilbandsdragande tryckfel.
Radiosporten hos SR har samlat en del lyssnarvänliga grodor på.
Och läkare skriver ofta för fort, något som ofta blir kul: merilo.merilo.se/doktorn.html eller kanske här.
Och ja, jag har allt gjort en del fel själv. Något av dem går att höra här - fast du får leta fram det själv...

Fula ord och varför.

Det finns en rad ord som jag av någon anledning tycker är fula. Mest för att de antingen ser fula ut eller för att de låter fult. Väldigt många av orden jag inte tycker om har ä eller g i kombination.
Ä finns i de fula orden ägg, lägga, ägg, ägg och i favorit-fulordet bägge. Samtidigt är det just ä-ord många använder för att svära (ja, ordet svära är fult det också) typ jävla och jädra. Så de orden är "fula" på minst två vis...
Andra fula kombinationer av bokstäver anser jag ö och r vara och likaså u med k eller g. Örkelljunga (förlåt) är riktigt fult, likaså Öresund, bör och göra. Och fula är även suga, ugn, hugg, rugg och suddgummi.
Varför tycker jag detta. Har ingen aning, men det kan ha med det faktum att det är ord som alla kräver lite oralmotorik och som inte är helt naturliga i munrörelsen.
Finns det snygga ord då? Det konstiga är att jag inte funderat så mycket på det, och gör jag det nu blir det ord med känslomässiga laddningar som hmmm... extra, blomma, lova (även det du gör med båten) och minne.
Jag har ingen aning varför jag tycker vissa ord är så fula... Nån som har en teori?