Ibland måste vi fundera och diskutera det vi anser vara centralt i vårt sätt att kommunicera. Ibland handlar det om korrekthet och att vara språkpolis, ibland om något helt annat.
Idag bjuder jag på en Facebook-konversation om vad som är korrekt när vi använder engelska. Märk att jag aldrig säger att något är fel eller rätt. Jag bara undrar hur vi som grupp borde förhålla oss till det som är mindre korrekt.
Jag: Funderar just nu stort på varför många tycker att det är ok att skriva på engelska, trots deras relativt stora brister i engelskakunskapen. Måste vi ha det så?
L: Klart det är ok! Rätten att uttrycka sig är ju (nästan) fri och den rätten ska inte begränsas av några språkregler. Jag är själv språkpolis, men tycker ju ändå att det viktigaste är att folk kommunicerar, om än med knackig grammatik eller stavning.
Å: Det är väl upp till den personen? Sedan kan man ju tycka att om den ska publiceras så kan man i bästa fall använda proof reader (korrekturläsare, min kommentar) men det är ju inte alltid möjligt för alla. Kanske bättre att folk faktiskt försöker kommunicera det de har på hjärtat än låter bli av rädsla för att göra fel. Dessutom vet jag många svenskar som inte kan skriva korrekt ens på svenska, så...
L: Ingen stavar väl fel medvetet? Vad kan inte vara ok med att i alla fall försöka? Jag får rasscha på det elitistiska förhållningssättet att det bara är ok att uttrycka sig om man kan göra det språkligt korrekt.
Jag: Är det verkligen elitistiskt att tycka att det vore bra att skriva korrekt? Jag nekar ingen att uttrycka sig på "främmande" språk, jag välkomnar det varje dag i veckan. Men jag stör mig på okunniga formuleringar som orsakar missförstånd. är det inte bra med kunskap?
L: Kunskap är fantastiskt! Allt som ökar kunskapen är jättebra, men alla kan eller vill inte lära sig. Några lever ju också i okunnighet om sin okunnighet och då tycker jag att det är att sätta sig på höga hästar att säga att det inte "är ok".
Jag: Så om en inte kan något, så får jag som utbildad inte säga det? Låter inte så bra när du uttrycker det så.
S: Då och då får jag pikar för språkbruk, grammatik, eller stavning i mina engelska info-mejl, aldrig från de icke svensktalande utan från mina svenska kollegor. Inte sällan från dem som envisas med att skicka ut info på svenska så att våra utländska medarbetare inte fattar något.
Jag tar givetvis till mig och lär mig men vägrar känna mig dum.
L: Jag retar bara upp mig på det där med om det är ok eller inte att skriva även om du inte till fullo behärskar språket. Om du betalar någon för att skriva en text är det ju en helt annan sak. Då lägger du ju ribban för vad som är ok.
A: Jag retar mig också på när personer med halvbra kunskaper envisas med att skriva på halvbra engelska, men det beror på sammanhanget hur jag reagerar. Är det i professionella sammanhang ställer jag högre krav, medan jag biter mig i tungan och lider i tysthet om det är i privata sammanhang.
Diskussionen fortsätter, jag lovar.
Så. Vad tycker du?
#blogg100 - 45
Användandet av ord förändrar dem. 
"Vi skall ge varandra energi
Språket förändras alltid, det formas och utformas av våra egna och vår grupps behov. Nedan följer den korta förklaringen av språkets nuvarande globala trend.
När forskarna testade detta och sprejade oxytocin på hundarnas nosar blev de mycket mer benägna att göra som hundägaren sa, än när en sprej som bara innehöll vatten sprejades på liknande vis.
Ibland måste den språkintresserade gå över ån efter vatten. I detta specifika fall över Nordsjön och Atlanten - till England och USA. Det handlar idag om en lite märklig rundvandring av betydelse i det enklaste av ord; hälsningsfrasen hallå!
Knopp. Nej, inte ner. Knyt inte ihop, utan brist.
