Länge sedan sist?

Språket är i mångt och mycket en tidsspegel. Slogs nyligen av några äldre uttryck och deras innebär. Av hur de blivit mer eller mindre föråldrade eller förlegade.

"Folkparksturné i sommar".
Inte helt passé, så sent som förra året gjorde bandet Mando Diao detta. Men för 20 år var detta något ALLA artister måste göra, TV-profiler, svensktoppsöverraskningar och annat löst folk. Alla måste göra "folkparksturné i sommar". Utan denna turné, inga pengar liksom. Ett bra exempel på ett fenomen som var allom rådande, men som idag bara är ett undantag.

"Mota Olle i grind". 
Betyder ungefär att motarbeta hotet innan det blir oundvikligt, eller förhindra någons planer. Troligtvis från början syftande på olle (tjur) med betydelse att hindra tjurarna att passera grinden.
Uttrycket förekommer fortfarande, men inte alldagligt. Ytterst få vet vad ursprunget till uttrycket är - kommer från svensk bondekultur, en kultur som idag är främmande för de allra flesta av oss.

"Industrisemester". 
Enkelt att förstå men helt förlegat för den stora allmänheten. Syftar på tiden förr, då alla större industrier stängde och de anställda tog semester (eller möjligtvis blev beordrade att ta semester). Idag finns ingen större kollektiv industrisemester i Sverige. Därmed är uttrycket industrisemester inte längre så allmängiltigt som det faktiskt än gång i tiden var.
#blogg100 - 088

Före detta ord. Som du ändå känner igen.

En bok som kom för hundra år sedan heter:

GLOSSARIUM 

ÖFVER FÖRÅLDRADE ELLER OVANLIGA 

ORD OCH TALESÄTT

Den visar att ålderdomliga ord inte bara är gamla och onödiga, utan att det finns ord vi använder idag, som en gång i tiden hade en helt annan betydelse.

Aftala. Då: att frånsäga, med sina ord betaga, beröfva; fråndöma
Nu: att göra upp om något. 

Pula. Då: Att besvära någon eller något. 
Nu: ett slangord i betydelsen att dona och göra.

Platsa. Då: att förorätta eller besvära. 
Nu: Att få en plats.

Platta. Då: att plundra.
Nu: släta ut, göra något platt.

Ranka. Då: spatsera, flanera.
Nu: Ordna i rangordning.

Mesa. Då: ett Knippe eller antal av något.
Nu: Att vara en mes, en feg person.

Ljum. Då: dov, adjektiv för till exempel ljud; "det hördes ett ljumt dån".
Nu: mellanvarm.

Boken? Den heter i helhet "Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt i svenska språket från och med 1500-talets andra årtionde" och gavs ut mellan 1914 och 1916. Finns att läsa digitalt på Runebergsprojektet...
#blogg100 - 005