För ett bra tag sedan utsåg jag svenskans fulaste ord. För i många år har detta ord förföljt mig, fult och kladdigt som det är. Men jag hade trots allt fel. Bägge är numera bara det näst fulaste ordet vi har.
Tycker inte om anglosaxismer i någon större utsträckning. Tycker däremot om nyord, eller i alla fall de flesta. Och ett av de senaste på Språkrådets nyordslista (2012) var just ogooglebar, med definitionen som något ”som inte går att hitta på webben med en sökmotor”.

Ursprungsnyheten, från SR Vetenskapsradion. Annan artikel om vad som hänt. Och från Språkrådet, en förklaring varför de bland annat tycker om debatten, men inte påtryckningen. Inte heller Språktidningen är imponerad.
Själv är jag förundrad, eftersom ett språk liksom inte styrs av regler, utan av användandet. Det vill säga, om du och jag och en massa andra svenskar väljer att använda ogooglebar så är det ett svenskt ord. Punkt. Känns lite som om Google viftar med lansen mot väderkvarnsvingarna.
Till själva ordet då. Ja, det är ruskigt fult. Inte översatt, utan direkt använd varumärkesord. Och Google kommer från flera engelska ord varav go, slanguttrycket oogle och ogle kan tänkas vara de viktigare.
Och, några andra frågor är plötsligt relevanta. Uppfattar vi återigen att vissa amerikaner är arroganta? Och tycker mindre om Google? Och vill gärna på rent trots använda ordet ogooglebar så mycket som möjligt.
Ja.
#blogg100 - o63b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar