Efter att återigen sett "The Matrix" slås jag av hur speciell filmen är. Och hur den speglar sin tid. Den är mycket snyggt filmad, även om den är lite väl våldsam. Men, framför allt, vilken uttänkt dialog!
Några exempel från tre olika delar av filmen, de första från när vi undrar vad allt handlar om, under det som dramaturger kallar presentationen:
- The Matrix has you.
- Follow the white rabbit...
- You take the red pill, you stay in Wonderland, and I show you how deep the rabbit hole goes...
- It means buckle your seat belt, Dorothy, because Kansas is going bye-bye.De andra från mittendelen, med en massa mer eller mindre kvasi-religiösa undermeningar, i upptrappningen:
- It's looking for you (the answer). And it will find you, if you want it to.
- Your body cannot live without the mind.
- Being the one is just like being in love. No one can tell you your in love, you just know it.
- There's a difference between knowing the path and walking the path
Och till sist avslutningsmonologen. Hur allt ska gå sönder och börja om (med individen i centrum). I epilogen:
- I didn't come here to tell you how this is going to end. I came here to tell you how it's going to begin... I'm going to show them... a world without rules and controls, without borders or boundaries, a world where anything is possible. Where we go from there is a choice I leave to you.
Filmen är dels fylld med speglingar av andra filmer och berättelser, bland annat Alice i Underlandet. Men den är också en spegel av tidens misstro, behov att tro på sig själv och behovet av självuppfyllelse. Man kan säga att om Star Wars gav folk en uppfattning om gott och ont efter en tid med stor misstro på religionens svar på moral, så ger Matrix bilder för att misstro allt. Och visar på de som lurat oss att tro för mycket. En sann post-modernistisk mardröm, med endast lite hopp. Och det hoppet får du bara genom dig själv, genom att agera själv. Snacka om socialdemokraternas död...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar