Fjäder av en höna?

Det känns så onödigt att många blir upprörda när det gäller språk. Och det oavsett om det handlar om en konservatism eller radikalism (bevarande eller förändring). Det är oftast inte samma personer som irriteras över skapandet av nyord som blir arga över bristen på förändring. Summa summarum är det dock lika onödigt vilket som.

Ett språk förändras över tid, det vet alla som är insatta i språkhistoria. Faktum är att det går långsammare än vad många tror. Det är dessutom skillnad på användandet av enstaka ord (vilka är mer modebetonat) och språkkonstruktion. Enkelt utryck förändras användandet av ord snabbare än förändringen av språkbruket. Vissa ord kan hastigt och lustigt mycket plötsligt bara försvinna ur det allmänna språkbruket, medan sättet att uttrycka sig (till exempel meningsbyggnad och ordböjningar) har en tendens att vara mer seglivat.

Ingen kortlivad höna
Det är i detta sammanhang intressant att se diskussioner över det numera etablerade ordet hen. Det är ett genusneutralt ord, som kan ersätta han, hon, honom och henne på ett enkelt sätt. Skälet till att ordet finns är enkelt. Vi går mot en modernisering i språket, direkt kopplat till samhällssyn och umgängesnormer. Hen skapades för att motsvara dessa behov.

Dock används ordet i första hand av de som skriver mycket professionellt och inte så mycket i talspråk. Jag tror att det kommit för att stanna, men att transformationsperioden kommer att vara lång, eftersom just detta irriterar många och att det undviks i talspråket i många sammanhang.

Intressant är också att Språkrådet både accepterat ordet och gett en liten varning för hur det kan irritera:"Hen är ett könsneutralt pronomen som används på primärt två sätt: Dels används hen som ett alternativ till uttryck som han eller hon, vederbörande eller den i fall där könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras, som i exemplet Om en elev vill överklaga bör hen först vända sig till rektor. Dels används hen för att omtala personer som inte vill kategoriseras i grupperna "man" eller "kvinna".

Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, men det är ett ord som ibland väcker irritation. I vilka sammanhang hen är lämpligt bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna. Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas i stället..."

Export av språkbruk

Att ordet hen är här för att stanna är det ingen tvekan om, behovet av ordet är mycket stort och i och med att världen fortsätter att förändras finns inget som säger att att behovet skulle vara mindre i framtiden.

En kvalificerad gissning att i allmänt ordbruk är hen mer vanligt än han och hon först om sisådär 50 år. Avancerade förändringar i språket tar ofta minst tre generationer - enligt mormorsteoremet. Mer om det kan du läsa här (klicka).

Tillbaka till debatten om hen är bra eller inte. För det är intressant att detta ord och sättet att använda det faktiskt exporterats, i första hand till de andra nordiska länderna. 

"Den svenska debatten om hen inspirerade till liknande diskussioner i flera länder. Men där handlade de främst om behovet av ett könsneutralt pronomen. I norskan används nu hen, i danskan høn och i isländskan hán."

Läs mer om detta i denna DN-artikel.

Hönan en förolämpning?

Och hur är det nu med detta att många pratar om en höna, när det gäller ordet hen? Ja det har naturligtvis med att engelska ordet hen betyder just höna, men det är också ett manligt diminutivt (nedlåtande) sätt att förminska de kvinnor som förespråkar användandet, eftersom ordet syftar på en höna som kvinnlig varelse och därför mindre kunnig. Så använder du ordet på det viset omedvetet, är det kanske dags att medvetandegöra dig själv för hur språket har en tydlig genus-dimension. Men den diskussionen tar vi i ett annat inlägg...

Läs mer om språklig förändring hos Språklådan (klicka).