Att förlora ett förtroende.

En liten, men ack så viktig aspekt i detta varför åtminstone jag förlorat allt förtroende för ansvariga tjänstemän på Stadsdel Öster i Borås.

Det handlar om tjänstemännens antingen medvetna ignorans eller omedvetna inkompetens. Båda alternativen är lika illa.

Jag skriver naturligtvis om den påtvingade flytten av Bodaskolans Kommunikationsklasser. Där i början av juli kom beskedet om flytt, sedan tvingade ansvariga politikerna tjänstemännen att ändra sig i mitten av juli. Men nu verkar det som om flytten tvingas igenom ändå, eventuellt bara försenad någon eller några dagar. 

Mer om allt och nuläget kan du läsa om i  inlägget från i fredags. Dock vill jag belysa en detalj extra mycket:

Löftet att Kommunikationsklasserna INTE skulle tvingas flytta direkt vid skolstart kom från politiker och tjänstemän redan 15 juli, en dryg månad före den nu aktuella skolstarten. När vi för tre dagar sedan fick besked om att vi antagligen ändå måste flytta, beror det mest på att ingen gjort något alls åt de transformerade före detta klassrummen - till exempel är två av dem sedan juni omgjorda till matsalar åt andra skolbarn. Ingen har ens brytt sig om att ställa klassrummen tillrätta. Därmed finns inte längre lokaler kvar på Bodaskolan att ha vettig undervisning i för Kommunikationsklasserna.

Det vill säga; under de gångna drygt fyra veckorna sedan det numera utvattnade löftet om att slippa flytten har ansvariga tjänstemän antingen: 

1. medvetet valt att strunta i politikernas löfte om reversering av de omdiskuterade beslutet. 
2. eller så har de inte förstått att det inte går att vänta till mindre en vecka innan skolstart för att göra något åt situationen. 

Det vill säga, ansvariga tjänstemän har antingen struntat i politikerna medvetet, eller så är de inte kompetenta nog att förstå att det tar tid att ändra på ett beslut - tid som fanns då i juli, men som har försvunnit nu. Detta är antingen trots eller oförstånd. Antingen medveten ignorans eller omedveten inkompetens.

Jag vet vad de flesta andra organisationer, myndigheter eller företag skulle göra med de personer som antingen medvetet struntar i ledningens direktiv eller som inte är kompetenta nog att förstå när en måste agera för att lösa en given uppgift. Det kallas för att få sparken.

Om det inte blir någon konsekvens för ansvariga tjänstemän - som så hårt drabbat våra barn och oss i barnens familjer - blir det svårt att någonsin återfå respekt eller förtroende för Borås Stads tjänstemannaorganisation. Vi får väl se.

Ignoranta bondtölpar.

Ibland får jag för mig att vi svenskar inte är smarta nog. Att vi inte förstår världen runt omkring oss. Att vi är lite som amerikaner brukar beskyllas för att vara. "Inte bry sig om världen, eftersom världen inte passar vår världsbild".
Men så kom jag på vad det egentligen handlar om. Jo. Inuti de allra flesta svenskar bor en liten 12-årig bondtölp, med arrogans och ignorans som skydd. Ett skydd för att världen inte ska vara eller verka så farlig.

Arrogans = anspråksfullhet, förmätenhet, dryghet. Särskilt i förhållande till annan person. Veta bäst, oavsett den andres kunskap, bakgrund eller erfarenhet kan man också uttrycka det som. Jag upplever att allt fler visar upp arrogans mot andra, eller brist på ett empatiskt synsätt.
Ignorans = okunnighet. Används ofta för att beskriva okunnighet hos den som borde vara mer kunnig. Som om det är ett val att inte vilja lära sig.

Jag tror att vi svenskar i alltför stor grad inte hängt med i utvecklingen. Att vi är ovilliga till förändring, oavsett om det handlar om förbättring eller annat. Därmed skriker vi högt när otryggheten lurar bakom hörnet.
Det är inte så många år sedan vi var ett land av nästan bara bönder, det räcker att gå 100 år tillbaka i tiden för att se att vi var ett annat land och hade en annan kultur. Idag är det mycket prat om att vara en del av världen, att ha en utblick eller att vara kosmopolit. Men majoriteten av oss svenskar har inte hunnit med. Bondtölpen från förr inom oss skriker att nu får det vara nog med nyheter, nya kulturer och nya människor. Det nya intrycken överväldigar och oroar.

Inte heller tycker vi om de få individer som klart deklarerat att de inte vill vara som den stora massan. Individualism i Sverige handlar inte om att vara en fri individ, utan snarare om en övertro på integritet och en misstro mot alla "de andra". Trots en uttalad vilja om gruppens bästa har detta idag övergått i en egocentrisk bild av världen, där okunnighet och ovilja att förstå råder.

Integritet = okränkbarhet, oberoende.
Empati = förmåga till inlevelse i andra människors känslor.

Idag har många medvetet valt att därför hellre vara ignoranta och arroganta, än förstående och empatiska. Märkligt i ett land som säger sig värna om humanistiska och demokratiska värden, men lätt att se.
Men när vågar vi som grupp sluta vara bondtölpen från förr och verkligen ta ett kulturellt steg ut i världen?

#blogg100 - 002