Innan ilskan drar igång är det dags att förklara en sak för alla er språkpoliser därute. För bara för att ni har en bestämd åsikt eller vet att "alla" i er närhet uttalar något på ett visst sätt kan det vara så att fler än ett sätt är korrekt. Och bland språkvårdare/-vetare är det idag allmänt kutym att vara tillåtande. För även om grammatiken du en gång i världen lärde dig kan verka bestämd, är det inte så enkelt.
Ett bra exempel är uttrycket/ordet i fjol/i fjor (betyder under förra året). Det går att ofta säga om användaren kommer från södra Sverige eller från ett område runt Uppland på grund av hur det sägs (r i södra Sverige, l längre norrut). Men upplänningar kan säga båda delarna, utan att det blir mer rätt eller fel. Jag vet detta av egen erfarenhet, född i Uppsala och allt
Så tillbaka till upprorsmakaren k. Arkitekt kan uttalas med första k:et hårt eller mjukt. Båda uttalen är korrekta. Och samma sak gäller för k:et i orkidé. Inget är mer rätt eller fel, även om något av bruken eventuellt är vanligare.
Och till de tröttande schismerna kring ordet kex. Jag skrev om detta ord redan förra sommaren.
"Etymologisk kommer visserligen ordet kex (som från början stavades käx, kiäks eller käcks) från engelskans cakes. Det är i princip (men bara i princip) samma ord som svenska ordet kakor. Men det är inget argument för att det är mer korrekt att använda hårt k. Lika lite som argumentet att k före mjuk vokal måste uttalas ch- och inte k- (jämför med kedja, kerub, kela och keramik). För titta bara på orden kennel, keps och kentaur.
Det som är viktigt att komma ihåg är att det är brukarna (i detta fall alla som pratar och skriver svenska) som avgör om ett ords uttal eller användning är korrekt. Inte en ordlista eller en språkpolis. I alla tre fall ovan är båda uttalen vanliga i Svenskan. Sedan kan en typ av användning vara vanligare än den andra, men det gör det inte mer rätt. Språkmässigt sätt.
Så. Alla språkpoliser håller med?
#blogg100 - dag 79
