Deltar ibland (med goda skäl inte så ofta) i diskussioner på nätet och i sociala media om språk. Skälet till att jag oftast undviker det är rätt många deltagares ilska och inte så speciellt genomtänkta kommentarer. Min grundinställning, både om kommunikation i allmänhet och språkets utveckling i synnerhet, är att vi måste vara tillåtande, eftersom historien visar att förändringen är en naturlig del av språk.
 |
| Ursprungstexten |
Bara för att visa lite på en typ av diskussion som förekommer visar jag här citat från Språket i P1:s Facebook-sida. Här frågar först programledaren om språkpolisret. Ja, jag var tvungen att läsa ordet mer än en gång för att försöka förstå det. Bara det faktum att hon använde ordet ret, väckte en del retlighet.
 |
| En del av reaktionen på ordet ret |
Sedan har vi då min kommentar och kommentarerna på den.
 |
Min kommentar och några sura
(och som jag anser delvis felaktiga)
kommentarer på den |
Jag avstår alltså ofta att själv kommentera, eftersom det ofta förekommer lagom ignoranta påhopp på de som både insatta i frågan och som vinnlägger sig om att förklara att ödmjukhet är lämplig.
Roligast är nog slutkommentaren, som jag är väl så tacksam för. Och om du undrar (ja, jag var tvungen att slå upp ordet) så betyder ordet abderitisk ungefär enfaldig.
Strålande! :)
SvaraRaderaÄr en språkpolis själv, men är ganska ödmjuk, hoppas jag.
Språket ändras med tiden, även om jag tycker vi har så många bra ord att vi inte behöver nya :)
"Hen" kommer jag behöva lång tid på mig för att acceptera, till exempel.
Har själv svårt att påstå att jag har rätt. Har för många gånger blivit motbevisad. Men en sak är säker, språk väcker känslor. :)
SvaraRadera