Att gå vidare.

Funderar mycket på detta att våga lägga saker bakom sig, att gå vidare. När vi idag kalendermässigt lägger sommaren bakom oss, hade det varit skönt att kunna lägga bråket kring Kommunikationsklassernas flytt bakom oss. Men tyvärr verkar det inte helt enkelt.

Citat ur ledaren, som BT lyfte fram extra.

Idag ska jag och kanske någon annan förälder träffa i första hand Ida Legnemark (eventuellt några andra politiker från Stadsdels Öster i Borås) för att göra en husesyn av Kommunikationsklassernas nya lokaler. Tanken från min sida var att sätta punkt, att se till att personal och skolbarn får lugn och ro. Något som är möjligt, i och med att mycket ändå gjorts kring de nya lokalerna - även om de fortfarande inte är helt färdigställda.

Men så råkade jag läsa ledaren i gårdagens Borås Tidning och den var inte nådig i kritiken av inte bara de ansvariga tjänstemännen, utan även det politiska ledarskapet. 
Det visar sig också att det blir en granskning av ledarskapet, men att det varit politiskt bråk även om den granskningen (Jag för min del förstår inte varför inte granskningen görs komplett och av utomstående - förtroendet för de inblandade tjänstemännen finns ju inte längre från föräldrarnas håll). Vill du läsa mer om vad jag anser vara korrekt agerande vad gäller de ansvariga tjänstemännen, kan du klicka här och se ett inlägg från 16 augusti.

Nå. Idag på eftermiddagen genomför vi husesyn. Lokalerna ska tittas över. Jag vill ändå påpeka att lokalerna bara är EN del av förutsättningen för att verksamheten vid Kommunikationsklasserna ska lyckas. Ledarskap, långsiktig planering och inte minst både inkludering och integration är viktig för att barnen och ungdomarna som går i dessa klasser ska ha en hyfsad chans i samhället. Det tänker jag fråga lite om idag. Min enkla fråga lyder: Sedan då, hur blir det i framtiden?

Husesyn med politiker.

På tisdag eftermiddag nästa vecka blir det en rundvandring, En rundvandring Ida Legnemark (stadsdelsordförande Öster Borås) lovade mig redan 9 juli, när allt såg som mest hopplöst ut. Fast denna gång kanske vi åtminstone kan sätta en punkt i det infekterade bråket om Kommunikationsklasserna i Borås.

Bildord "Trygg" - (c) GFN

Då, 9 juli, trodde Ida L fortfarande fullt och fast att lokalerna skulle vara klara i den nygamla huset på regementsområdet i Borås. En hel del vatten har runnit under broarna sedan dess. Vi föräldrar har både hunnit få ett löfte om att flytten skulle stoppas och besked om att det löftet delvis brutits.

Praktiska lösningar
Mycket har också förändrats i arbetet kring flytten. Och informationen av dem. Om jag förstått det hela rätt har politikerna (där Ida är en) lite i bakgrunden gått in och handgripligt tagit tag i problemen. Det har upp till dags dato inneburit att ombyggnationen på regementet intensifierats flerfaldigt och blivit betydligt bättre än vad som först planerades. Det är inte så att lokalerna och skolmiljön än är färdigställda, det lär ta ytterligare några veckor. Men löften om att försöka göra det bästa av situationen, löfte att hjälpa personalen till bästa möjliga resultat efter rådande förutsättningar och löften om en tydlig omgörning och förbättring av ledningen av verksamheten har sammantaget gjort att vi (föräldrar och den underbara personalen) i vår tur lovat stötta så mycket det går.

På tisdag eftermiddag nästa vecka alltså - husesyn. Och kanske några fler politiska löften om hur ledningen både ska säkerställa verksamheten och planera för att stötta den i framtiden. 
Det kan trots allt bli bra. Det hade det inte blivit om inte vi föräldrar genom media klagat högljutt då, det blir det inte om vi inte stöttar nu. Allt fokus på goda lösningar alltså. Något måste ju även en förälder till ett autistiskt barn tro på...