Mina minnen är flera. Min pappa gjorde ett par tjänstgöringar på svenska FN-bataljoner innan jag själv gjorde min första. Han gjorde det i sin yrkesroll, min första var i min militära roll som kvartermästare-utbildad trosstroppchef.
En historia jag aldrig glömmer från 75C, Cypern 1979/80 är en som befinner sig någonstans i mellanrummet mellan militärens distinkta befälsordning och detta att fungera tillsammans med kamrater och en del civila på en daglig basis i ett halvår. Att som underhållschef på ett skyttekompani ständigt hävda sin rang går bara inte, speciellt om du är 20 år gammal. Det viktigaste är alltid att lösa problemet, att utföra uppdraget.
Beställes: S-37
När en vaktkur på en observationspost högt uppe på ett berg helt sonika blåste bort, fanns önskemål om att ersätta den snarast. Beställare var jag, utförare (på olika nivåer) var pionjärerna i bataljonens stödkompani. Jag tog fram ett för uppgiften avsett formulär och beställde helt sonika "1 st observationspost S-37". Inte något (tänkte jag) som kunde missuppfattas.

Nå, den "stora" S-37 hamnade relativt snart ändå på sin rätta bergshöjd, med god överblick på den turkiska linjen. Den något mindre kuren står än idag på mitt kontor, med överblick på mitt dagliga arbete.
Åh, vilken kul historia! Älskar att du har den där vaktkuren stående och att någon tog sig tid att bygga den. Och ja, du vet ju hur viktigt det är med tydlighet i kommunikationen. Det är ju du nu mer av en mästare av än du verkade vara då.
SvaraRaderaOch FN. För det mesta ett bra organ. I alla fall när stormakterna inte tar allt för mycket plats.
Tack. Och tack för att du läste min lilla historia denna FN-dag. I min synvinkel; allt arbete som FN-soldaterna gör och gjort för att återskapa vardagen hos våldutsatta människor är viktigt att se.
SvaraRadera