12 september 2017

Vad proffsen har.

Kommunikation kan vi alla, oavsett om vi har det som yrke eller ej. Och alla kommunicerar dagligen, så det borde egentligen inte vara så svårt. Ändå blir det ofta fel. Kanske finns skälet till misslyckandet i det knep som nästan alla lyckade, yrkesmässiga kommunikatörer använder. Vet du vilket det är?

Det ska direkt sägas att vi egentligen alla är bra på kommunikation. I rätt miljö och situation är vi mycket bra på att ta emot och att ge kommunikation, det vill säga både som mottagare och sändare. Skälet till detta är enkelt - det är något av det första vi lär oss. Om du inte är funktionsutmanad har du lärt dig grunderna i kommunikation långt innan du ens har ett komplett språk. 

Kommunikation för alla
Det ingår i att vara människa att kunna förstå andra, utan detta är det svårt att överleva. Till en början är vår kommunikation grundad i just detta behov av att överleva och fortplanta oss. Att få dagens näring, att förstå vilka som är fiender och vilka som är vänner, att hitta någon som hjälper oss att fortplanta oss. Senare kommer alla andra, mer sekundära behov, de som har med känslomässiga behoven att göra. Märk väl att jag inte nedvärderar dessa behov, de bara kommer efter de grundläggande behoven när vi lär oss att bli och vara människor.
I dessa kommunikativa behov ingår också att kunna verka inom en grupp. Vi lär oss först att förhålla oss till andra nära människor, senare till närmaste gruppen och senare igen att hitta plats och definiera oss i den större sociala gruppen. Språket är faktiskt inte det enda sättet att kommunicera, men när det gäller större grupper är just språket mycket väsentligt för att dels definiera de som är innanför gruppens gränser, dels de som är utanför.

Nå. Någonstans uppstod behovet att ha de i gruppen som mer uppdragsmässigt arbetar med kommunikation. Ledare, administratörer och förmedlar (historieberättare) blir oftast de som är extra bra på kommunikation. Sedan tillkommer nu för tiden alla de som yrkesmässigt arbetar för andra med just kommunikation (en sådan som jag till exempel).

Knepet är...
Och då kommer vi till det absolut viktigaste knepet för en yrkeskommunikatör. För även om alla kan/vill/förstår kommunikation är ju en del helt enkelt bättre på det. Och det viktiga för vilket yrke som helst är att att kunna leverera med en hyfsad hög lägstanivå, även om inte allt är rent briljant. Den yrkesmässiga kommunikatören gör alltså alltid en bra jobb och misslyckas mycket sällan. Ungefär som skillnaden mellan professionella skådisen och amatören: lägstanivån på proffsteatern är i princip alltid högre, även om amatörerna ibland får till en lysande föreställning.

... tid
Skillnaden mellan de professionella och amatörerna är hur mycket kvalitativ tid som ges varje projekt. Tid för analys, research, benchmarking, marknadspositionering, språklig analys, skriva, korrektur, omskrivning och så vidare. Och den som gjort detta under många år har det lättare, med flera tillgängliga, genomarbetade metoder för att genomföra det kommunikativa projektet.
Är proffset alltid bättre? Nej, men nästan. Och lägstanivån är generellt betydligt högre. För en bra kommunikatör ger sitt arbete tid. Tid att fungera kommunikativt, för rätt målgrupp, med rätt budskap, på rätt plats och med rätt önskad reaktion. 
Tid, är alltså svaret på väldigt många frågor när det gäller kommunikation.


Och för den lässugne, en vetenskaplig artikel om tidsbegreppet i olika språk kan du hitta genom att klicka här.

Du kan också läsa mer om det jag gör för dig som svensk och engelsk skribent/copy eller som inspiratör/förvaltare av social media-marknadsföring genom att klicka här.

4 kommentarer:

  1. Kommunikation är verkligen ett brett ämne. Min första bok handlade nästan bokstavligt om det. "Börja tala". Jag tycker det är spännande att också se att kommunikation är mer än ord och tid - vi uttrycker oss ju också genom handlingar, genom tonfall, genom rörelser, genom tystnad... Och det kan vara delar av den professionelle kommunikatörens verktygslåda. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, ja. Själv hävdar jag också att till exempel pausen är mycket underskattad. Som journalist var pausen ett av mina mäktigaste verktyg för att dels få intervjupersoner att prata mer, dels låta det sagda få god verkan hos lyssnaren.

      Radera
  2. Jag som arbetar med marknadskommunikation kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Jag har ofta fått höra (lite kritiskt) att jag är så petnoga, men det måste jag ju vara för att, precis som du säger, så måste mitt arbete hålla en hög kvalitet och då behöver jag lägga mycket tid.

    SvaraRadera
  3. :).
    Petnoga är bra, liksom att göra om, göra om. Bara deadlinen hålls så...

    SvaraRadera