Life, lebe, vivre, liv eller leva. Kan du läsa detta är du just i detta tillstånd, levandes. Semantiskt sätt. Det finns dock en rad omskrivningar som tolkar ordet liv på definitivt olika vis. "Hon är som levande död" är ett, ett helt annat är "Han var så levande". Jag tycker verkligen att det är konstigt med alla dessa tolkningar och versioner av ordet liv. Kanske är uttrycket utlevande märkligast av dem alla. Det betyder i strikt mening att vara speciellt utåtagerande, att vara mer livlig än alla oss andra. Men kan man egentligen leva mer eller mindre? En livsgåta, minsann. Liv.
Död. Slutet, sista vilan, himmel eller helvete. Eller att sätta punkt. När livet lämnat oss känner vi det inte. Dessto mer känner alla våra vänner och bekanta. Kanske sörjer de, kanske minns de något bra. Men den döde gör det inte. Märkligt är även att det finns bara en sak som är säkert för oss ALLA levande och det är att vi definitivt ska dö, förr eller senare. Det är liksom det som definierar livet - vi föds, vi lever och vi dör.
Har du tänkt på att död är egentligen bara ett ord för de som lever, och inte för själva huvudpersonen. Den döde lider inte, enkelt uttryckt. För den döde är ju död. Punkt.
Saknad. Den som dött är för evigt borta för alla de som är kvar. Med den oomkullrunkeliga sanningen att det inte går att ändra på döden, sitter vi här i rummet och undrar hur allt blev som det var, om jag inte borde ha sagt det där viktiga. Eller passat på att kramas (eller kanske slå på käften, vad vet jag). För alla dessa känslor av att vara för sent ute, finns ett ord som säger allt. Saknad.
