Okunnighet möts bäst med kunskap.

Först blev jag arg. Sedan irriterad. Och till sist, när känslorna lagt sig lite, nästan uppgivet ledsen. För det är inte första gången okunnighet styr människors ovilja att vilja förstå det som är annorlunda. Det handlar återigen om blivande grannar till ett boende för de som har det mindre bra. Och som de så kallade grannarna protesterar mot.

Bakgrunden till historien om grannarna i Glasberga i Södertälje kommun kan du läsa mer om här. i Länstidningen har journalisten valt att inte berätta exakt vad som grannarna har skrivit i sina brev, men du kan förstå historien ändå. Klicka här.
Hos Aftonbladet kan du också läsa citat ur de brev "grannarna" har skrivit. Klicka här.

Historien är väl känd numera och inte heller unik. Kommer ihåg en gång för länge sedan när Janne Josefsson (då på Radio Sjuhärad) sprang ut och intervjuade grannarna rakt på. Han knackade på och stack fram mikrofonen där i stadsdelen Sjöbo i Borås. Även då blev reaktionerna mot grannarnas ovilja och okunnighet stor. Medvetna människor vet att ett boende för de med utmanande funktionsnedsättningar är bra och knappast stör grannfriden.

Jag är som sagt mest ledsen för att människor dels är okunniga, dels uttrycker sin okunskap så starkt. Grannarna i Glasberga visar inte upp så mycket mänsklighet i det vi fått läsa. Och jag är ledsen för att detta inte är ett ovanligt beteende i dagens Sverige.
Men så läste jag några svar på grannarnas reaktioner och tänkte att kanske, kanske har det börjat bli annorlunda. Bäst tycker jag om Jill Söderlunds svar på egna bloggen. Jill har själv autism och trots ett stänk irritation, försöker hon berätta hur det är. Läs gärna. Du hittar hennes blogginlägg här.

Och vill du själv bli mer kunnig om till exempel autism, går det att läsa om här. Eller varför inte prata med oss som dagligen har kontakt med autistiska människor? Jag berättar gärna mer...