Historier som lever.

Redan i tidig ålder testar barn sitt språk. Därför har vi ordskämt som: Katt åt ficklampa, lös i magen eller Katt åt annan katt, klös i magen osv osv. Berättandets och språket tar efterhand fart och vi blir mer och mer sofistikerade i ordval och språkliga attityder. Men roligast var det nog ändå när vi testade som mest i ung ålder.
Att berätta historier, dela gåtor med varandra med mera är ju egentligen bara en del av vårt inbyggda sätt att förmedla kultur och sociala mönster. Generationsmässigt, grannskapsmässigt och statusmässigt. Berättandet som kulturbärare har vi haft i tusentals år. Men det förändras bit för bit - både i mängd och med metod. Vi umgås ju på andra vis än tidigare generationer och vi har helt andra möjligheter till kommunikation än vad våra far- och morföräldrar hade i samma ålder som vi. Och mängden text i till exempel dagstidningar förminskas. Vi blir mer och mer ovana att läsa längre texter.
Är det konstigt att detta att berätta roliga historier blivit allt ovanligare i dagens samhälle? Behöver vi inte längre det förmedlandet? Eller umgås vi inte längre tillräckligt mycket för att ha tid för det? Vad är det som vi är på väg att tappa bort...
Kanske är det så att vi har andra sätt att förmedla våra sociala regler, med dialog i kommunikation, i sms, i sociala mediers kommentarer osv. Jag saknar dock stunder när någon enkelt berättar en historia, ett skeende, en händelse. Kan vi se till att detta är kvar?

Vinden gör modiga blodiga.

Ibland blir det fel trots att viljan är god... Det finns ett stort tryckeri på södra sidan av R40 väster om Borås. Det heter Bold.
Bold är ju engelskans ord för feta teckensnitt, och även engelska för mod (med framåtanda). Så långt allt väl. Men när man tittar ut från passerande bilars/bussars fönster på R40 ser du dock mest baksidan av den fina flaggan med företagsnamnet på. Detta eftersom det nästan alltid är västlig vind här (så flaggan flyger österut från stolpen - och du ser baksidan när du tittar på flaggan norrifrån). Då ser nästan alltid alla företagsnamnet bakvänt/bakifrån. Och bold blir blod. Det kanske är meningen?

Mer pill.

Har nu satt ihop en massa under flikarna Krönikor och På jobbet. Där finns mer av det egna ord-konstruerandet...

Vintern är här. Fast det bara är oktober än.

Skrapa rutor är standard, frysa likaså. Och det är bara oktober.
Jag brukar säga att september är värsta månaden på året för mig. Då är det tydligare än någonsin att sommaren och värmen försvunnit och att det är oändligt långt kvar till nästa sommar. I år är jag böjd att säga att oktober är värst. Fast å andra sidan är nog november än värre.
Jag trivs inte med kylan och snart, snart kommer snön som lägger sig som ett förlamande täcke över allt. Under kanske fem månader!
Frågan är om vi mår bäst av att prata om det eller av att försöka hålla tyst? Att antingen klaga, eller att "försöka göra det bästa"?
Det enda jag är säker på är att det är först i mars som jag börjar hoppas på sommar igen. Tills dess ska jag hålla en svenne-attityd: Gilla läget! (Det ÄR ju tillåtet att ljuga.)

Jag tror på ord, eftersom de kan förändra världen.

Varje person har sitt språk, med eller utan ord. Ett av mitt viktigaste är det uttryckta, skrivna. Dela detta med mig om du vill...