Det är relativt stor skillnad på orden sista och senaste. Trots det är de för många utbytbara för många. När vi vill säga senast jag var i affären, blir det ofta sist jag var i affären. I grunden är detta felaktigt eftersom orden har skilda betydelser, om än närliggande.
Nu vill jag direkt säga att orden används delvis olika i skilda delar av Sverige - precis som orden han eller honom. Därmed ska vi inte vara dömande. För, som så ofta annars, det är användandet av ord och uttryck som avgör om de är korrekta eller ej. Språket lever.
Men. I grunden är klar skillnad mellan sist och senast distinkt.
Sist. benämning av det som kommer definitivt längst bort i en följd, både fysiskt och i överförd bemärkelse. Från fornsvenskans sizter. Ordet har ett germanskt ursprung. Intressant är att det är direkt besläktat med en idag mer ovanligt ord: sistens, i uttrycket härom sistens. Det uttrycket är dock närmare besläktat i sin betydelse med senast än med sist.
Senast. Komparerat adjektiv. Kommer från grundformen sen, med ursprunglig fornsvensk betydelse senfärdig eller långsam. På fornsvenska alltså senast = långsammast. Numera används ordet nästan uteslutande för att ange förhållande i tid, med betydelsen det som hände i slutänden av andra händelser, men det kan komma annat senare.
Så. Till detta med att tända fjärde ljuset. Det är faktiskt korrekt att säga både har tänt senaste ljuset och har tänt sista ljuset när det gäller adventsljusstaken.
Faktum är dock att många uppfattar har tänt senaste ljuset som inkorrekt och otydligt, eftersom en del säkert undrar hur många helger du tänkt tända ljus?
#blogg24 - 21
