Många engagerade.

För många kan det kanske verka som vi är ytterst få som verkat för att bevara, försvara och utveckla kommunikationsklasserna i Borås. Detta är inte sant. Det finns inte heller någon åsiktsspricka mellan föräldrar eller verksamhetspersonal, bara en gigantisk avgrund mellan högre tjänstemän och vi som lever nära verksamheten.

Att flera arbetat hårt för att göra det bästa i en nästan outhärdlig situation, illustreras bra av en debattartikel som en av pedagogerna skrev i Borås Tidning i somras (när mediastormen om flytten var som värst). 
En artikel som också förklarar en hel del av spelet bakom och före det förskräckliga som hände i somras. Den är skriven av en av vår sons tidigare pedagoger, som vi uppskattar mycket. Hennes ord är viktiga - du kan läsa dem genom att klicka här (debattartikel i BT), men ett kortare citat bjuder jag på redan här:


"... På avslutningsdagen blev vi informerade om att ett beslut tagits att vi ska vara på regementet. Ett frågetecken rätades ut men 100 nya tillkom, till exempel: Kommer lokalerna att hinna anpassas innan skolstart? Kommer vi fortsättningsvis att tillhöra Bodaskolan?

Sedan 10 juni har mycket hänt. Föräldrar har reagerat, handikapporganisationer har riktat kritik mot det sena beslutet, politiker anser att planeringen varit dålig och skjuter upp flytten.

På Bodaskolan står flyttkartongerna packade med all skolmateriel, klara för transport till ”regementet”...
Var finns samordningen, samarbetet, inflytandet och delaktigheten?
Vem fattar beslut och vem samlar in adekvat information till ett beslutsunderlag?"

Vem blir syndabock?

Har vetat om detta en tid, nu har även media blänkare om den kommande/pågående utredningen av varför det gick så fel med flytten av Kommunikationsklasserna i Borås.

Jag har ju min analys glasklar redan sedan länge. När ingen inför den "nödvändiga" flytten frågade varken ungdomar eller föräldrarna vad vi tyckte, gick de ansvariga miste om god insyn hur dessa barn fungerar. När samma ansvariga ytterst lite pratade med och lyssnade till personalen om hur allt skulle kunna ske var det nästan lika illa. För om en inte känner till verksamheten, hur kan en då ta vettiga beslut om den? 

Bristande information
Att samma ansvariga tjänstemän dels antingen medvetet eller omedvetet valde att inte informera under resans gång, dels att inte infoga föräldrarnas av naturliga skäl sena feedback på verksamheten är även det ytterst märkligt. Och antagligen ett lagbrott.
Att allt detta skedde är i mina ögon ett allvarligt tjänstefel, i och med att de ansvariga tjänstemännen inte verkade vare sig för kommunens eller innevånarnas bästa. Om det skett i trots, ignorans eller bara på grund av inkompetens spelar egentligen ingen roll.

Vi går vidare
Har igår pratat med den person på stadskansliet som ska utreda hela historien och det ska bli ytterst intressant vilka slutsatser om det hela som kan dras. Det tar nog ett par månader innan rapporten är klar, kan tänka.

Nå. Här en länk till kortartikel på SR Sjuhärad. Även Borås Tidning har skrivit om detta, men eftersom det är en så kallad plusartikel, kan jag inte länka till den texten.

Ja, just det. Själva verksamheten på Kommunikationsklasserna flyter på bra. Lokalerna är naturligtvis inte helt klara, men snart så. Och jag har hört från personalen att de är nöjda, och att barnen har det bra och relativt tryggt. Känns jättebra att åtminstone kärnverksamheten sköts av kompetenta personer.

Att gå vidare.

Funderar mycket på detta att våga lägga saker bakom sig, att gå vidare. När vi idag kalendermässigt lägger sommaren bakom oss, hade det varit skönt att kunna lägga bråket kring Kommunikationsklassernas flytt bakom oss. Men tyvärr verkar det inte helt enkelt.

Citat ur ledaren, som BT lyfte fram extra.

Idag ska jag och kanske någon annan förälder träffa i första hand Ida Legnemark (eventuellt några andra politiker från Stadsdels Öster i Borås) för att göra en husesyn av Kommunikationsklassernas nya lokaler. Tanken från min sida var att sätta punkt, att se till att personal och skolbarn får lugn och ro. Något som är möjligt, i och med att mycket ändå gjorts kring de nya lokalerna - även om de fortfarande inte är helt färdigställda.

Men så råkade jag läsa ledaren i gårdagens Borås Tidning och den var inte nådig i kritiken av inte bara de ansvariga tjänstemännen, utan även det politiska ledarskapet. 
Det visar sig också att det blir en granskning av ledarskapet, men att det varit politiskt bråk även om den granskningen (Jag för min del förstår inte varför inte granskningen görs komplett och av utomstående - förtroendet för de inblandade tjänstemännen finns ju inte längre från föräldrarnas håll). Vill du läsa mer om vad jag anser vara korrekt agerande vad gäller de ansvariga tjänstemännen, kan du klicka här och se ett inlägg från 16 augusti.

Nå. Idag på eftermiddagen genomför vi husesyn. Lokalerna ska tittas över. Jag vill ändå påpeka att lokalerna bara är EN del av förutsättningen för att verksamheten vid Kommunikationsklasserna ska lyckas. Ledarskap, långsiktig planering och inte minst både inkludering och integration är viktig för att barnen och ungdomarna som går i dessa klasser ska ha en hyfsad chans i samhället. Det tänker jag fråga lite om idag. Min enkla fråga lyder: Sedan då, hur blir det i framtiden?

Husesyn med politiker.

På tisdag eftermiddag nästa vecka blir det en rundvandring, En rundvandring Ida Legnemark (stadsdelsordförande Öster Borås) lovade mig redan 9 juli, när allt såg som mest hopplöst ut. Fast denna gång kanske vi åtminstone kan sätta en punkt i det infekterade bråket om Kommunikationsklasserna i Borås.

Bildord "Trygg" - (c) GFN

Då, 9 juli, trodde Ida L fortfarande fullt och fast att lokalerna skulle vara klara i den nygamla huset på regementsområdet i Borås. En hel del vatten har runnit under broarna sedan dess. Vi föräldrar har både hunnit få ett löfte om att flytten skulle stoppas och besked om att det löftet delvis brutits.

Praktiska lösningar
Mycket har också förändrats i arbetet kring flytten. Och informationen av dem. Om jag förstått det hela rätt har politikerna (där Ida är en) lite i bakgrunden gått in och handgripligt tagit tag i problemen. Det har upp till dags dato inneburit att ombyggnationen på regementet intensifierats flerfaldigt och blivit betydligt bättre än vad som först planerades. Det är inte så att lokalerna och skolmiljön än är färdigställda, det lär ta ytterligare några veckor. Men löften om att försöka göra det bästa av situationen, löfte att hjälpa personalen till bästa möjliga resultat efter rådande förutsättningar och löften om en tydlig omgörning och förbättring av ledningen av verksamheten har sammantaget gjort att vi (föräldrar och den underbara personalen) i vår tur lovat stötta så mycket det går.

På tisdag eftermiddag nästa vecka alltså - husesyn. Och kanske några fler politiska löften om hur ledningen både ska säkerställa verksamheten och planera för att stötta den i framtiden. 
Det kan trots allt bli bra. Det hade det inte blivit om inte vi föräldrar genom media klagat högljutt då, det blir det inte om vi inte stöttar nu. Allt fokus på goda lösningar alltså. Något måste ju även en förälder till ett autistiskt barn tro på...

Lite oreda kvar.

Den nya skolbyggnaden.

Det jobbas på bra nu. Vid skolstarten 18 augusti var flera rum klara med golv och andra ytor. Kommunikationsklassernas ansvariga jagar på hantverkarna så bra det går. Fast att lokalerna och utemiljön blir färdiga är ju bara en del av vägen kvar att vandra.


Något har hänt i bakgrunden av hela denna historia. För trots att flytten tvingats på oss, verkar det nu som om inga som helst resurser sparas för att göra den nya byggnaden klar så fort som möjligt. Personalen säger att det bara pekar på något som behöver göras som läggs det direkt in i planen för ombyggnationen. 

Lärarnas arbetsrum 18 augusti. Med allt skolmaterial nerpackat.

Rullarna till höger är golvet som ska läggas in i våra barns klassrum.

Min bedömning är att huvuddelen av arbetena blir klara före slutet av augusti, även om en hel del kommer att kvarstå. Detta efter att en massa extra resurser omfördelats till arbetena. Till exempel har hantverkarna arbetat hela förra helgen för att bli klara så snart som möjligt.

Att sedan det finns en massa annat som inte är klart är vi väl medvetna om. Det som är bra är att en speciell skolledare för bara Kommunikationsklasserna utsetts. Denne person ansvarar nu för planeringen av allt. Det är skolskjutsar, inkludering med andra skolor, gymnastiksalar och en mängd andra saker som måste planeras och åtgärdas innan vi (föräldrar, skolbarn och personal) är nöjda. Men detta att en speciell resurs finns för att nu göra det bästa av situationen, säger en del om vad som händer i bakgrunden. 

Vem betalar priset?
Är vi helt nöjda nu? Janaee, det skulle jag inte säga. 
Vi är glada att personal och andra arbetar häcken av sig för att det ska bli så bra som möjligt, trots den hemska förhistorien. Men i slutändan måste ansvariga lära sig något. Dels om hur denna verksamhet fungerar och vad en inte kan göra med den, dels att det inte bara kan vara vi direkt berörda som ska få betala priset för allt bråk och den konstanta oron de senaste sex-sju veckorna.

Sammanställningen.

Vi fick ett brev första dagarna i juli. I det berättades plötsligt att alla barn i Kommunikationsklasserna på Bodaskolan i Borås skulle flyttas. Brevet fick vi när alla ansvariga på skola och kommun gått på semester. 

Klickar du här kommer du till en sida med en sammanställning av mina blogginlägg sedan dess.

Skärmdump på samlingssidan.

De gör allt i sin makt.

Det finns de som kliver fram och gör sitt bästa i svåra tider. Några av dessa underbara är personalen på Kommunikationsklasserna. 

Det har en del glunkats om att det ska finnas konflikter mellan personal och föräldrar. Detta kan jag på rak hand dementera. För situationen vi hamnat i, med en nu påtvingat flytt, är varken vårt eller deras fel. Och nu kämpar de häcken av sig för att göra det bästa av allt. Heder till er.

Idag började skolan igen. Oron för hur det ska bli har varit stor många veckor nu. Då känns det bra att åtminstone kunna berätta om något som känns bra. 

Detta skrev jag redan för tre dagar sedan, i slutet om inlägget om det brutna löftet om ingen flytt. Jag känner att det är viktigt att lyfta fram det en gång till:
Våra pedagoger (och övrig personal) på Kommunikationsklasserna har också hamnat i en förfärlig sits, klämd mellan sitt ansvar att ge god skolgång till våra barn och resultatet av ansvariga tjänstemäns brist på handlingskraft och analys av beslut. Jag som förälder vill ge personalen en stor kram för att de nu trots allt försöker göra sitt allra bästa för att våra barn ska få något vettigt ur denna helsnurriga situation.

Redan för några dagar sedan fick vi (föräldrar) löftet från de anställda att de ska göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är ett löfte som jag tror på. Under de år min son gått på Bodaskolans Kommunikationsklasser har de anställda alltid kännetecknats av en varm, inkännande och professionellt kompetent inställning till sitt jobb. Barnen mår riktigt bra och verksamheten är en förebild för många andra. 
Just detta är så tråkigt att ansvariga tjänstemän inte förstår, lika lite som de förstår med vilken delikat fingertoppskänsla en måste handskas med dessa ofta otrygga barn. Personalen är Kommunikationsklassernas trygghet, samma går inte att säga om ansvariga tjänstemän.

Om ett par dagar hålls det på kvällen ett klassmöte i de lokaler där renoveringen pågår för fullt på Regementet. Enligt hörsägen går arbetet klart framåt och i slutändan (om några veckor kanske?) kan det bli bra. Åtminstone var det gäller standarden av lokaler och omkringmiljö.

Jag tror på Kommunikationsklassernas personal. Och kanske är det just därför hela situationen ändå inte är helt hopplös?

Att förlora ett förtroende.

En liten, men ack så viktig aspekt i detta varför åtminstone jag förlorat allt förtroende för ansvariga tjänstemän på Stadsdel Öster i Borås.

Det handlar om tjänstemännens antingen medvetna ignorans eller omedvetna inkompetens. Båda alternativen är lika illa.

Jag skriver naturligtvis om den påtvingade flytten av Bodaskolans Kommunikationsklasser. Där i början av juli kom beskedet om flytt, sedan tvingade ansvariga politikerna tjänstemännen att ändra sig i mitten av juli. Men nu verkar det som om flytten tvingas igenom ändå, eventuellt bara försenad någon eller några dagar. 

Mer om allt och nuläget kan du läsa om i  inlägget från i fredags. Dock vill jag belysa en detalj extra mycket:

Löftet att Kommunikationsklasserna INTE skulle tvingas flytta direkt vid skolstart kom från politiker och tjänstemän redan 15 juli, en dryg månad före den nu aktuella skolstarten. När vi för tre dagar sedan fick besked om att vi antagligen ändå måste flytta, beror det mest på att ingen gjort något alls åt de transformerade före detta klassrummen - till exempel är två av dem sedan juni omgjorda till matsalar åt andra skolbarn. Ingen har ens brytt sig om att ställa klassrummen tillrätta. Därmed finns inte längre lokaler kvar på Bodaskolan att ha vettig undervisning i för Kommunikationsklasserna.

Det vill säga; under de gångna drygt fyra veckorna sedan det numera utvattnade löftet om att slippa flytten har ansvariga tjänstemän antingen: 

1. medvetet valt att strunta i politikernas löfte om reversering av de omdiskuterade beslutet. 
2. eller så har de inte förstått att det inte går att vänta till mindre en vecka innan skolstart för att göra något åt situationen. 

Det vill säga, ansvariga tjänstemän har antingen struntat i politikerna medvetet, eller så är de inte kompetenta nog att förstå att det tar tid att ändra på ett beslut - tid som fanns då i juli, men som har försvunnit nu. Detta är antingen trots eller oförstånd. Antingen medveten ignorans eller omedveten inkompetens.

Jag vet vad de flesta andra organisationer, myndigheter eller företag skulle göra med de personer som antingen medvetet struntar i ledningens direktiv eller som inte är kompetenta nog att förstå när en måste agera för att lösa en given uppgift. Det kallas för att få sparken.

Om det inte blir någon konsekvens för ansvariga tjänstemän - som så hårt drabbat våra barn och oss i barnens familjer - blir det svårt att någonsin återfå respekt eller förtroende för Borås Stads tjänstemannaorganisation. Vi får väl se.

Besked om brutet löfte.

Så kom det slutgiltiga beslutet om att löftet från i somras är brutet. Löftet från politikerna om att flytten av kommunikationsklasserna inte skulle flyttas innan allt är klart.

Brev skickat via sms 14 augusti

Ett sms sent på fredagseftermiddagen, efter torsdagskvällens kaotiska möte bekräftar beslutet. Lokalerna kommer inte att vara klara*, den delen av löftet är brutet. Föräldrarnas medverkan i planeringen finns inte**, den delen av löftet är brutet. Verksamhetens framtid är inte klarlagd och kommer inte att vara det innan flytten genomförs***, den delen av löftet är brutet.

Vilket löfte, kanske du tänker. Ja, det som kom efter våra kraftiga protester i juli. De som finns beskriva i ett brev, daterat 17 juli i år.

Mest märkligt är att mellan 15 juli (då det första löftet kom om att flytten inte skulle ske) och denna vecka har INGENTING skett med de klassrum som gjorts om till matsalsrum. Det vill säga, ansvariga tjänstemän har under den gångna månaden inte brytt sig om att säkerställa att löftet kunde hållas.

Brev daterat 17 juli

* De nya lokalerna kommer naturligtvis att vara användbara när flytten sker om någon vecka, men standarden som fram till skolslutet i juni fanns i de gamla klassrummen på Bodaskolan finns inte i det nya lokalerna. Ljuddämpning, ljusdämpning, tillgång till vatten med mera kan helt enkelt inte vara löst. Ej heller kommer utemiljön att vara klar. När det idag vid de gamla lokalerna vid Bodaskolan finns en jättefin , specialbyggd lekplats, finns vid de nya lokalerna idag en stor grushög, farliga branta slänter och en genomfartsväg.

** När vi kom till dialogmötet torsdag kväll 14 augusti var det redan klart med huvudförslaget från ansvariga tjänstemän - att direkt flytta Kommunikationsklasserna till Regementet. Detta eftersom ingen verkat för att de gamla klassrummen skulle kunna användas som klassrum för kommunikationsklasserna igen. Det enda vi lyckades med på mötet var att för några enstaka dagar stoppa flytten. Löftet om att vi och vara barn skulle få vara med och påverka skolgången är mer eller mindre brutet. Se bara formuleringen i brevet "... kommer att kontinuerligt att kommunicera med föräldragruppen..." Det innebär i praktiken att de bestämmer, berättar för oss om sina beslut och vi får finna oss i vad de beslutat.

*** Jo. Det finns faktiskt regelbundna krav på att berörda elever och deras målsmän ska få vara med och påverka skolgången. I fallet med våra barn är detta extra viktigt, då flerfunktionsnedsatta barn är extra utsatta och känsliga för förändringar med mera. Detta struntar ansvariga i, precis som de gjort under hela beslutsgången av detta märkliga ärende. I detta saknas vettig planering för inkludering, skolskjutsar, verksamhetsledning och framför allt dialog med skolbarnen och deras föräldrar.

Våra pedagoger på Kommunikationsklasserna har också hamnat i en förfärlig sits, klämd mellan sitt ansvar att ge god skolgång till våra barn och resultatet av ansvariga tjänstemäns brist på handlingskraft och analys av beslut. Jag som förälder vill ge personalen en stor kram för att de nu trots allt försöker göra sitt allra bästa för att våra barn ska få något vettigt ur denna helsnurriga situation.

Sveket.

Autism Awareness

Detta är ett inlägg jag hoppades att inte behöva skriva. Men ni som läst mina tidigare tankar och kanske sett intervjun i Västnytt för en knapp månad sedan (min sista kommentar) vet att jag haft tvivel om tjänstemännens uppriktighet. Och nu har det värsta inträffat. Löftet som gavs för mindre än en månads sedan är idag inte vatten värt.

Efter allt det som hände i juli kring Kommunikationsklasserna ringde ansvarige stadsdelschef Ulrika Gustafsson mig 15 juli. Hon bad om ursäkt för allt som inträffat och sa att de nu bestämt att ta omtag och försöka göra allt rätt igen. Med det ingick löftet om att flytten inte skulle bli av direkt vid skolstart. Dessutom frågade hon mig om jag skulle kanske kunna vara kontaktperson för föräldrarna?

Löftesrika brev
Två brev har skrivits från ansvariga tjänstemän sedan dess. Det första är ett brev som bekräftar att flytten tagits tillbaka. Det andra är en kallelse till ett "dialogmöte" med föräldrar som sa att vi nu tillsammans ska försöka hitta en bra lösning. Lite märkligt att inget att breven skickats till mig. 
Det brev som jag har bild på här kom som kopia från en av de anställda, för bara en knapp vecka sedan. Kallelsen till dialogmötet har jag aldrig fått, men eftersom en annan förälder fått det visste jag om mötet och gick ändå. Jag är ju faktiskt även jag förälder till min son...

Utdrag ur brevet från 17 juli

Hela brevet från 17 juli
(som aldrig skickades till mig)

Nå. Mötet igår kväll (13/8) började i all välmening. Där fanns rätt många av personalen, en hel del föräldrar och en massa ansvariga, bland dem både stadsdelschefen Ulrika Gustafsson och ansvarig för skolorna i Östra Borås Gülsen Özdenkos. Under just dessa tvås förklaringar om hur allt kunde gå så fel, tog de dels på sig ansvaret för undermålig planering, dels försökte de förklara hur de tänkt. Det blev mer och mer uppenbart att de varken har kunskap eller förståelse för de multifunktionsnedsatta barnens vardag. Eller för barnens familjers vardag. Mer och mer kritik dök upp från oss föräldrar, i princip i varje avseende hur beslutet om flytten med mera tagits.

Sveket
Men. Efter en dryg halvtimme av undanförklaringar och försökt till rättfärdigande, med allt mer irriterade föräldrar kom det plötsligt fram att deras huvudförslag är - hör och häpna - att trots allt genomföra flytten av Kommunikationsklasserna.
Skälet är enligt de ansvariga enkelt. Eftersom ingen gjort något rent fysiskt åt klassrummen (till exempel är två av dem sedan juni transformerade till matsalar åt andra skolbarn) finns inte längre lokaler kvar på Bodaskolan att ha undervisning i. Det vill säga, under de drygt fyra veckor som gått sedan löftet att flytten inte skulle bli av, har ingen brytt sig om att åtgärda dessa klassrum. Och nu ställs elever, personal och föräldrar inför fullbordat faktum - ni måste flytta.

Att sättet "förslaget" om flytt presenteras är förkastligt är en sak. Men detta löfte om att ingen flytt ska ske innan samråd med berörda, att lokalerna och utemiljö på regementet är klara, att planering av verksamheten ska göras först - det löftet var uppenbart inte värt ett skit.

Föräldrers ilska
Ja. Jag blev ursinnig på mötet och ifrågasatte återigen de ansvarigas kompetens att ha de arbeten de har. Men mest av allt är jag förvånad över att bristen i kompetens är så omfattande. De ansvariga har återigen tagit "den enkla vägen ut". Vilket i detta fall återigen betyder att de svagaste av barn drabbas hårdast. Hur kunde det bli så här?

Det är viktigt att tillägga att de ansvariga sa att detta bara är ett förslag, att det finns alternativ. Men. Om ingen gjort något för att andra alternativ ska vara möjliga den passerade månaden (sedan det givna löftet i mitten av juli), hur ska de kunna göra det nu? Med bara några få dagar kvar till skolstart?

Extraläsning om du orkar
Några intressanta aspekter på allt detta:
1. Det har talats om stor brist på lokaler på Bodaskolan, vilket nu inneburit att till exempel två av de mest moderna klassrummen i hela Sjuhärad (de som specialbyggts för Kommunikationsklasserna) nu omvandlats till matsalar. Är det verkligen den bästa lösningen?

2. Varför får vi som föräldrar vara med på ett möte, där alla viktiga beslut redan verkar som de är tagna? Är det det som kallas Inkludering?

3. Det finns en plan för att skolbarnen "ska förstå" varför flytten ska genomföras. Den går ut på att barnen 18 augusti först kommer till Bodaskolan för att se att de inte kan vara där, när klassrummen totalt förändrats. Sedan ska de bussas till de nya lokalerna (som inte är anpassade) och förstå att det är bättre där. Sedan när kan en på några timmar förklara allt detta för de skolbarn som har svårast att förstå stora förändringar? Empatibrist?

4. Ansvariga på Stadsdel Öster (i detta fall Gülsen Özdenkos) fortsätter att hävda att lokalerna på regementet är färdiga att flyttas in i. Men i detta fall är det en stor dragning av verkligheten. De går att flytta in i, men inget är anpassat efter verksamheten, inget är likt de lokaler som barnen tvingas bort från. Mest intressant i detta är att Gülsens chef Ulrika Gustafsson samtidigt förklarar att barnen måste ha kortare skoldagar de första två veckorna för att lokalerna ska kunna färdigställas. Och den som tror att lokalerna kan färdigställas på två veckor har inte förstått vidden av problemet.

5. Jo. Detta med att ha kortare skolvecka de första dagarna. Vem ska ta hand om dessa mutifunktionsnedsatta barn när skolan slutar tidigare, ordinarie assistenter/Fritis inte är igång och föräldrar jobbar? Hur tänkte någon att det kunde vara en enkel lösning?

Förtroendet är slut
Besvikelsen är stor, men framför allt har jag förlorat förtroendet för att de ansvariga vill mitt barn väl. De har inte pratat med oss, innan de tar ett avgörande beslut. Sedan får de på tafsen av politikerna som inser det orimliga i det tagna beslutet. Bara fyra veckor senare vill de trots allt ändå driva igenom det första beslutet. 
Vem skäms tillräckligt mycket först? Och ställer sin plats till förfogande för någon som är kompetent?

Media hjälpte.

Är inte speciellt förtjust i tanken att för att kommunikationen mellan ansvariga tjänstemän och berörda människor ska fungera, så måste de drabbade först gå till media och berätta om missförhållanden. 
Missförstå mig rätt, det är bra att denna möjlighet finns, men varför fungerar inte kommunikationen redan från början? Och är resultat nu av att ansvariga backar bara för att media la sig i? Vad hade hänt om media inte hjälpt till?

Bara lite extra till den senaste veckans inlägg om planerade flytten av våra barn i kommunikationsklasserna på Bodaskolan i Borås. Här är tre medias rapportering om att ansvariga tjänstemän och politiker nu backat. Min fråga är som vanligt - varför blev det så här från början?

Länkar till nyheterna hos media:
1. Borås Tidning om att  beslutet om flytt ändrats
2. SR Sjuhärad om stoppet av flytten
3. Västnytt (eller som det egentligen heter numera SVT Nyheter, väst) om situationen

#blogg100 - dag 138

Seger för förnuftet?

Denna sommar är mycket speciell, både för mig personligen och för allt runt omkring. Skrev förra veckan en hel del om (o)planerade flytten av Kommunikationsklasserna i Borås - där min yngste går. Nu verkar det som om politiker och framför allt tjänstemännen tagit sitt förnuft till fånga. För idag kom ett första inofficiellt besked att beslutet görs om. Och förhoppningsvis rätt.

Redan förra torsdagen träffade jag ansvarig politiker (Ida Legnemark, ordförande stadsdelsnämnden) i en direktsänd intervju i SR Sjuhärad. Vad jag förstod då var att beslutet som tagit i första hand varit på tjänstemannanivå. Sedan dess har det hela rullat på med bland annat flera artiklar i Borås Tidning. 
Idag, bara en halvtimme innan jag skulle intervjuas av SVT Nyheter Väst (Västnytt) ringde Ida mig igen. Hennes besked var att beslutet om flytten borde göras betydligt bättre och att de var redo för omtag i frågan.
Nu i eftermiddag har också Ulrika Johansson, stadsdelschef i den aktuella organisationen ringt och sagt samma sak. Jag poängterade att det är viktigt att både personal och skolungdomarna får vara med i planeringen och det sa hon att det nu skulle göras.

Snart officiellt?
Stadsdelschefen har alltså inofficiellt lovat att de innan flytten av Kommunikationsklasserna ska se över nuvarande beslut och om det är nödvändigt avvakta med själva flytten så att allt går så bra som möjligt. I det löftet ingår även att personal och barn/föräldrar får vara med och påverka. Som det synes en slags seger för de svaga i samhället. Trist bara att det ska krävas en mängd medias påverkan för att komma dit.

Fortfarande ändå inget officiellt beslut, men jag förväntar mig ett sådant mycket snart. Kan vi lita på att sådant kommer?

Mina fyra tidigare inlägg i frågan:
8 juni Hjälper media?
9 juni Mer (hopplös?) mediabevakning
10 juni Vem bryr sig om de svagaste barnen?
11 juni  Bra artikel. Men...
#blogg100 - dag137

En bra artikel. Men...

BT idag, förstasidan

Så kom då även Borås Tidnings rapporterande av flytten av Kommunikationsklasserna. Idag lördag var det dels huvudstoryn på förstasidan, dels ett helt uppslag sidan 4-5. Mest koncentrerar sig texten på det faktum att beskedet om flytten kommit mycket sent, men detta är faktiskt inte det största problemet.

Har skrivit om detta flera dagar i följd, mer om det om du läser de senaste dagarna inlägg.
Det värsta med denna flytt är inte att vi fick ett ruttet besked väldigt sent, utan att det absolut inte kommer att vara färdiga lokaler på regementet till vår försenade skolstart 24 aug. Det kan vem som helst med normalbegåvning räkna ut. 

En flytt utan planering
Eleverna ska alltså flytta från moderna, specialanpassade lokaler på Bodaskolan till före detta, numera utrivna temporära skollokaler på regementets gamla sjukstuga. Idag finns inget där. Och vi flyttar från ett modernt hus i markplan, med ett antal ingångar. Vi flyttar till en byggnad med en enda ingång, där första våning (av två) är en halvtrappa upp. Märkligt, eftersom det finns barn med rörelsehinder i klasserna. Detta är bara något av alla de försämringar med de nya lokalerna.

Sammantaget är just dessa elever de som kanske behöver bäst planering och förberedelse av alla. Till exempel; min son med autism behöver tid, mest av allt. Men det har de ansvariga inte över huvud taget tänkt på. Och. Ingen planering är gjord för de nya lokalerna - absolut inte med de sommarlediga anställda eller med någon av oss föräldrar eller med barnen. Vad vi vet har inte heller någon byggprojektering gjorts än. Det är semestertider. När jag var där häromdagen var allt utrivet. Finns det någon som tror att allt detta är klart på bara sex veckor?

BTs insida, sidorna 4-5

Tre kassa alternativ
Så det finns tre alternativ, när detta inte är rätt genomtänkt
Antingen 1. fördröjs flytten på något vis, 2. barnen får gå där när ombyggnationen pågår eller 3. det blir ingen modern anpassning av lokalerna och barnen får klara sig med en väldigt enkel miljö.

Finns det ingen som vågar skämmas av de ansvariga? Ingen?

#blogg100 - dag133

Vem bryr sig om svagaste barnen?

Hur det blev då? Detta att i media uppmärksamma på den märkliga flytten av väl fungerande verksamhet för Kommunikationsklasserna, från moderna anpassade lokaler till idag helt utrivna lokaler på annan plats.
Ja, det blev olika i de två största lokala medierna, Sveriges Radio Sjuhärad (SR7) och Borås Tidning (BT). 

BT var först ut med att intervjua oss föräldrar, men SR7 först med att publicera. 
Igår eftermiddag var jag med i direktsändning i SR7, efter klockan 4 på eftermiddagen. Förutom att jag var där, medverkade även Ida Legnemark, ordförande för stadsdel Väster, där Bodaskolans verksamhet ingår. Klickar du på denna länk kommer du till deras arkiv av sändningar. I programmet börjar sändningen om kommunikationsklasserna efter 1 timme och 11 minuter. Andra delen är klar efter 1 och 27.
Sammantaget tyckte Ida synd om oss, men inget kan hon ändra på.

BT då. Ja, jag vet faktiskt inte. Trots att vi intervjuades redan i onsdags eftermiddag har det hittills inte blivit någon artikel. Inte tillräckligt intressant? Eller har de bara skjutit på publiceringen?

Desillusionerad
Jag är tyvärr rätt cynisk. Under samtalen med Ida Legnemark, både före, under och efter den direktsända intervjun kom det fram att inget verkar kunna påverka själva flytten. Ida säger också att hon blivit lovad av tjänstemännen att de nya lokalerna ska "vara klara" vid skolstart. 
Den försenade skolstarten sker om sex veckor. Att helt utrivna lokaler, även om de under två år fungerat som ersättningslokaler för en annan skola, skulle vara klara för inflyttning av Kommunikationsklasserna anser jag vara mytomani. För de klassrum Kommunikationsklasserna tvingas flytta från är helt moderna och självständiga enheter för dessa klasser på upp till 10 elever. Ljuddämpade, vatten i klassrummet, fullt utrustade med modern teknik och så vidare. 
Har du hört talas om renovering och iordningställande av dylika speciallokaler på bara sex veckor? Någonsin? Jag vet ju till exempel att den temporära förra skolan kommunikationsklasserna var i tog mer än tre månader att iordningställa för att någorlunda fungera.

Så idag ser jag tre möjliga alternativ:
1. Flytten förändras i någon form, för att lokalerna inte är klara, kanske ytterligare en temporär flytt för att hinna göra klart i nya lokalerna? 
2. Kommunikationsklasserna tvingas flytta in i ej färdiga lokaler, medan renovering och modernisering fortsätter samtidigt som undervisning sker. En stökig period minst sagt.
3. Lokalerna blir färdigställda, men bara med det allra minsta och den nödvändiga anpassningen av rummen för dessa elever uteblir.

Summan summarum
- Ingen vill ta ansvar för ett dåligt beslut (att flytta kommunikationsklasserna utan vettig framförhållning eller planering). 
- Det är återigen de elever som har mest utsatta som får ta smällen. I detta fall en oviss framtid i de nya lokalerna. 
- Alla politiker och tjänstemän kommer att fortsätta att tycka att det är synd att det blev så här. 
- Ingen kommer att skämmas. Fast några borde verkligen skämmas öronen av sig. 

De två tidigare inläggen om denna historia. 
Från i onsdags (8/7), om att vara med i media - om det hjälper en hopplös situation.

Från i går (9/7) om mer media och att problemen som negligerats en längre tid och att det nu är de svagaste eleverna som får ta smällen.
#blogg100 - dag 132

Mer (hopplös?) mediabevakning.

Igår intervjuades jag och två andra föräldrar av Borås Tidning, idag blir det Sveriges Radio Sjuhärad.
För ju mer vi tittar på beslutet att flytta våra barns skola, ju mer förvånade blir vi. Att flytta på de svagaste barnen är en sak, men nu verkar det hela vara en rad dåligt förberedda beslut, som i slutänden ingen riktigt vill ta ansvar för. Och - visar det sig - än finns beslutet av flytten inte diariefört...

Det handlar om flytten av Kommunikationsklasserna från Bodaskolan i Borås, där de finns idag med mycket lyckade och uppskattade resultat. Istället ska dessa barn med grava språksvårigheter alla med kort varsel flyttas till helt oanpassade lokaler - som inte ens är i markplan. Skolstart om mindre än sju veckor. Vi har blivit "lovade" att lokalerna ska vara färdiga för inflyttning då, men vem har hört talas om ombyggnationer av den omfattningen som är klara på bara sex veckor? I kommunal regi?

Uppgifter vi föräldrar lyckats gräva fram visar att beslutet tagits på tjänstemannanivå, utan ansvariga politikers direkta kännedom. Skälet ska vara platsbrist, med speciellt ett krav från Arbetsmiljöverket att åtgärda lokalproblem som varit kända i snart två år. För om inte detta åtgärdades senast i mitten av juni, skulle kommunen tvingas betala viten (böter). 

Och gissa vilka barn som måste flytta på sig i detta mer eller mindre desperata beslut - jo, de svagaste, de med störst behov av anpassade lokaler (som där de flyttas från nu), de som behöver mest tid för planering, trygghet och så vidare.

Läs mer om det hela - om du klickar här kommer du till gårdagens inlägg.

Tillägg 17.15:
Har fått veta att ärendet diarieförts på Lokalförsörjningsnämnden, så jag hade fel om detta. Det och mer fick jag veta vid ett möte med Ida Legnemark, ordf i stadsdelsnämnd Öster, där vår skola finns. 
Men fortfarande vill ingen ta ansvar för vad som händer. Och ansvariga hävdar fortfarande att lokalerna kommer vara klara till den senarelagda skolstarten 24 augusti. Jag tvivlar. Framför allt på anpassningen av lokalerna, med till exempel vatten i alla klassrum...
#blogg100 - dag 131

Hjälper media?

Intervjuad av Borås Tidning idag, med anledning av ett synnerligen dumt beslut av de ansvariga på min yngste sons skola. Det finns mycket att säga om det, men intressant är frågan jag själv ställer mig: Hjälper det över huvud taget att media bevakar denna "händelse"?

Del av brevet från ansvariga

I korthet; återigen ska de klasser som min autistiske son går i flyttas, mest beroende på att det pågår en stor ombyggnad i den skola (Bodaskolan i Borås) som Kommunikationsklasserna finns i. Mest märkliga med detta är att de redan för några år sedan flyttades till en temporär skola, under ombyggnationen av den byggnad de brukar vara i. Att återigen flytta på de svagaste (Kommunikationsklasserna är för barn och ungdomar med grava språknedsättningar, en del är autistiska eller i autism-liknande diagnoser) känns förfärligt. Detta eftersom just de behöver extra lugn och ro, planering på lång sikt och så vidare.

Det är ytterst märkligt att (tar bara några saker som upprör):
1. De ska behöva flyttas på igen. Var är planeringen?
2. De/vi föräldrar får veta om att flytten beslutats när skollovet är långt gånget och de ansvariga tagit semester. Hur ska vi då kunna påverka?
3. I samband med flytten skriver ansvariga att det blir en veckas längre sommarlov. Hurra, tänker kanske du. Men för oss föräldrar, hur ska vi ta hand om våra barn, vid en tid de flesta av oss tänkt arbeta?

Dags för intervju
Nå. Det är inte jag som kallat på medias intresse, men nu ska jag alltså intervjuas. Jag har lite gett upp frågan, eftersom jag inte förstår hur vi ska ha möjlighet att ändra eller förändra det redan tagna beslutet. Att klaga för klagans skull, känns... ja, lite hopplöst. Då ska du komma ihåg att vi föräldrar till autistiska barn har mycket mer att ta hand om än de allra flesta. Det är ständiga möten och läkarbesök. Det är planering för nästa dag (som måste göras noggrant) och det är planering för framtiden. Och så måste vi ta hand om barnen/ungdomarna, vilket kräver en hel del av oss - ofta är det till och med så att vi slits ut och inte räcker till.

Så. Är det rätt att gå till media/medverka i media? Är det slöseri med energi? Kommer det att ändra något på det jag känner hopplöshet inför?
Jag vet inte, men jag hoppas att nyttan finns där. Kanske inte för mig och mitt barn, men för någon annan?
#blogg100 - dag130

Bra kommunikation måste vårdas.

Det finns riktigt goda exempel i vår värld. Och så finns det dåliga.
Kommunikationsklasserna på Bodaskolan i Borås är ett av de riktigt goda exemplen. Där går min autistiske son i en lite mindre klass. Med pedagoger som har specialkunskap. Och med assistenter som kan och vill hjälpa ungdomarna, med det mesta under en skoldag.

Min son flyttade över till Bodaskolan efter en lång tids bråk med den gamla skolan. Bråk om behovet av extra stöd och ekonomin kring detta. Problem som löstes direkt när Bodaskolan tog över. Trots det har det inte varit enkelt. En temporär skolflytt (på grund av ombyggnad av lokalerna) ställde bland annat till det i sonens utveckling. Men sedan dess har det mesta varit lugnt (på skolfronten). Till nu.

Det räckte med ett rykte, som sedan blev ett förslag. "Kommunikationsklasserna ska brytas upp, i samband med en ny temporär flytt av skolan". Och av någon outgrundlig anledning ska just samma barn som redan varit med om detta, flytta igen. Just de barn som antagligen mår sämst av en flytt.
De rationella skälen bakom förslaget är flera, men allt faller på att förslaget i sig självt gör hela vår skolsituation ohållbar. Hur ska vi nu planera för en kille, vars autism gör enkla förändringar och oklara rutiner till stora problem?

Lite mer om detta i dagens Borås Tidning. 

Vi vet att det bara är ett förslag att flytta klassen. Men det är ett okunnigt och i grunden vansinnigt förslag, eftersom att det enkla faktum att det ens kommit ställer till så mycket. 
Varför är pedagoger ibland så - ur en kommunikativ synvinkel - löjligt opedagogiska?