Attans också!

Och efter sju kommer åtta. Ett ganska tråkigt om än rund siffra. Och delbar med tre andra heltal - 1,2 och 4. Sedan kanske en och annan datanörd blir irriterad, när jag säger att det är ett tråkigt räknetal.

Åtta. Motsvaras av grekiskans okto, latinets octo och sanskritens astau. 
Talet åtta är bas i det oktala talsystemet, som används i många datorer. Bland annat använder Unix och C oktalsystemet. Enkelt förklarat? 8 = 2³! I oktala system är en numerisk symbol lika med 3 bite, 8 bite är lika med en byte. Tack och lov använder vi inom matematik och dagligt liv hellre det decimala talsystemet, snarare än det oktala. För med decimala systemet är det lättare att räkna på fingrarna (och tårna, för den som vill det).
Åtta är också ett fibonacci-nummer, för er intresserade av koder.

Attans. Jag ljuger ju nästan, för ordet attans är egentligen inte från åtta utan arton. Fast å andra sidan är arton (och även åttio) bildat ur åtta. 
Invektivet (svordomen) attans kommer från uttrycket arton jävlar. Men så vitt jag vet är det endast äldre personer som tar riktigt illa upp, när du använder detta idag värdemässigt svagare styrkeord.

Åttonde. Fornsvenskans attunde. Första ordningsordet med tillägg av oklar mellanvokal, finns i nionde, tionde och så vidare.

Oktett. En ensemble eller grupp om åtta personer. Oftast musikalisk term. Men en byte (datorterm) kallas ibland, om än sällan, för en oktett. 

Attans. Nu ska oktetten spela igen. För åttonde gången! Är ju lååånga stycken och jag som måste iväg och programmera istället, Det gäller att byte-a ihop, skrattande han ansträngt.
#blogg100 - 076

Stäng inte för öppna frågor.

Om frågans roll i kommunikation, del 2.

Vi måste vara minst två för att att kunna kommunicera. Sändare och mottagare. Förmedlare och lyssnare. Och för att ha en bra konversation, måste frågorna vara bra. De avgör liksom allt.
Ibland handlar god kommunikation om något så enkelt som att att frågan du ställer ska kunna besvaras på ett bra vis.

Fråga. På fornsvenska fragha. Från lågtyskans vrâgen, jämför med tyskans fragen. Samhörigt med de svenska orden forska och frejd. 

Det som skiljer den duktige journalisten från medelmåttan, är förmågan att ställa rätt fråga. I ett andra inlägg av tre, när det gäller kommunikationens viktiga frågor, handlar dagens inlägg om att ställa öppna eller slutna frågor, vilket är skillnaden mellan att få ett enkelt ord som svar eller hela berättelser.

En god lyssnare
Tycker du om att prata med någon speciell person? Har du funderat på varför du gör det? I de flesta fall av lyckad kommunikation är det avgörande inte hur bra du sänder, utan hur bra du tar emot - det vill säga hur bra lyssnare du är. Och vad goda journalister vet är att det allt som oftast inte handlar om att formulera sin smartaste fråga, utan att ha vet att dels lyssna bra, dels ställa rätt följdfråga.

Stäng inte
Felet många gör när de till exempel intervjuar någon, är att de ställer "stängda frågor". En stängd fråga är den som det går att svara ja, nej eller vet inte på. Ett enkelt exempel på en sådan fråga är: Känns det bra? Det som kännetecknar den typen av frågor är att de just stänger kommunikationer, de uppmanar aldrig till att utveckla svaret. Kanske är det därför många sportjournalister ändå lärt sig att istället fråga: Hur känns det?

Dock är det följdfrågan som är det viktigaste i detta sammanhang och det av två skäl. För det första måste en bra lyssnare just lyssna. Är du för fokuserad på din nästa viktiga fråga, glömmer du att höra vad intervjupersonen just sagt:
Ett exempel är detta kommunikationsutbyte:
– Hur känns det nu när du gjorde hattrick och var bäst på plan?
– För jävligt!
– Blir det fler mål nästa match, tror du? ...

För att få mer
För det andra är det fördjupningen eller mer av historien som egentligen vill ha. Och den bästa frågan är nästan alltid; Varför? Följt av utfrågarens tystnad. Tillräcklig tystnad så att den du pratar med förstår att du vill höra. Inga om, inga men, inga förklaringar. Varför? och tystnad...
För det är när vi visar oss villiga att lyssna, samtidigt som vi ger den som sänder (intervjuas) utrymme att berätta, som vi får de bästa och mest intressanta svaren. Stoppa in ett varför efter nästan vilket svar du än får, så förstår du:

– För jävligt
– Varför?    ...

– Underbart!
– Men varför?   ...

eller
– Vad tycker du om att dina kamrater fotbollssupportrarna hade en strippa i bussen på vägen ner?
– Klockrent!
– Varför då?   ...

Du måste naturligtvis välja dina tillfällen. Att fråga varför på allt som sägs dig, gör att folk tycker att du är en irriterande och barnslig person (så här gör många barn nämligen), men att göra det ofta gör att folk gillar dig. Du visar nämligen att du vill lyssna på dem och det är alltid populärt.

Så undvik att ställa stängda frågor och du kan börja anses som den bästa lyssnaren någonsin...


Här finns del 1 i min miniserie om frågans roll i kommunikation: Att ställa rätt fråga 
#blogg100 - 075

Frågan som ger svaret.

Om frågans roll i kommunikation, del 1.

Vi måste vara minst två för att att kunna kommunicera. Sändare och mottagare. Förmedlare och lyssnare. Och för att bli en bra kommunikatör krävs att kunna ta emot, att lyssna. Och det i sin tur kräver att veta vilken fråga du ska ställa. Något alla bra journalister är väl medvetna om.

Det är det som skiljer den duktige journalisten från medelmåttan, är förmågan att ställa rätt fråga. I ett första inlägg av tre, när det gäller kommunikationens viktiga frågor, handlar dagens inlägg om varför vissa frågor är bättre än andra. Som en journalist ser det.

Kommunikation. Kommer från latinska ordet communicare som betyder göra gemensamt. Utan minst två deltagare kan alltså ingen kommunikation finnas. I ett vardagligt samtal människor emellan skiftar vi hela tiden i rollerna som förmedlare och som mottagare. Vi sänder genom kropp, ljud, språk, blickar och mer ändå. Och vi tar emot genom i princip lika många olika förhållningssätt.

Hur journalisten använder frågan
En nyhet är bara en nyhet om den har något nytt att berätta för den som ska ta emot. Det vill säga, nyheten ska dels handla om något du bryr dig om och som påverkar dig, dels vara något du är intresserad av.
Det finns massor av frågor att ställa efter att något hänt, alla kanske inte lika intressanta, men ändå delvis relevanta. Till exempel: vad har hänt, hur hände det, när hände det, var hände det, vilka var inblandade och vad innebär det som inträffade. Det finns naturligtvis fler variationer av dessa frågor. 

Men alla frågor går inte att fråga av rent praktiska skäl. Därför försöker journalisten komprimera antalet frågor till de väsentliga, det vill säga vad i händelsen är det som berör just de som ska ta emot nyheten. Då kommer de klassiska frågorna när, var och hur in. Lägg till; hur blir det sen då? så har du en komplett liten artikel. Kan jag besvara dessa frågorna har jag åtminstone en grundläggande berättelse att förmedla. 

Grundmallen för journalistens frågande kan då se ut så här:
– Hej, vad är det som har hänt? 
   (Se till att få svar på när, var, hur)
– Varför då? (fördjupning av ovanstående)
– Hur påverkar det ...? (Sedan då?)

Till det kommer en rad kontrollfrågor, som vem det är som svarar, vad hen har för ansvar i saken och om något liknande hänt förut och så vidare. Men grundmallen för den korta nyheten är densamma oavsett vad som har hänt.

Själv har jag arbetat som nyhetssändare på radio ett antal år, det vill säga den som kommunicerade ut nyheterna till lyssnaren. För min del handlade arbetet mycket om att koncentrera mig på två saker: Varför berättar vi denna nyhet och för vem?
Om jag vet vad det i nyheten som är intressant för mina lyssnare, kan jag leda in dem till att förstå i tur och ordning:    Skälet till varför jag berättar detta för dig (vilket är frågorna vad, var, hur, när, vem och så vidare). Och hur detta berör dig (vilka var med, i vilket sammanhang och vad händer sedan).
Att skriva ett nyhetsmanus kräver sedan att du kan svara på tre frågor, helst fyra. De är vad, hur och varför? - och för att göra texten vettig för lyssnaren även Sen då?
Och som du ser utgår journalistiska frågandet och journalistiska berättandet från liknande frågor.

Risk för förändring?
Sedan kan du vara en cyniker också. Det är nämligen så att många undersökningar visar på att det finns tre frågor som konsumenten av nyheter ställer sig. Dessa tre frågor har också med relevans och angelägenhetsgrad att göra. Vi som människor söker trygghet och vi vill veta om det finns risk (eller chans) att vår och de våras situation kommer att förändras. Och de tre frågorna, som är grundskälet för att du börja lyssna på nyheterna är då:
– Har det hänt något? 
– Det har väl inte hänt något? 
– Och hur blir vädret?

#blogg100 - 074

Förlösta förväntningar för fotbollistas.

Återigen förmånen att få skriva för favoritlaget i fotboll, som en av några få officiella krönikörer. För mig är det en chans att få kombinera språket och stilistiken, med fotbollsintresset. 

Att få sätta saker i perspektiv tycker jag är både utmanande och lustgivande. Här följer ett kortare utdrag ur den senaste krönikan, publicerad på www.elfsborg.se idag. Den finns även på min egen samlingssida med krönikor. Hoppas att Benjamin inte tar illa upp... 

Väl bekomme:

"Det var en underbar tillställning, som blev lite av året förlossning. Förväntan var stor, våndan större och kanske skräcken störst. Efter en vansklig försäsong var vi osäkra på hur ”vårt barn” skulle se ut. Men det visade sig vara friskt och fullt av liv.
För mig var allsvenska premiären mot AIK en förlösning som det är väldigt skönt att vi klarat av. Nu kan vi gå vidare.

Kommer aldrig att glömma födseln av mitt första barn, Benjamin. Så efterlängtad, men ändå förknippad med så stor oro: Går det bra? Är han frisk? Kommer frun överleva själva förlossningen? Och miljarder andra tankar om blöjor, nappar, mat, sömn och föräldraskap. Alla ångestfyllda inför det stora som höll på att ske oss.
Det gick bra. Den dagen och de flesta efter den. När han var ett år ramlade han visserligen ner från sängen rakt på huvudet, och några dagar senare ramlade han på en gammal innebandypokal och skar upp munnen så blodet stänkte. Men det har gått bra.
Idag är Benjamin drygt 15 år och ångesten... har kanske inte försvunnit, men är hanterbar... "

#blogg100 - 073b

Vad du egentligen säger.

Det ska böjas i tid... , sa ofta min farfar. Jag vet precis vad han menade - en ska börja i tid för att få något gjort. Och under många år trodde jag att ordet böjas var en variant av ordet börjas. Men jag hade fel, uttrycket var mer sofistikerat än så. Vet du hur, egentligen?

Det finns många uttryck i svenskan som antingen låter likadant och förändrats i betydelse eller som ändrats i uttryck men behållit sin betydelse. Det är en del av språkets utveckling, antar jag, men språkintresserad som jag är vill jag ändå veta varifrån uttrycket kommer.

Så här bjuder jag på några enkla förklaringar, som kanske kan ge språklig upplysning. Lite historia bakom liksom.

Ont krut förgås inte så lätt. Ett uttryck jag tror vi alla hört och alla förstår innebörden av. Det som är dåligt, försvinner inte så lätt. Typ.
Men visst är det märkligt att just krut skulle vara ont? Krut?
Förklaringen finns i inhämtandet av uttrycket från tyskan. För tyska uttrycket är:
Unkraut vergeht nicht - där unkraut betyder ogräs. Och i gamla medellågtyska hette ordet unkrut och i svenskan lånade vi in ordet krut så sent som på 1500-talet för att beskriva ört eller krydda. Det fanns säkert svenskar som sa onkrut för ogräs i kryddodlingen och på den vägen är det.

Ah, ogräs förgås inte så lätt. Inte ont krut, utan ogräs. 

En riktig järnnatt. En natt som är kall som is, men vad har det med järn att göra? Ja kallt järn är ju kallt. Eller, kölden håller oss i ett järngrepp?

Nej, det är tyvärr en felaktig översättning från tyskans eis (is), där felaktigt det liknande ordet eisen (järn) använts. Egentligen borde vi säga isnätter - men det gör vi ju inte...

Så var det det här med att böja. Som inte alls har med ordet börja att göra, från början. 

Det korrekta, längre uttrycket lyder: Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. 

Kanske syftandes på hantverkets tidigare sätt att använda trä. Böjträ fick hantverkaren i många fall endast genom att träna trädet, till exempel genom att tvinga det att böjas som ungt och sedan hålla det där med en form. När trädet växte antog det den krokiga, böjda formen - viktigt för bland annat skeppsindustri och möbelsnickare.

#blogg100 -073

Runt är sunt. I en hel bunt.

Rund är ett roligt, runt ord. Som är betydligt mer mjukt än ordet kantig. Varför är det så? Bara för att vi ser det mjukt? Eller för att runt inte stöter sig med något?

Vår värld är uppenbart rund. Från början till slut är liksom väldigt mycket antingen en cirkel eller format som en. Här ett enkelt litet urval av rund och runt. Sopor, väggar, ljus med mera. I begynnelsen är allt runt?



Rund. Fornsvenska runder. Av latinets rotundus, via lågtyskans runt och franskans rond. Möjligtvis också med inflytande av latinets rota, som betyder hjul.



Rund har också i svenska haft en tydlig överförd betydelse i ordet frikostig, jämför med fortfarande levande, men sällsynta svenskans rundhänt. Samma grundbetydelse finns i låneordet redundans, som betyder överflöd.



#blogg 100 - 072

Har du tid för tid?

En av historiens mest prövade frågor är den enkla: "Vad är tid?"
En fråga som är ursinnigt svår att besvara, mest för att du först måste förstå frågan och sammanhanget innan du kan ens ana om det finns ett svar. Jag ger dig ändå några alternativ till vad tid är. För i slutänden måste du själv bestämma vad du anser tid vara.

Tid. På fornsvenska tiþ. Roten ti- troligtvis indoeuropeisk motsvarighet di-. Men exakt härledning mycket omdiskuterad, lika omdiskuterad som den semantiska, filisofiska, kulturella eller religiösa innebörden av just tid. Troligtvis inte samma ord från början som indoeuropeiska temp och latinets tempus (som har ursprungsbetydelse utsträcka).

Först den enkla frågan varför vi måste veta något om vad tid är. 
Det är för att vi ska kunna beskriva oss själva i förhållande till de som varit före oss, de andra i vårt "nu" och alla de andra som kommer sedan. Vi behöver helt enkelt tidsbegreppet för att passa in.
Och med det över till några möjliga aspekter:

1. En enhet för att vetenskapligt fastställa förhållande till andra vetenskapliga enheter. Enligt till exempel Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP):
Tid: En sekund (s) är varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning, som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium 133.

2. Eller lite mer allmänt om tideräkning? För ett år är inte alltid ett år... Eller hur ser indier på detta med tid och tideräkning...

3. Tid i ett mer invecklat vetenskapligt sammanhang, med en underbar brittisk professor. För tiden inom fysiken handlar bland annat om var du finns, hur fort du rör dig samt om vilken massa och energi du har. Ett videoklipp som du kan se här.

4. Lite om den kulturella skillnaden. Och om att det fortfarande finns människor som aldrig ställer frågan: Vad är tid? För de har inga tidsbegrepp i sitt språk... 

5. Inom den teoretiska filosofin är frågan kring tid extremt komplicerad, mest eftersom det finns många variationer att ta ställning till - både objektiva och subjektiva. Här kan du läsa en artikel om "tidens gång" som säger en del om själva tänkandet.

6. För religiösa är tiden viktig, för den ger dig ett mått där du ska åstadkomma något inom. Där är målet ofta uppfyllelse eller uppstigning till en bättre värld. Så det gäller att hålla reda på den tid du har, som i till exempel bibeln...
Eller för att hålla "rätt tid" för bön, som till exempel inom islam. Eller för att veta när Ramadan är.  

7. Eller bara en enkel jämförelse av klocktid. Vad är egentligen klockan i ett annat land, i en annan världsdel?

Och det finns än fler angreppsvinklar...

Så - precis som när det gäller ditt språk - så handlar synen på tid på vilken fråga du ställer, på vilket perspektiv du har till tid. 
Och jag undrar (när du läst allt detta): Har du använt din tid väl?

#blogg100- 071

Intressant på #blogg100.

Vill passa på att förmedla några av kamraterna på #blogg100. Valde på (nästan) måfå ut fem ämnen och hamnade här. Läsvärt!

Kaffe. 
Förstör kaffe? Eller...

Oskulden.
En tidsbetraktelse.

Aprilskämt.
Även om det är lite introvert och slingrigt är det läsvärt...

Norrländska i stan.
Om att språket är en del av identiteten. På en av mina favoritbloggar - Retorikiska...

Mer bloggleteri.
Upphovsmannen bakom #blogg100 letar bland smaklig läsning. Till exempel denna.

#blogg100 - 070b

Förmeringsbara ord.

Merord. Att förklara hur ett ord som tillsynes är relativt enkelt, inte alls är det. Dubbeltydlighet kan ibland ersättas av tredubbeltydlighet.

Monoteism. Begrunda gudomligheten i en enda tesort. Dedicerat till den enda, sanna guden.

Maskör. Dubbeljobbar dels som baryton i gäng från Falun, dels vid filmen. 

Dekanus. Ledaren för de tolv lärarna, som ständigt påpekar att våra bakar förmår mer än vi tror.

Hela samlingen av #merord hittar du här.
#blogg100 - 070

Se på mig. Då.

Har jobbat en massa år som journalist, flest som pratande sådan - reporter. Jag har arbetar på en rad olika redaktioner runt om i Sverige, men huvuddelen av de åren var jag på Sveriges Radio Sjuhärad i Borås.

Mycket nyheter blev det men även en hel del program och dessutom en hel del annat. För jag har aldrig kunnat hålla mina fingrar i styr, utan anser att en bra anställd är en som gör mer. Och hjälper till med sin kompetens.

Lite irriterad var jag när webben infördes och det tydligen var ok med att använda vilken bild som helst på personalen, mina arbetskamrater. Suddigt, obeskuret eller på annat vis oigenkännligt.
Så istället fotade jag dem själv, med ett enda mål. Du ska se i deras ögon att de är till för dig, för dig som vill ha bra Public Service-radio.
Så småningom fotades alla anställda av en något mer professionell fotograf, bland annat för att jag ansåg att det var bäst så. Men jag har sparat dem, bilderna jag tog för cirka 15 år sedan. Kan kanske vara kul att se några av porträtten jag tog under 90-talet...

Anna Carlsson/Nordin

Caroline Aronsson

Henry Augustsson

Mikael Olmås

Glenn Fahlman

Nicklas Jacobsson/Malmberg

Pelle Pellby

Staffan Kulneff

Jan-Åke Thorell

Tina Gillberg

Jon Koldenius

Per Rylander

#blogg100 - 069


















Hur jag såg ut då?

Gunnar Fägersten Novik
foto: någon annan