"Vi förväntas prata om främst cancersjukdom på ett visst sätt eftersom kampmetaforiken är starkt etablerad i vår kultur, men den är inte alltid stärkande för de drabbade. Tolkningen att det är ett personligt misslyckande för den som ”besegras” ligger ju inte långt borta..."
Språkets retoriska knep är inte alltid uppdaterade. I det här fallet att bygga in metoder och förhållningssätt rent moraliskt i de ord och uttryck vi normalt använder är helt enkelt gammaldags och ej förenligt med modern kunskap. Att prata om kamp är bra för de närstående kring en som är allvarligt sjuk, men all modern forskning visar att just denna typ av språkbruk kan vara extra jobbig för den drabbade.
Hur gör vi då? Jo, steg ett är att medvetet göra sitt bästa. Och finns ny kunskap ska vi ta till oss av den och låta den påverka våra beteenden. Språket inte bara bör ändras, det måste ändras - för en mer humanistisk syn på oss själva.
 |
| Skärmdump Språkbrevet |
Detta är bara ett exempel på när språkbruket inte hänger med, det är i vissa avseenden traditionellt på ett mer eller mindre skadligt vis. Tanken jag då ber dig tänka nu är enkel; finns det andra liknande äldre språkbruk som inte är "uppdaterade"?
Andra exempel på modernisering av språket:
- Skillnaden mellan handikapp och funktionsrätt (helt nytt ord faktiskt)
- Hen, Genusneutralitet
- Bibeln, tack och lov ändras språket i och med förnyelserna av översättningarna
- Pluralverb, inte så ofta vi säger eller skriver voro längre
- Du-reformen på 60-talet.
Läs mer om språkexemplet ovan och mer, i Språkbrevet (klicka här). Här kan du bland annat även läsa detta:
Av de cirka 500 (!) mer eller mindre roliga definitionerna av covfefe i Urban Dictionary, tror vi att den här har en riktig chans att överleva: ”a social media mishap or accidental posting”, alltså en groda i sociala medier. Som i ”my grandmother just posted an epic covfefe”
