Ytterst lite bara svenskt.

Det finns faktiskt ytterst få saker, företeelser eller för den delen ord som är helt "svenska". Den som påstår annat är helt enkelt inte påläst. Det mesta vi fått här uppe i kalla norden är lånat, snott eller på annat sätt importerat under tidens gång. Men det finns några få ord som inte kommer utifrån...

Hallon. Tittar du i ett etymologiskt lexikon finner du mycket snart att i princip alla ord har en härledning. Latinskt, germanskt och/eller indoeuropeiskt. Det mesta har funnits förr och därmed i någon form beskrivits förr och det finns inga behov för unika, svenska ord. Men hallon är ett utmärkt undantag från den regeln. Ordet har ingen motsvarighet i andra språk, kommer troligtvis bildat från fornsvenskans hald- = backe. Alltså backbär.

Uppehållsväder. Ett ord som till exempel författaren Pär Westberg anser bara vara svenskt.
"Här kan man gå en vårkväll och tala om tro och otro, om tillit och föreställning eller bara om uppehållsvädret - detta unika svenska ord." (Ur Pär Wästbergs Stockholm)

Ogooglebar. Även om ordet till del består av ett namn på en multinationell sökmotorjätte, är det helt svenskt. Inte ens på engelska finns faktiskt en accepterad motsvarighet (ungooglable? kommer närmast, men används inte). Ordet är skapat i Sverige, för en "svensk nutida social kulturyttring" och svenskt behov. Hur länge det överlever och kommer att användas? Det är upp till dig. Fanns på nyordslistan 2012, men togs bort bland annat för att Google insisterade på det....

Ord som inte räknas:
Fika. Från knallarnas månsing (hemligspråk) och bara ett byte av stavelser i ordet av ka-ffe
Ljummen. Germanskt ord. Intressant nog tidigare även med annan, äldre betydelse än dagens halvvarm i svenskan - nämligen dov.
Dygn. Germanskt ursprung (dōᵹin), samma ursprung som för både svenskans dag och engelskans day.
#blogg - 017

Eller? Att stoppa in ett l.

Dags för ordnörden att ge lite stöd inför helgens stavningstävlingar. Att handskas med bokstaven l är inte alltid enkelt. Här följer tre exempel där användningen av l betyder stor skillnad.

Öppenhjärtig. Har hört många som använder ett l i ordet, så att det blir öppenhjärtlig. Men si, det är fel det. För enklare adjektiv kan både ändelserna -ig och -lig användas, t.ex. modig och hjärtlig. Men här är det en kombination adjektiv och substantiv. Då ska ändelsen i princip alltid vara -ig. Dessutom betyder öppenhjärtig inte att något är hjärtligt, snarare uttalat högt, att säga sin mening så att andra hör. Och det inte alltid på ett hjärtligt vis.
Naturligtvis finns undantag från regeln, till exempel när du använder ändelsen -språkig i samband med nationsnamn. Tyskspråkig och engelskspråkig heter det, inte tyskspråklig. Däremot heter det skönspråklig. 

Omständlig. Det ska faktiskt vara ett (kanske lite omständligt?) l med i detta ord. Hör ofta att många använder ordet utan l och det är väl så att de allra flesta av oss förstår vad som avses. Ordet kommer från tyskans umständlich. Oftast är du förlåten om du säger fel, men stava inte fel... 

Och för att krångla till det, de flesta andra ord som innefattar -ständ- har inte l med, till exempel fullständig, beständig och ständig.

Ogooglebar. Som egentligen kanske borde heta ogooglingsbar eller ogoogelbar på svenska. Ett nytt ord som skapat en del rabalder inom språkvärlden. Språknämnden hade ordet på sin nyordslista 2012, tog bort efter påtryckningar från Google med mera. 

Intressant nog fortsätter ändå Språknämnden diskussionen om ordet, bland annat eftersom Svenska Akademien beslutat stoppa in ordet i ordlistan.

Och här har du tur. För du får faktiskt göra det du själv vill just nu. Språkrådet förklarar detta med att det ännu inte är säkert att ordet får fäste bland oss ordbrukare, och att det då är upp till oss själva dels hur vi vill använda det, dels stava det.

Har skrivit tidigare om ordet ogooglebar och du kan läsa mer om det här. Och en kompletterande kommentar hittar du här.

#blogg100 - 095