Ögat som lockar, del 3.

"Dominant eye", eller dominant öga på svenska. Kompositionsform som gör att var du än står eller sitter i rummet, så tittar personen i bilden på dig.

Här är fyra ytterligare bilder med samma typ av komposition. Lockande, eller hur?

Glassy smile

Love girl 4

Queen emerald

Blond glasses

De två tidigare inläggen med dominant öga-komposition kan du se dels om du klickar här (Blicken som drar, del 1), dels när du klickar här (Bilder som drar, del 2).

Inget huvudlöst skämt.

Ibland blir dikten verklighet. För det tog inte mer än fyra och en halv månad för ett riktigt bra aprilskämt att bli en seriös och allvarligt menad tidningsartikel. För det att fotbollsspelare allt oftare tvingas ha hjälm efter att drabbats av hjärnskakning, kan i framtiden bli ett obligatorium.

I torsdagens Borås Tidning går att läsa en artikel där en professor uttalar sig om de allt vanligare huvudskadorna inom sport, inte minst fotbollen. Det är Yelverton Tegner som tror på fotbollshjälmen. Och Yelverton är ju inte riktigt vem som helst, förutom sin professorstjänst i idrottsmedicin har han under många år verkat som Luleå Hockeys läkare. Dessutom har han varit läkare för både svenska F19-landslaget i fotboll och Plannja Basket.

Han är tydlig i sin åsikt (efter att ha studerat just orsak och verkan av en mängd hjärnskakningar inom bland annat fotboll - citat Borås Tidning): 

– Jag tror inte att du hittar någon fotbollsspelare i dag som kan tänka sig att spela med hjälm, men det ville ingen hockeyspelare göra 1961 heller... I vissa idrotter finns knäskydd för att undvika knäskador. Går ett huvud sönder kan det vara kört - varför skulle man inte försöka skydda huvudet bättre?
Fast jag kommer direkt att tänka på årets aprilskämt på P4 Göteborg/Sveriges Radio. Det när bland annat lagkaptenen Martin Ericsson berättar att hans lag BK Häcken blir först ut att testa nya fotbollshjälmen (citat inslaget):

– Det är väl lite speciellt för det är inget man har provat i fotboll. Vi får väl se hur det blir och hur bra stuns det är i hjälmen när man ska nicka. För mig kanske det är positivt så jag kommer lite längre i nickspelet, menar lagkaptenen.

Länkarna till först artikeln i BT (klicka här), 

sedan inslaget i P4 Göteborg...

Och även en artikel i Läkartidningen om Yelverton Tegner och hans arbete (klicka).

Hur utsatta barnen är.

Skärmdump P4 Sjuhärads hemsida

Inte nog med det som ansvariga tjänstemän gjort för att göra utsatta barn än mera oroliga, så händer ofta annat som vi föräldrar måste handskas med. Ta till exempel Vanessa, en 10-årig tjej som också går på Kommunikationsklasserna i Borås. Plötsligt stod hon där helt ensam, på fel ställe en eftermiddag, utan nycklar eller möjlighet att tala i en mobil. Då är du som förälder väldigt liten.

Jag berättar denna historia bara för att kanske försöka få lite bättre förståelse av dig. Den typ av förståelse som absolut inte fanns när beslutet om kommunikationsklassernas flytt kom, utan vare sig medverkan av berörda eller någon som helst vettig planering. För kring allt det stora, sker ständigt saker i det lilla.

Persida heter Vanessas mamma och vad det handlar om kan du höra mer om om du klickar här och går till P4 Sjuhärads hemsida. Även SVT Väst har gjort inslag (klicka).
Persida var för övrigt med under katastrofala mötet mellan föräldrar och ansvariga politiker en knapp vecka före skolstart för Kommunikationsklasserna...

I det som drabbade Vanessa med familj ber ansvarig VD för taxibolaget så hemskt mycket om ursäkt. Men faktum återstår. För föräldrar till funktionsnedsatta barn och för barnen själva är vardagen ibland för händelserik. En kram till Persida och de andra kring Vanessa. Jag vet vad ni går igenom. 

Husesyn med politiker.

På tisdag eftermiddag nästa vecka blir det en rundvandring, En rundvandring Ida Legnemark (stadsdelsordförande Öster Borås) lovade mig redan 9 juli, när allt såg som mest hopplöst ut. Fast denna gång kanske vi åtminstone kan sätta en punkt i det infekterade bråket om Kommunikationsklasserna i Borås.

Bildord "Trygg" - (c) GFN

Då, 9 juli, trodde Ida L fortfarande fullt och fast att lokalerna skulle vara klara i den nygamla huset på regementsområdet i Borås. En hel del vatten har runnit under broarna sedan dess. Vi föräldrar har både hunnit få ett löfte om att flytten skulle stoppas och besked om att det löftet delvis brutits.

Praktiska lösningar
Mycket har också förändrats i arbetet kring flytten. Och informationen av dem. Om jag förstått det hela rätt har politikerna (där Ida är en) lite i bakgrunden gått in och handgripligt tagit tag i problemen. Det har upp till dags dato inneburit att ombyggnationen på regementet intensifierats flerfaldigt och blivit betydligt bättre än vad som först planerades. Det är inte så att lokalerna och skolmiljön än är färdigställda, det lär ta ytterligare några veckor. Men löften om att försöka göra det bästa av situationen, löfte att hjälpa personalen till bästa möjliga resultat efter rådande förutsättningar och löften om en tydlig omgörning och förbättring av ledningen av verksamheten har sammantaget gjort att vi (föräldrar och den underbara personalen) i vår tur lovat stötta så mycket det går.

På tisdag eftermiddag nästa vecka alltså - husesyn. Och kanske några fler politiska löften om hur ledningen både ska säkerställa verksamheten och planera för att stötta den i framtiden. 
Det kan trots allt bli bra. Det hade det inte blivit om inte vi föräldrar genom media klagat högljutt då, det blir det inte om vi inte stöttar nu. Allt fokus på goda lösningar alltså. Något måste ju även en förälder till ett autistiskt barn tro på...

Bilder som drar, del 2.

Grundläggande komposiotionslära är ju alltid bra att känna till. Här ytterliga några bilder som använder principen av "dominant öga".

Från mitt Instagram-konto @GunnarFNovik. De två översta från London, de undre bilderna är från Göteborg. De första tre bilderna och lite mer förklaring hittar du i detta inlägg.

Eating inside glass

Over shoulder

Looking up

Watching me

Teori om medvetande.

Att kunna teoritisera (tänka och formulera sig teoretiskt) är en viktig del av att vara människa. En viktig del av detta är det som kallas Theory of Mind. Inte en teori i sig, utan förmågan att människor, att de har en tankevärld själva.

Det är endast några få andra djur som har denna förmåga (om än mindre effektivt än människor). Det är elefanter, delfiner, apor och andra havslevande däggdjur som visat på detta genom vetenskapliga studier. En elefant kan till exempel ställas inför en spegel och förstå att det är den som syns. Något som de flesta andra varelser på jorden inte kan förstå.

Nå. tillbaka till Theory of Mind. Jag har en autistisk son, för mig är begreppet levande varje dag. 

Ett exempel hur Theory of Mind fungerar i praktiken. Om jag sträcker fram min öppna hand till en människa, kommer de allra flesta att förstå min avsikt. De kommer i alla fall att tolka den som en avsikt från min sida. Men en autistisk människa tolkar inte alltid min gest som en avsikt, utan kanske mer som något som bara dyker upp i hens värld. De reagerar därför mest utifrån sina egna behov, snarare än behoven eller önskemålet från den som sträcker ut handen. Kanske slås till och med handen bort, för att den är i vägen. Många autistiska barn har denna problematik, formulerat som brist eller saknad av Theory of Mind.

Vad är bristen?
Men jag ser denna brist bland många andra, som ändå borde ha förmågan. Det handlar om skälet till varför det är viktigt med omsorg, empati och igenkännande. Vi har nämligen dessa förmågor (som del av Theory of Mind) för att överleva som art. Vi människor har nytta av att kunna visa omsorg om andra människor, eftersom detta gagnar vår överlevnad. Att inkludera andra människor gör gruppen starkare. Vi förstår dessa genom att kunna teoritisera över hur den andres situation dels påverkar oss, dels kan vara en fördel för oss.
Naturligtvis finns andra drivkrafter som istället kan avvisa vilja till omsorg. Däribland finns hot om överlevnad. Men i stort har denna delförmåga i "Theory of Mind" gjort oss starka som ras. Som härskare över jorden.

Men då min enkla fråga: Varför så många som inte inser detta? Att inkludering är del av överlevnadsstrategin. Att hot, krig och våld i allmänhet förstör för oss alla? Finns brister i Theory of Mind hos många?

Mer att läsa
Här (klicka) en kort text från autismforum som väldigt enkelt förklarar begreppet.
Intressant kulturartikel från Dagens Nyheter om våra sammanhang och varför just de realtionerna gör oss till männiksor
En ganska lång pedagogisk artikel (översatt från danska) som avhandlar teorierna och konsekvenserna av dessa kring Theory of Mind. 

Våga vara visionär.

Jag tror att det ofta saknas visionärer. De där som tvingar alla andra att ofta lyfta blicken från detaljarbetet och se helheten. Eller varför inte en än större vy än bara den vanliga helheten. En man jag känner hyfsat är en sådan person... tror jag.

Herr Siesjö och jag

Björn heter han, vännen som gav mig rådet inför andra husköpet att: 

"Passar huset, får det också kosta. För rätt pris är vad det är värt för dig, inte vad det är värt för banken eller andra."

Ett råd som jag och min fru följde och som vi, trots att det under några månader var ett av de dyraste husen i byn, är mycket nöjda med.

I efternamn heter han Siesjö. Björn som också råkar vara stadsarkitekt i stan (Göteborg).
En energisk man, som cyklade i ösregn till vår bröllopsfest och som naturligtvis även cyklade tillbaka - "för att hinna med det denna helg".

Beundra är fel ord för en vän, det känns påklistrat och ikoniserande. Och är onödigt. Men jag gillar stort det han för närvarande gör, det att han är med och tvingar göteborgare till ett modernt visionerande, där medvetenheten och det långsiktiga strategiska är livsluft.

Inte heller jag förstod riktigt varför han valde att jobba med stadens utveckling, fast att han metodiskt försökt förklara. Ungefär så här kunde en av våra diskussioner gå:

– Det är ju det roligaste jag kan göra. Att få påverka allas miljö, inte bara arbete för ett enstaka projekt.

– Jamän, invände jag. Hur orkar du med det i en krävande miljö, med politiker, tjänstemän och lekmannatyckare vart än du kommer.

– Att verka för detta ger mig energi. Att inte diskutera detta med alla vore dumt. Sedan finns ju alltid en gräns för hur länge diskussionen ska pågå, men den måste finnas.

På något sätt och vis är detta essensen av Björn och den enorma tjänst han och de andra i hans team gör vår stad - Göteborg. De lyfter frågorna om stans utveckling och framtid, så att alla får ta del, får försöka förstå möjligheterna och för att stan ska bli så bra som möjligt, för så många som möjligt (med undantag för bilvänner).

Sedan gör det absolut inget att han är, vad jag vet, en ytterst kompetent yrkesperson vad gäller stadsdesign och arkitektur. För när diskussionens vågor går höga och Björn ger svar på tal, är det alltid med yrkesmannens kunnande som grund. Påläst är han definitivt.

Så jag hoppas att han inte har alltför stora åsikter om denna text, utskälld har jag ännu inte blivit av honom. Har hört att det inte är det roligaste du kan bli...

PS. Så dök till exempel detta upp; läs om Göteborgs stadstriennal om framtidens stad om du klickar här D.S

Lite oreda kvar.

Den nya skolbyggnaden.

Det jobbas på bra nu. Vid skolstarten 18 augusti var flera rum klara med golv och andra ytor. Kommunikationsklassernas ansvariga jagar på hantverkarna så bra det går. Fast att lokalerna och utemiljön blir färdiga är ju bara en del av vägen kvar att vandra.


Något har hänt i bakgrunden av hela denna historia. För trots att flytten tvingats på oss, verkar det nu som om inga som helst resurser sparas för att göra den nya byggnaden klar så fort som möjligt. Personalen säger att det bara pekar på något som behöver göras som läggs det direkt in i planen för ombyggnationen. 

Lärarnas arbetsrum 18 augusti. Med allt skolmaterial nerpackat.

Rullarna till höger är golvet som ska läggas in i våra barns klassrum.

Min bedömning är att huvuddelen av arbetena blir klara före slutet av augusti, även om en hel del kommer att kvarstå. Detta efter att en massa extra resurser omfördelats till arbetena. Till exempel har hantverkarna arbetat hela förra helgen för att bli klara så snart som möjligt.

Att sedan det finns en massa annat som inte är klart är vi väl medvetna om. Det som är bra är att en speciell skolledare för bara Kommunikationsklasserna utsetts. Denne person ansvarar nu för planeringen av allt. Det är skolskjutsar, inkludering med andra skolor, gymnastiksalar och en mängd andra saker som måste planeras och åtgärdas innan vi (föräldrar, skolbarn och personal) är nöjda. Men detta att en speciell resurs finns för att nu göra det bästa av situationen, säger en del om vad som händer i bakgrunden. 

Vem betalar priset?
Är vi helt nöjda nu? Janaee, det skulle jag inte säga. 
Vi är glada att personal och andra arbetar häcken av sig för att det ska bli så bra som möjligt, trots den hemska förhistorien. Men i slutändan måste ansvariga lära sig något. Dels om hur denna verksamhet fungerar och vad en inte kan göra med den, dels att det inte bara kan vara vi direkt berörda som ska få betala priset för allt bråk och den konstanta oron de senaste sex-sju veckorna.

Blicken som drar, del 1.

Ibland är det mästarna som är bäst. Och då måste en lära av dem, punkt.

En sådan mästarklass-lära är hur du komponerar en bild med "dominant öga" (på engelska Dominant eye), typ Mona Lisa. 
Utan att vidare förhäva mig, vill jag ändå dela några exempel från mitt Instagram-konto @GunnarFNovik. Alla dessa tre bilder är från Göteborg.

I hear you say

Under bangs

Mona Lisa, Leonardo da Vinci

Hello there

Sammanställningen.

Vi fick ett brev första dagarna i juli. I det berättades plötsligt att alla barn i Kommunikationsklasserna på Bodaskolan i Borås skulle flyttas. Brevet fick vi när alla ansvariga på skola och kommun gått på semester. 

Klickar du här kommer du till en sida med en sammanställning av mina blogginlägg sedan dess.

Skärmdump på samlingssidan.

Ute och cyklar?

Kommunikation är inte alltid så lätt som det ser ut. Vilket du kan se nästan överallt. Så har Göteborgs-Posten publicerat ett inslag om nya cykelställ i stan. Likadana som finns i flera städer runt om i Sverige, men som är nya för göteborgare. Problemet är enkelt - det är alltför många som inte förstår att det är cykelställ, mest beroende på att de ser en bil.

Cykelställ, Sparregatan i Borås.
Bild från januari 2014

Tanken från kreatören bakom ställen är kanske god. Cykelstället ska visa på att här kan en bil stå, men en massa cyklar får plats i stället (kul ordlek, förresten...). Plus det faktum att med dessa ställ kan nya utrymmen för cyklar skapas på gatan, i en enkel parkeringsruta.

Men. Just detta att ett cykelställ ser ut som en bil är kanske inte så smart. Här delar jag med mig av en diskussion jag hade med en god vän på Facebook - om varför ansvariga bakom ställen missat lite.


Jag: Varför utforma ett cykelställ som en bil? Med vilken logik?

K: Tanken är att dessa "parkeras" på en vanlig p-plats och därmed pedagogiskt visar hur mycket mer plats en bil tar i stadsmiljön jämfört med en cykel.

Jag: Fast den tanken fungerar ju inte, den kräver en förklaring, eller hur?

K: Jo, det verkar så. Måste det vara fel?

Jag: Grundläggande kommunikation, liksom. Och när den inte fungerar för den avsedde mottagaren, är något fel.

K: Fast det där vet vi ju egentligen inte? Att det inte fungerar alltså. Det fungerar inte för vissa - men hur många är det som inte är med på noterna? Och hur stor andel är med på noterna?
Och om det behövs en inledande förklaring så kanske kommunikationen kan tänkas ha avsedd effekt i nästa skede, när cyklar är på plats? När det ser ut som det gjorde vid Sparbanken i Borås imorse.

Beror det inte också på sändarens avsikt? Var avsikten att alla omedelbart skulle begripa funktionen så har kommunikationen misslyckats. Om avsändarens avsikt var att hamna i tidningen och få publicitet och åstadkomma en vidare diskussion om cykling så var greppet lyckat.

Jag: Nä, K. Nu har du faktiskt fel. Som jag inte trodde att jag behöver förklara. Men så här. Basal marknadskommunikation är framgångsrik om den har syfte, definierat mediaval och målgrupp. Vad en försöker göra är att få 1: Observation, 2: empati och 3: aktion.
En av den grundläggande problemen/lösningarna är att kommunikationen ska vara så rak att den inte ställer frågor som inte kan få direkt svar. Det vill säga att en förvirrar en för stor del av den tänkta målgruppen.
Ett bra (eller dåligt) betyg kan oftast mätas i förståelsen hos målgruppen av kampanjens mål. Om det som i detta fall finns rätt många i detta fall som inte förstår att

1. det handlar om cykelställ

2. att bilar är sämre än cyklar

3. "bättre miljötänkt" 

så har utfall och syfte med insatsen ingen korrelation och det blir fel. Att en ska behöva förklara en marknadsinsats, säger oftast just detta.

Det finns enligt PR-folk också en allt för stor risk med att eventuellt "hamna i medier", bara för att ett event, en kampanj eller en marknadsföringsinsats inte "förstås". Detta att ansvariga ska behöva "svara på frågor" gör en kampanj riskfylld. Ibland fungerar det, oftast inte. För den som vill mäta effekt (vilket de flesta seriösa marknadsfolk gör nu förtiden) kan riskerna med oplanerad mediaexponering förstöra allt i insats och mål.

K: Tack för lektionen! Jag har fortfarande frågor kvar, men de får vänta till en annan gång,

Jag: Ja. Du vet hur jag är. Ordrik.

De gör allt i sin makt.

Det finns de som kliver fram och gör sitt bästa i svåra tider. Några av dessa underbara är personalen på Kommunikationsklasserna. 

Det har en del glunkats om att det ska finnas konflikter mellan personal och föräldrar. Detta kan jag på rak hand dementera. För situationen vi hamnat i, med en nu påtvingat flytt, är varken vårt eller deras fel. Och nu kämpar de häcken av sig för att göra det bästa av allt. Heder till er.

Idag började skolan igen. Oron för hur det ska bli har varit stor många veckor nu. Då känns det bra att åtminstone kunna berätta om något som känns bra. 

Detta skrev jag redan för tre dagar sedan, i slutet om inlägget om det brutna löftet om ingen flytt. Jag känner att det är viktigt att lyfta fram det en gång till:
Våra pedagoger (och övrig personal) på Kommunikationsklasserna har också hamnat i en förfärlig sits, klämd mellan sitt ansvar att ge god skolgång till våra barn och resultatet av ansvariga tjänstemäns brist på handlingskraft och analys av beslut. Jag som förälder vill ge personalen en stor kram för att de nu trots allt försöker göra sitt allra bästa för att våra barn ska få något vettigt ur denna helsnurriga situation.

Redan för några dagar sedan fick vi (föräldrar) löftet från de anställda att de ska göra allt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är ett löfte som jag tror på. Under de år min son gått på Bodaskolans Kommunikationsklasser har de anställda alltid kännetecknats av en varm, inkännande och professionellt kompetent inställning till sitt jobb. Barnen mår riktigt bra och verksamheten är en förebild för många andra. 
Just detta är så tråkigt att ansvariga tjänstemän inte förstår, lika lite som de förstår med vilken delikat fingertoppskänsla en måste handskas med dessa ofta otrygga barn. Personalen är Kommunikationsklassernas trygghet, samma går inte att säga om ansvariga tjänstemän.

Om ett par dagar hålls det på kvällen ett klassmöte i de lokaler där renoveringen pågår för fullt på Regementet. Enligt hörsägen går arbetet klart framåt och i slutändan (om några veckor kanske?) kan det bli bra. Åtminstone var det gäller standarden av lokaler och omkringmiljö.

Jag tror på Kommunikationsklassernas personal. Och kanske är det just därför hela situationen ändå inte är helt hopplös?

Att förlora ett förtroende.

En liten, men ack så viktig aspekt i detta varför åtminstone jag förlorat allt förtroende för ansvariga tjänstemän på Stadsdel Öster i Borås.

Det handlar om tjänstemännens antingen medvetna ignorans eller omedvetna inkompetens. Båda alternativen är lika illa.

Jag skriver naturligtvis om den påtvingade flytten av Bodaskolans Kommunikationsklasser. Där i början av juli kom beskedet om flytt, sedan tvingade ansvariga politikerna tjänstemännen att ändra sig i mitten av juli. Men nu verkar det som om flytten tvingas igenom ändå, eventuellt bara försenad någon eller några dagar. 

Mer om allt och nuläget kan du läsa om i  inlägget från i fredags. Dock vill jag belysa en detalj extra mycket:

Löftet att Kommunikationsklasserna INTE skulle tvingas flytta direkt vid skolstart kom från politiker och tjänstemän redan 15 juli, en dryg månad före den nu aktuella skolstarten. När vi för tre dagar sedan fick besked om att vi antagligen ändå måste flytta, beror det mest på att ingen gjort något alls åt de transformerade före detta klassrummen - till exempel är två av dem sedan juni omgjorda till matsalar åt andra skolbarn. Ingen har ens brytt sig om att ställa klassrummen tillrätta. Därmed finns inte längre lokaler kvar på Bodaskolan att ha vettig undervisning i för Kommunikationsklasserna.

Det vill säga; under de gångna drygt fyra veckorna sedan det numera utvattnade löftet om att slippa flytten har ansvariga tjänstemän antingen: 

1. medvetet valt att strunta i politikernas löfte om reversering av de omdiskuterade beslutet. 
2. eller så har de inte förstått att det inte går att vänta till mindre en vecka innan skolstart för att göra något åt situationen. 

Det vill säga, ansvariga tjänstemän har antingen struntat i politikerna medvetet, eller så är de inte kompetenta nog att förstå att det tar tid att ändra på ett beslut - tid som fanns då i juli, men som har försvunnit nu. Detta är antingen trots eller oförstånd. Antingen medveten ignorans eller omedveten inkompetens.

Jag vet vad de flesta andra organisationer, myndigheter eller företag skulle göra med de personer som antingen medvetet struntar i ledningens direktiv eller som inte är kompetenta nog att förstå när en måste agera för att lösa en given uppgift. Det kallas för att få sparken.

Om det inte blir någon konsekvens för ansvariga tjänstemän - som så hårt drabbat våra barn och oss i barnens familjer - blir det svårt att någonsin återfå respekt eller förtroende för Borås Stads tjänstemannaorganisation. Vi får väl se.

Besked om brutet löfte.

Så kom det slutgiltiga beslutet om att löftet från i somras är brutet. Löftet från politikerna om att flytten av kommunikationsklasserna inte skulle flyttas innan allt är klart.

Brev skickat via sms 14 augusti

Ett sms sent på fredagseftermiddagen, efter torsdagskvällens kaotiska möte bekräftar beslutet. Lokalerna kommer inte att vara klara*, den delen av löftet är brutet. Föräldrarnas medverkan i planeringen finns inte**, den delen av löftet är brutet. Verksamhetens framtid är inte klarlagd och kommer inte att vara det innan flytten genomförs***, den delen av löftet är brutet.

Vilket löfte, kanske du tänker. Ja, det som kom efter våra kraftiga protester i juli. De som finns beskriva i ett brev, daterat 17 juli i år.

Mest märkligt är att mellan 15 juli (då det första löftet kom om att flytten inte skulle ske) och denna vecka har INGENTING skett med de klassrum som gjorts om till matsalsrum. Det vill säga, ansvariga tjänstemän har under den gångna månaden inte brytt sig om att säkerställa att löftet kunde hållas.

Brev daterat 17 juli

* De nya lokalerna kommer naturligtvis att vara användbara när flytten sker om någon vecka, men standarden som fram till skolslutet i juni fanns i de gamla klassrummen på Bodaskolan finns inte i det nya lokalerna. Ljuddämpning, ljusdämpning, tillgång till vatten med mera kan helt enkelt inte vara löst. Ej heller kommer utemiljön att vara klar. När det idag vid de gamla lokalerna vid Bodaskolan finns en jättefin , specialbyggd lekplats, finns vid de nya lokalerna idag en stor grushög, farliga branta slänter och en genomfartsväg.

** När vi kom till dialogmötet torsdag kväll 14 augusti var det redan klart med huvudförslaget från ansvariga tjänstemän - att direkt flytta Kommunikationsklasserna till Regementet. Detta eftersom ingen verkat för att de gamla klassrummen skulle kunna användas som klassrum för kommunikationsklasserna igen. Det enda vi lyckades med på mötet var att för några enstaka dagar stoppa flytten. Löftet om att vi och vara barn skulle få vara med och påverka skolgången är mer eller mindre brutet. Se bara formuleringen i brevet "... kommer att kontinuerligt att kommunicera med föräldragruppen..." Det innebär i praktiken att de bestämmer, berättar för oss om sina beslut och vi får finna oss i vad de beslutat.

*** Jo. Det finns faktiskt regelbundna krav på att berörda elever och deras målsmän ska få vara med och påverka skolgången. I fallet med våra barn är detta extra viktigt, då flerfunktionsnedsatta barn är extra utsatta och känsliga för förändringar med mera. Detta struntar ansvariga i, precis som de gjort under hela beslutsgången av detta märkliga ärende. I detta saknas vettig planering för inkludering, skolskjutsar, verksamhetsledning och framför allt dialog med skolbarnen och deras föräldrar.

Våra pedagoger på Kommunikationsklasserna har också hamnat i en förfärlig sits, klämd mellan sitt ansvar att ge god skolgång till våra barn och resultatet av ansvariga tjänstemäns brist på handlingskraft och analys av beslut. Jag som förälder vill ge personalen en stor kram för att de nu trots allt försöker göra sitt allra bästa för att våra barn ska få något vettigt ur denna helsnurriga situation.

Sveket.

Autism Awareness

Detta är ett inlägg jag hoppades att inte behöva skriva. Men ni som läst mina tidigare tankar och kanske sett intervjun i Västnytt för en knapp månad sedan (min sista kommentar) vet att jag haft tvivel om tjänstemännens uppriktighet. Och nu har det värsta inträffat. Löftet som gavs för mindre än en månads sedan är idag inte vatten värt.

Efter allt det som hände i juli kring Kommunikationsklasserna ringde ansvarige stadsdelschef Ulrika Gustafsson mig 15 juli. Hon bad om ursäkt för allt som inträffat och sa att de nu bestämt att ta omtag och försöka göra allt rätt igen. Med det ingick löftet om att flytten inte skulle bli av direkt vid skolstart. Dessutom frågade hon mig om jag skulle kanske kunna vara kontaktperson för föräldrarna?

Löftesrika brev
Två brev har skrivits från ansvariga tjänstemän sedan dess. Det första är ett brev som bekräftar att flytten tagits tillbaka. Det andra är en kallelse till ett "dialogmöte" med föräldrar som sa att vi nu tillsammans ska försöka hitta en bra lösning. Lite märkligt att inget att breven skickats till mig. 
Det brev som jag har bild på här kom som kopia från en av de anställda, för bara en knapp vecka sedan. Kallelsen till dialogmötet har jag aldrig fått, men eftersom en annan förälder fått det visste jag om mötet och gick ändå. Jag är ju faktiskt även jag förälder till min son...

Utdrag ur brevet från 17 juli

Hela brevet från 17 juli
(som aldrig skickades till mig)

Nå. Mötet igår kväll (13/8) började i all välmening. Där fanns rätt många av personalen, en hel del föräldrar och en massa ansvariga, bland dem både stadsdelschefen Ulrika Gustafsson och ansvarig för skolorna i Östra Borås Gülsen Özdenkos. Under just dessa tvås förklaringar om hur allt kunde gå så fel, tog de dels på sig ansvaret för undermålig planering, dels försökte de förklara hur de tänkt. Det blev mer och mer uppenbart att de varken har kunskap eller förståelse för de multifunktionsnedsatta barnens vardag. Eller för barnens familjers vardag. Mer och mer kritik dök upp från oss föräldrar, i princip i varje avseende hur beslutet om flytten med mera tagits.

Sveket
Men. Efter en dryg halvtimme av undanförklaringar och försökt till rättfärdigande, med allt mer irriterade föräldrar kom det plötsligt fram att deras huvudförslag är - hör och häpna - att trots allt genomföra flytten av Kommunikationsklasserna.
Skälet är enligt de ansvariga enkelt. Eftersom ingen gjort något rent fysiskt åt klassrummen (till exempel är två av dem sedan juni transformerade till matsalar åt andra skolbarn) finns inte längre lokaler kvar på Bodaskolan att ha undervisning i. Det vill säga, under de drygt fyra veckor som gått sedan löftet att flytten inte skulle bli av, har ingen brytt sig om att åtgärda dessa klassrum. Och nu ställs elever, personal och föräldrar inför fullbordat faktum - ni måste flytta.

Att sättet "förslaget" om flytt presenteras är förkastligt är en sak. Men detta löfte om att ingen flytt ska ske innan samråd med berörda, att lokalerna och utemiljö på regementet är klara, att planering av verksamheten ska göras först - det löftet var uppenbart inte värt ett skit.

Föräldrers ilska
Ja. Jag blev ursinnig på mötet och ifrågasatte återigen de ansvarigas kompetens att ha de arbeten de har. Men mest av allt är jag förvånad över att bristen i kompetens är så omfattande. De ansvariga har återigen tagit "den enkla vägen ut". Vilket i detta fall återigen betyder att de svagaste av barn drabbas hårdast. Hur kunde det bli så här?

Det är viktigt att tillägga att de ansvariga sa att detta bara är ett förslag, att det finns alternativ. Men. Om ingen gjort något för att andra alternativ ska vara möjliga den passerade månaden (sedan det givna löftet i mitten av juli), hur ska de kunna göra det nu? Med bara några få dagar kvar till skolstart?

Extraläsning om du orkar
Några intressanta aspekter på allt detta:
1. Det har talats om stor brist på lokaler på Bodaskolan, vilket nu inneburit att till exempel två av de mest moderna klassrummen i hela Sjuhärad (de som specialbyggts för Kommunikationsklasserna) nu omvandlats till matsalar. Är det verkligen den bästa lösningen?

2. Varför får vi som föräldrar vara med på ett möte, där alla viktiga beslut redan verkar som de är tagna? Är det det som kallas Inkludering?

3. Det finns en plan för att skolbarnen "ska förstå" varför flytten ska genomföras. Den går ut på att barnen 18 augusti först kommer till Bodaskolan för att se att de inte kan vara där, när klassrummen totalt förändrats. Sedan ska de bussas till de nya lokalerna (som inte är anpassade) och förstå att det är bättre där. Sedan när kan en på några timmar förklara allt detta för de skolbarn som har svårast att förstå stora förändringar? Empatibrist?

4. Ansvariga på Stadsdel Öster (i detta fall Gülsen Özdenkos) fortsätter att hävda att lokalerna på regementet är färdiga att flyttas in i. Men i detta fall är det en stor dragning av verkligheten. De går att flytta in i, men inget är anpassat efter verksamheten, inget är likt de lokaler som barnen tvingas bort från. Mest intressant i detta är att Gülsens chef Ulrika Gustafsson samtidigt förklarar att barnen måste ha kortare skoldagar de första två veckorna för att lokalerna ska kunna färdigställas. Och den som tror att lokalerna kan färdigställas på två veckor har inte förstått vidden av problemet.

5. Jo. Detta med att ha kortare skolvecka de första dagarna. Vem ska ta hand om dessa mutifunktionsnedsatta barn när skolan slutar tidigare, ordinarie assistenter/Fritis inte är igång och föräldrar jobbar? Hur tänkte någon att det kunde vara en enkel lösning?

Förtroendet är slut
Besvikelsen är stor, men framför allt har jag förlorat förtroendet för att de ansvariga vill mitt barn väl. De har inte pratat med oss, innan de tar ett avgörande beslut. Sedan får de på tafsen av politikerna som inser det orimliga i det tagna beslutet. Bara fyra veckor senare vill de trots allt ändå driva igenom det första beslutet. 
Vem skäms tillräckligt mycket först? Och ställer sin plats till förfogande för någon som är kompetent?