Ett nattuttryck som älgskog.

När hamburgare blir handburgare, kolugn blir coollugn och munsbit blir mumsbit. Glidningar i språket som enligt professor Per Ledin hör till språkets skuggsida. Han kallar dessa förändringar i språket för nattuttryck. Jag tror för min egen del att det är naturliga vägen för ett språk, då den som inte känner till bakgrunden till ordet, ändå gör det till sitt. Och bidrar till språkets utveckling.

Ett citat från Per Ledins text (länk längre ner på sidan):
Det heter i ordboken hamburgare, kolugn och munsbit. Men många barn säger handburgare, coollugn och mumsbit, och det är svårt att höra skillnad.

Det som hänt är att inledningen på orden, som för barnen är obegriplig, har blivit mer meningsfull. Vi får hand i stället för ham, cool i stället för ko och mums i stället för muns. Och på så vis omskapas hamburgare till handburgare som ändå låter likadant.

Ljudlikheten gör att nyskapelsen inte märks utan existerar på språkets skuggsida, i det omedvetna och osynliga. Därför kallar jag dessa nyskapelser nattuttryck. Jag säger en sak och du en annan, fast båda tror vi att vi säger samma.

Det är ändå svårt att behålla den nya formen hur länge som helst. Se här en kommentar från ett nätforum apropå handburgaren: ”Säger man handburgare snabbt så låter det som hamburgare … jag använder det som ursäkt för det har tagit mig 21 år innan jag kommit på att det inte heter handburgare hehe så jag har använt ordet ett tag …”

Grammatiskt kan vi förklara det som sker utifrån hur vi urskiljer orddelar, så kallad morfologisk segmentering. I många fall har vi att göra med en betydelselös orddel, ett så kallat restmorfem, som ham- i hamburgare. ...

I texten förklaras också varför det är skillnad på älskog och älgskog, även om en del inte förstått den skillnaden:


Älskog. Fornsvenskt ord, med förledet äl- från älska. Efterledet -skog kommer från håg. Betydelsen på älskog blir då lust att älska.


Älskog. Älgar är ett stort djur, som oftast håller till i naturen - ibland en skog. Den skogen kan då kallas älgskog.

Per Ledins inlägg hos Språktidningen, väl värt den tid det tar att läsa...
Per Ledin är professor i svenska språket vid Örebro universitet och gästprofessor vid Södertörns högskola.